Den lysande liberale propagandisten Per T Olsson jämför SD
och V i sin krönika i HD den 20 januari. Han tycker inte att man ska likställa
partierna men gör det likväl. Det gamla kommunistspöket gjorde väl sig påmint - det opimala hotet mot äganderätten. Den liberala politiken har sedan 30 år präglat
utvecklingen med ökad tillväxt i ekonomin men skapat ökade ekonomiska klyfter
genom avreglering och öppna gränser i Europa. Att släppa loss marknadskrafterna
har skapat motstånd genom bland annat nationalistiska och populistiska rörelser
som på många håll skapat kaosliknade tillstånd i flera länder; de gula västarna
i Frankrike, total förvirring kring brexit i Storbritannien, oroligheter i i Rumänien,
Polen och Ungern. Kaoset i regeringsbildningen i Sverige har också samma
grundorsak. En alltför liberal och
gränslös politik har ofta svängt över i sin motsats där ett historiskt tydligt
exempel var när Mussolini och hans svartskjortor tog makten i Italien 1922. Jag
tror inte lösningen på problemen står i valet mellan högerpopulism och fortsatt
liberal politik utan i en politik som minskar klasskillnaderna och medverkar
till ekonomisk utjämning mellan medborgarna. Som det nu är berikar sig ett
skikt särskilt finanskapitalister medan många blir allt fattigare i både Europa
och i USA. Man måste alltid ställa frågan vem tjänar på en viss politik. I PT Olssons kröniker lyser alltid det
ekonomiska perspektivet med sin frånvaro och analysen av politiken svävar fritt
i luften i hegeliansk idealistiska anda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar