Uppdrag granskning granskar missbruksvård och barnavård

 Svts uppdrag granskning har uppmärksammat socialtjänstens individ och familjeomsorgs missbruksvård och nu senast barnavård.

När det gäller missbruksvården uppmärksammade man vid ett tillfälle hur människor med dubbeldiagnos far illa genom bristande samarbete mellan myndigheter och vid ett annat tillfälle att forskning som visade att narkotikamissbrukare som tvångsvårdats ofta dog i överdoser kort efter vård. Vad gäller barnavården uppmärksammades IVOs undersökning om brister i handläggningen hos ett stort antal kommuner, bland annat ett barn som dog efter misshandel av sin fader och barn som misshandlats av sin mamma.

Som gammal tjänsteman i socialtjänsten blir jag lite frustrerad av brister i kompetens både när det gäller personal i kommunerna men också hos politiker och centralbyråkrater.

Vad gäller de psykiskt sjuka missbrukarna så vet vi sedan länge att det krävs fördjupad samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten gärna i ett gemensamt drivet boende för att man skall kunna ge dessa människor bästa omsorg. I Helsingborg hade vi goda erfarenheter av boendet Krubban som då var drivet gemensamt mellan psykiatrin och socialförvaltningen.

Vad gäller tvångsvårdades dödlighet kort efter tvångsvård så är detta ingen nyhet. Redan undersökningar för minst 20 år sedan visade att LVM-vårdade narkotikamissbrukare hade högre dödlighet än de som med jämförbar situation som inte hade tvångsvårdats. Detta handlar om de som missbrukar opiater. Vi noterade att många dödsfall inträffade inte bara efter tvångsvård utan efter all form av avhållsamhet från narkotikan i form av fängelsevistelse, avgiftning och behandling. Det vill säga det handlar om att toleransen för drogen förändrats och att man efter avhållsamhet inte tål lika mycket av drogen än tidigare. Men alltid lika tragiskt eftersom man nu trodde att missbrukaren var på rätt väg.

Vad gäller granskningen av barnvården så tänker jag att för den verksamhet som är så pressad borde man i den nya socialutredningen titta över uppdraget och avlöva verksamheten från mycket administrativt arbete och möjliggöra för socialarbetarna att kunna ha mer kontakt med sina klienter och tillse att kontinuiteten blir mycket högre. Kontinuiteten dvs att socialarbetarna under lång tid har kontakt med sina klienter och familjer. Om man har kontakt med en familj under lång tid så blir man inte så lurad. Problemet i anmälningsärenden är att det är mycket svårt att få förtroendefull kontakt. Det finns en massa formella regler om hur lång tid en utredning får ta etc. Allt blir så formaliserat och underlättar inte det sociala arbetet. Men min slutsats är att lagstiftaren inte har förstått vad socialt arbete är för något. Flickan i familjen där mamman misshandlat sina barn var verkligen rörande när hon berättade att hon inte blivit sedd av socialtjänsten i Skellefteå. Det är gott gry i denna tös. Skicka ut henne till personalen för att hålla ett föredrag!