Berusad på böcker del 29 Älskaren av Marguerite Duras

Marguerite Duras var en fransk författarinna som levde 1914-96 som anses som en av 1900-talets främsta franska författare. Hon växte upp i franska Indokina och många av hennes romaner har självbiografiska drag. Jag har läst Älskaren från 1984 som anses som hennes främsta verk.

Det är en suggestivt skriven bok som jag kände smärta av att läsa. Den har ett poetiskt och bitvis drömskt språk som innehåller så mycket kärlek och lust men samtidigt smärta och sorg.

Duras levde under barndomen med sin mamma och sina två bröder. Pappa var död och mamman var en olycklig människa, som arbetade som lärarinna men var fattig och lägst i rang i den koloniala världen. Dottern har ett kluvet förhållande till modern. Det finns både hat och kärlek. Med ett modernt uttryck skulle man utan tvekan säga att familjen är dysfunktionell.

Flickan är i boken bara 15 år. På Mekongfloden träffar hon en ung kinesisk man ur den rika överklassen. Hon blir inbjuden i hans limousin. Detta blir början på en stark kärleksrelation. Varje dag därefter hämtar han henne och kör henne till en lägenhet i Saigon där de dagligen lever ut sin erotiska hetta. Den unge mannen är tolv år äldre än flickan. Han är dominerad av en opiumrökande pappa som styr sina affärer från sängen. Det är inte alls socialt att han som kines umgås med denna unga vita flicka. Det är från början ett omöjligt projekt att de skulle kunna gifta sig en dag. De flyr båda in sin kärleks bubbla i den lilla lägenheten, där omvärlden bara på avstånd gör sig påmind. Den unge kinesen är en vek och känslig man, som verkligen älskar den unga flickan. Det känns inte alls att han utnyttjar henne. Om hon verkligen älskar honom är mer oklart. Duras beskriver henne som en visserligen erotiskt kärlekstörstande ung kvinna. Men också som en ganska hård och distanserad person, säkert präglad av den känslokalla och olyckliga familj hon försöker befria sig från.

För mig blir kärleksrelationen ett sätt att hitta en plattform som vuxen och få ett eget liv. Hon väljer att åka hem till Frankrike eller blir hemskickad. Det är lite oklart.  Avskedet är rörande. Han sörjer henne djupt. Hon åker hem på den tiden då detta bara var möjligt med båt. Ett långsamt sätt att färdas över haven.  Berättelsen om när skeppet signalerar med sin mistlur och sakta med sin höga siluett rör sig genom Saigonfloden mot havet och sedan till sist försvinner i horisonten är vacker och suggestiv.  Älskaren får sedan gifta sig med en flicka familjen utsett. Många år senare ringer han henne. Bara för att höra hennes röst. Han säger att han skulle älska henne till sin död. Älskaren känns som en mycket äkta kärleksberättelse.