Livsåskådning och gudsförnekelse

Det knackade på dörren. Hunden skällde. Hon är ju vakthund. Jag öppnade dörren. Där ute stod en man och en ung kvinna. Vi skulle vilja prata md dig sa mannen, som stod några steg framför kvinnan som log. Jag anade att jag stod inför två missionärer. Är ni religiösa frågade jag. Ja vi är Jehovas vittnen sa mannen och upprepade att de gärna ville prata med mig. Här vill jag skjuta in att jag brukar vara mycket otrevlig när jag får den här typen av besök av Jehovas vittnen, mormoner eller någon annan trosriktning. Ja riktigt otrevlig så min fru brukar skämmas för mig. Den här gången var jag lugn och behärskad. Jag tror inte på någon gud meddelade jag de två förhoppningsfulla missionärerna. Vi har nog inte mycket att tala om. Nu blev mannen, som fortfarande stod några steg framför den unga kvinnan som log, tydligt upprörd. Världen har så många problem, stötte han fram, tror du verkligen människorna kan lösa dessa utan hjälp av gud? Nej svarade jag.. Vi har nog inte mycket att tala om sa jag och stängde dörren.

Efteråt kom tre intressanta frågeställningar upp för mig. Kan mänskligheten klara av sina problem utan hjälp av högre makt. Vad betyder det om man svarar nej på frågan? Fråga nummer två är varför jag blir så provocerad när det dyker upp budbärare av religiösa budskap? Den tredje frågan är: Om du Göran inte tror på någon gud vilken livsåskådning har du då?

Kan mänskligheten klara av sina problem utan gud? Svaret måste bli både ja och nej. Om det inte finns någon gud måste vi lösa våra problem själva. Ja vi har inget val. Samtidigt kan vi inte sitta och rulla tummarna och vänta på att gud skall lösa våra problem. Vi måste ta ansvar. Men uppenbarligen finns problem som vi inte kan lösa. Många krig har vi inte förmått stoppa och.  naturkatastrofer är svårtämjda.

Varför blir jag så provocerad av religiösa missionärer? Jag bestämde mig i andra klass att gud inte finns. Jag minns att jag gick hem från skolan på Råå och det var på gatan som heter Narvagatan, ett stenkast från Rååvägen, som jag kom fram till detta beslut. Det var en känsla av vrede och hade mycket att göra med hur Jag kände mig behandlad i skolan av lärarinnan fröken Weberg. Jag var en skolomogen liten pojke på 18 kg som inte hade gått i lekskola. Kraven på mig i skolan blev en chock. Jag var inte förberedd på att ta steget från den kravlösa världen i hemmet ut i samhället. Fröken Weberg ringde så gott som dagligen hem till mina föräldrar och klagade på mig. Undervisningen präglades starkt av kristendomen. Dagen började med morgonpsalm som Du klara sol går åter upp, bordsbön på lunchen och när skoldagen var över och stolarna ställts på skolbänkarna bads det bön, välsignelsen; herren låte sitt ansikte lysa över er och give er frid.

Jag hade mycket svårt i skolan och tyckte inte att Jesu kärleksbudskap stämde med hur jag blev behandlad. Jag minns den tiden att jag ständigt hade en klump i magen. Jag tror att min vrede mot religion och religiösa hänger samman med dessa upplevelser. Jag blev underkänd i läsning och skrivning och räkning. Idag tänker jag att det nog var bra att fröken Weberg verkligen tog tag i mig och ställde krav. När jag tänker detta blir det något av en försoning. Det har ju egentligen inte mycket med religion att göra.

Nå Göran vilken livsåskådning har du då om du förnekar gud? Jag tycker först och främst att det är viktigt med livsåskådning. Det vill säga att vi människor måste reflektera över vårt och liv och vår tillvaro. Som socialarbetare kände jag mig som en profan präst. Om jag skall sätta ett ord på min livsåskådning så är det humanism. Min politiska åskådning att religion ofta varit ett redskap för förtryck och kontroll har påverkat mig i min skepsis mot religion och kyrkan. Min humanism är alla människors lika värde i samklang med den natur som vi är sprungna ur. Egentligen står jag för mycket i den kristna etiken. De grundläggande frågorna i existensen är mycket viktiga att tala om.

En präst som jag har stor aktning för är tidigare ärkebiskopen KG Hammar. Han är ett föredöme att skapa ett samtal.  Jag tror att det är grundläggande för oss människor att skapa samtal och dialog med våra medmänniskor. Detta behöver alls inte innebära att vi värjer för konflikter utan tvärtom att vi möter både försoning och konflikter, skapar verkliga möten. Hammars föreställning om gud är en ande och en helhet i tillvaron, ingen gubbe som sitter på ett moln. För mig är jorden och hela naturens system något mycket större än vi människor. Det är ett så fantastiskt system av liv i form av växter och djur som vi människor aldrig kan skapa. Jorden kommer att bestå även när vi människor har dött ut. Vi är nog en parentes i jordens historia. Även om vi lyckas förstöra jorden genom fossil förbränning eller kärnvapenkrig så kommer den att återhämta sig och existera miljarder år efter oss. Det är på sätt och vis en tröst att tänka så.