Nu ska Helsingborg städas på missbrukare

Jag kommenterade för en tid sedan förslaget till kommunfullmäktige från den styrande alliansens följande förslag som fullmäktiges majoritet fattade beslut om den 21 november. Jag fick också in en insändare i Helsingborgs Dagblad.

”Insatser för att personer med missbruks, beroende, och psykiatrisk problematik kommer i sysselsättning så att det offentliga utrymmet i city ska kännas tryggt och välkomnande. Det offentliga utrymmet i city ska kännas välkomnande för alla. Helsingborg liksom andra större städer upplever i perioder att människor med missbruksproblem samlas på stadens mötesplatser på ett sätt som stör och övertar det offentliga utrymmet. Åtgärder som vidtagits har inte löst problemet. För att få till en hållbar lösning där alla välkomnas i det offentliga utrymmet, på ett tryggt sätt, vill Allians för Helsingborg att socialnämnden tillsammans med forskare, professionella inom socialtjänst och stadsplanerare, Citysamverkan och människor med egen erfarenhet prova förslag nya grepp för att ta sig an problemet tillsammans med de som är berörda.”

Jag lyssnade på fullmäktiges budget debatt i efterhand på kommunens webbsändning i ibland annat denna fråga.

Man kan konstatera att som gammal socialchef borde jag inte göra detta. Det är inte bra för mitt humör.

Särskilt när jag hör hur förslaget motiveras av den nye ordföranden för socialnämnden Elinor Johansson och av Rikard Lundberg båda moderater blir jag beklämd. Det blir så tydligt vilken bristande kunskap dessa politiker har om de människor de uttalar sig om. Elinor Johansson hävdar med tyngd av sitt arbete som åklagare att dessa människor utgör ett hot mot sig själva och andra och Rikard Lundberg åberopar att hans barn inte känner sig trygga på stan även när det är ljust.

Nej naturligtvis kan man inte utesluta att någon av allmänheten drabbats av något obehagligt i mötet med missbrukarna som sitter på stans bänkar. Men min mångåriga erfarenhet säger mig att dessa människor mest kan vara problem för varandra och jag kan inte erinra mig något fall där allmänheten drabbats av just dessa människor. Men om människor antastar folk på stan så är det en ordningsfråga som inte är socialnämndens uppdrag utan polisens.

I debatten i fullmäktige talade man om sysselsättning för dessa människor. Ja vore det möjligt så är det förstås bra. Problemet när man talar om många av de som sitter på bänkarna är de dels i hög ålder och dels många så skadade av sitt missbruk att de knappast är arbetsföra. En träffpunkt centralt i stan kanske skulle avhålla en del för att sitta ute men nog inte alla.

Men förslaget känns inte som i första hand ägnat åt omsorg om missbrukarna utan mer att de skall städas bort eftersom människor förargas och skräms av dem. Politikerna förstärker rädsla och förakt för missbrukare.

Vad tycker socialarbetarna om detta undrar jag. Jag är glad att jag inte arbetar kvar för då hade jag fått överväga om jag skulle stannat kvar. Förvaltningschefen brukar få de politiska förslagen för synpunkter på ett tidigt stadium och som jag minns det hade man inflytande över vilka förslag som skulle torgföras. Här har uppenbarligen förvaltningschefen inte reagerat eller inte fått gehör för synpunkter.