Berusad på böcker del 1

Det är ruset som motiverar att människor använder droger. För att förstå varför människor använder och vissa missbrukar droger är det nödvändigt att förstå ruset. Och då behöver du inte gå längre än till dig själv för att förstå. Missbrukaren drogar egentligen inte av någon annan anledning än du själv. Ruset kan ses som ett sätt att manipulera sinnet, försätta sig i ett känslotillstånd eller stämning som vi uppfattar som önskvärt och positivt. Vi människor använder droger för olika syften, att bli glad, lugn eller stark t.ex. Droger i form av alkohol, narkotika, lösningsmedel etc. är ett sätt nära förbundet med faror och risker. Det finns dock andra sätt att manipulera sinnet som vi kanske inte tänker på. Att åka karusell är en hisnande upplevelse, att besöka en rockkonsert försätter vissa i ett tillstånd bortom all vett och sans. Att tala i tungor på ett väckelsemöte är ett liknande tillstånd av exaltering. Att ägna sig åt sex kan ibland vara en så berusande upplevelse att vi tappar kontakten med verkligheten. Att dansa på raveparty - med eller utan droger - är att försvinna bort i ett transcendent tillstånd. Spel och dobbel är en annan aktivitet som kan fånga många av oss. Yoga, bergsbestigning eller fallskärmshoppning är andra aktiviteter som kan kraftigt kittla och manipulera våra sinnen. Uppenbarligen är det ett starkt behov hos människan att berusa sig, att försätta oss  i starka upplevelser, att förgylla vårt inre landskap som en motkraft mot en krass materiell verklighet. Men det gäller att i vardagslivet hitta ofarliga berusningsmedel, som ger oss de nödvändiga ”kickarna”. Ett sätt är att läsa. Läsning har gett mig många berusande upplevelser men också kunskaper och insikter.

Den här artikeln bygger på texter jag skrev för flera år sedan. Den innehåller berättelsen om mina personliga läsupplevelser. Jag tänker mig att detta blir den första i lång serie av texter med titeln Berusad på böcker och berättelsen om böcker som jag läst och inspirerat mig.

Italienskt temperament

Det var på den tiden jag själv var socialsekreterare. Tillsammans med en kollega gjorde jag hembesök hos en Romsk familj. Hon och familjen bodde då i ett ytterområde. Alla, från grannar till fastighetsskötare, var förvånade att det inte var större problem med familjen än slarvigt slängda cyklar utanför huset. Mamma i huset var en kraftfull kvinna, lätt för att ta till brösttoner och teatrala utspel. Vi blev hjärtligt välkomnande som vanligt, vilket något förvånade oss. Vi hade respekt för hennes heta temperament och med lite fantasi kunde man livligt föreställa sig att hon älskade och slog ihjäl med samma heta känslor. Hon liknade i sina utspel inte så lite Anna Magnani. Ni vet hon i filmen Rom öppen stad Hon lagade kaffe på spisen genom att först koka vatten och sedan slå i kaffet i kastrullen med pip, hastigt röra om innan hon serverade oss vid köksbordet. Sedan länge gick hon på socialbidrag. Efter en stund gick hon fram till köksskåpet, grep tag i en bunt papper som visade sig vara räkningar, slängde dem demonstrativt på bordet framför oss och skrek ”Ni betala!

 Att inte kunna läsa och skriva

 Förklaringen var - förstod vi långt senare - att hon inte kunde läsa. Hon ville främst ha hjälp med hur hon skulle göra med räkningarna, inte bara få dem betalda.  Det kan vara svårt att föreställa sig att vara analfabet. Tänk bort allt du lärt genom att läsa. En stor del av abstrakta begrepp och föreställningar bortfaller. Kan man inte läsa har man också svårt att hänga med i det abstrakta talade språket - som bygger ofta på att man läst ordet och kommit i kontakt med betydelsen.

 Möta människor där de är

Mötet med den Romska kvinnan gav mig en tankeställare. Jag mindes också alla klienter som jag haft som på andra sidan skrivbordet suttit och nickat och hållit med mig och sedan inte gjort som vi kommit överens om. Hade mitt budskap gått fram. Hade de förstått vad jag sagt? Nej säkerligen inte alltid. Men de hade kanske inte vågat fråga för att inte verka dumma.

språket är vårt sätt att kommunicera och vi måste vara noggranna med att vi förstår varandra - låta våra världar mötas och byta erfarenheter. Möta människor där de är.

Min far hade gått 7 år i folkskolan, därutöver tagit en massa kurser, men mest av allt brukade han säga att han gått i livets universitet. Jag minns alla kvällar i min barndom då han satt vid sitt skrivbord och pluggade i Brevskolan. Otaliga var de studiecirklar i ABF han hade deltagit i. Våra erfarenheter kan delas in i egna erfarenheter och andras. Egna erfarenheter gör vi av vårt eget liv. Andras erfarenheter förmedlas ofta genom det skrivna ordet.

Bilda dig!

Till skillnad mot livet kan våra bokliga erfarenheter påskyndas och påverkas av oss själva. Vi kan aktivt påverka vår bildning. Jag minns ett samtal med en ung pojke på en ungdomsvårdsskola. Rektorn sade till honom: jag skulle vilja ge dig ett råd, bilda dig! Det tycker jag är ett bra fältrop.

Vad i den litteratur som jag läst har påverkat mig? Jag skulle vilja berätta om vilka böcker som gjort starkast intryck på mig. Ofta är det fragment, lösryckta insikter och känslomässiga upplevelser som jag minns och som betytt mycket för mitt sätt att betrakta världen. Först inbillade jag mig att jag var först med att skriva om detta. Så var det inte. I berättelser ur min levnad har Vilhelm Moberg gjort precis samma sak. Men han har inte berättat om de böcker jag läst. Hans bok är klart läsvärd. Wilhelm berättar vackert om sin barndoms soldattorp men också att han begick sin sexualdebut med en flicka på logen natten innan han för sista gången gick till herrens bord och tog nattvarden. Flickan log så hult mot honom när han med ruelse tog emot kalken. Vi får också veta att han skrev sin debutroman i ”kroken” efter att under beväringen tagit ”bondpermis” för att dansa en kväll.

De tidiga lärospånen insöps genom läsningen av Enid Blytons präktiga men ofta mycket spännande äventyrsberättelser och ett ytterst intensivt serietidningsläsande, som omfattade de sedelstora tidningarna om Davy Crocket och kapten Miki, Kalle Anka, fantomen och Seriemagasinet, bara för att nämna några. En allmän uppfattning är att serietidningsläsning är onyttigt. Det tror jag inte alls på. Det viktigaste är nog att man läser överhuvudtaget. Jag hade många trevliga lässtunder med mina serietidningar och en hög franska mackor med tomat på. Sedan läste jag massor av böcker, med början med Enid Blytons böcker.

En pojkbok på gamla dagar

Här måste jag bryta kronologin och berätta att jag i mogen ålder läste en pojkbok som jag borde läst i den värsta slyngelåldern - nämligen Huckleberry Finns äventyr. Egentligen hade jag tänkt mig att sonen skulle läsa boken, men i brist på annan litteratur läste jag denna klassiska roman av Amerikas kanske störste humorist - Mark Twain. Boken gjorde stort intryck på mig, en lysande frisk berättelse om en pojke som är son till en brutal alkoholist och omhändertagen av en snäll änka. Han kidnappas av fadern och bestämmer sig för att rymma med en flotte och driva med strömmarna längs den stora Mississippifloden.

Han slår följe med en förrymd negerslav och dom blir de bästa vänner. Boken handlar om deras äventyr på den dimhöljda floden och under strandhugg längs vägen, bland annat på en holme som heter Jacksons ö.

Dan Andersson har skrivit en dikt till Huck Finns minne:

Jag har rett ett läger och tänt en eld på lövströdd lera och gulnat grus och nu räknar jag himlens stjärnor och Illinoissstrandens ljus

- - -

Det är natt kring gul Mississippi,

där de blommande bokarna strö

sitt fröstoft på ström som svallar -

det är rosor på Jacksons ö.

 

 

Här kommer en julhälsning till bloggens läsare och en tillönskan om en riktigt god jul och gott nytt år!

Jag vill också passa på  att ge ett tips om en bra bok att läsa, särskilt om man är  naturintresserad och inte minst fågelintresserad.  Det är  Erik Rosenbergs gamla klassiker  Fåglar i Sverige, utgiven i nyutgåva för några år sedan.  Här  berättar han om Sveriges alla fåglar. Så här i jultider tänker jag särskilt på  vår Koltrast som varje dag pickar på vårt fönsterbleck för att påminna om sin existens och sina behov. Läs gärna denna bok!

Hälsningar

Göran Jönsson

 

 

Socialpolitik som individ och familjeomsorg eller en del av generell välfärd?

 

Jag var den 18 december inbjuden till Västerpartiets medlemsmöte för att hålla ett föredrag om socialtjänst och socialpolitik. Jag berättade om socialtjänstens framväxt och mina erfarenheter av att ha arbetat många år i socialtjänsten. 

Mitt grundtema gick ut på att socialtjänstens klienter på gruppnivå inte kan hjälpas inom ramen för individ och familjeomsorgens så kallad box utan insatser krävs inom ramen för generell välfärd såsom bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik, skolpolitik och sjukvårdspolitik för att dessa människors livssituation märk väl på gruppnivå skall förändras och förbättras. Observera att individinsatser självfallet också måste till. 

Det utspann sig en intressant och engagerad diskussion där olika uppfattningar kunde brytas.  Det som diskuterades mest var förstås frågan om hemlöshet. Frågan här handlade om akuta insatser i form av härbärge och värmestuga är något som förbättrar de hemlösas livssituation eller om projekt som bostadförst och allmän tillökning av bostäder är lösningen.  Min uppfattning som jag redovisade är att visserligen behövs akuta insatser när situationen med så stor brist på billiga bostäder för målgruppen är  så stor, så måste strategin vara att hela tiden kämpa för att det blir fler vanliga bostäder för de hemlösa. Härbärge och värmestuga permanentar mest problemet visar ju faktiskt forskningen på området. Men på mötet fanns olika uppfattningar i denna fråga, precis som i samhället och i andra politiska partier. Min poäng är  att det är  viktigt att man använder metoder som har stöd i forskning.

Ett mycket positivt initiativ av vänstern att jag blev inbjuden för den intressanta diskussionen. Men jag kommer gärna och pratar om de här  saker till vilket parti som helst!  

 

Vill vi ha ett kontrollsamhälle?

 Debatten om vilka rättigheter som försvarets radioanstalt FRA har är efter Uppdrag gransknings reportage intensiv. Hela historien som uppdagats genom visselblåsaren Snowdons avslöjanden lyfter på förlåten för något väldigt otäckt. Tydligen har Riksdagen också förts bakom ljuset. Tidigare FRA chefen har varit i Riksdagen och ljugit om FRAs verksamhet att hacka datorer. Hela Snowdons avslöjanden lyfter på förlåten för ett kontrollsamhälle av Orwellska dimensioner. När tom Angela Merkel blir föremål för avlysning häpnar man.  Har paranoian i Washington gått så långt. Han ställde verkligen till det Bin Laden. 

 Det har getts en hel del uppmärksamhet att Sverige inte som få länder protesterade mot den amerikanska underrättelseverksamheten. Efter de senaste avslöjandena om ett mycket nära samarbete mellan FRA och amerikanerna förstår man bättre. Reinfeldts kommentarer till Uppdrag gransknings avslöjanden var mest att mumla i skägget och hänvisa till att det finns kontrollmyndigheter som skall övervaka verksamheten. Försvarsunderättelsedomstolen som skall pröva den här typen av frågor menar dock enligt DN 14 december att alla metoder är tillåtna. Det mest häpnadsväckande var dock Carl Bildts kommentarer i radion där han väldigt avmätt yttrade att han inte sett det ifrågavarande TV-programmet eftersom han ”har ett jobba att sköta”. Vad var det som retorikens mästrare Olof Palme kallade den typen av uttalanden? Maktens arrogans! Det är märkligt att Carl Bildt till skillnad från andra alltid kommer undan med sina tilltag! Har någon hört den mannan säga att han gjort något misstag? Nej aldrig. När TV gjorde ett dokumentärprogram om honom härförleden fick han kommentera sitt agerande i U-båtaffärerna på 80-talet.  Med största sannolikhet fanns inte något fog alls för hela Bildts kampanj i Ubåtsfrågan. Han gav enligt min uppfattning uttryck för häpnadsväckande omdömeslöshet och gjorde bort sig ordentligt. Men nej på sitt vanliga grötmyndiga sätt tycker han inte alls att han hade fel den gången. Och nu avfärdar han avslöjandet om en underrättelseverksamhet utanför demokratisk kontroll som att han har ett jobb att sköta.  När skall räkenskapens tid komma för Carl Bildt?

 Men UGs avslöjanden förvånar inte mig. Allt sedan 50-talet har Sverige under täcket samarbetat med USA och västmakterna men utåt varit en neutral stat. Jag tycker denna politik har varit avskyvärd. Man har ofta lastat samlingsregeringen under kriget för att man gav efter för trycket från Tyskland. Men agerandet sedan är mer klandervärt och undergräver tilltron till vår neutralitet.  Men det är kanske just detta som Bildt och hans meningsfränder vill skall hända så att de kan lotsa in oss i NATO?

 Men för min del är förtroendet för statsmakternas hantering av underrättelseverksamheten förbrukat.  Det var den i och för sig redan efter IB-affären och att jag själv blev föremål för registrering och personlig kontroll och bevakning under militärtjänsten.  Jag hade delat ut flygblad mot kriget i Vietnam på mitt kompani och utnyttjat min rätt till yttrandefrihet -  helt fredligt, men blev betraktad som säkerhetsrisk. Sådan var stämningen under det kalla kriget och så har den blivit igen!

För  en demokratisk kontroll av underrättelseverksamheten!

 

    

Om valfrihetens tyranni

Från de politiska eliternas parnasser torgförs glättigt det i tiden trendiga budskapet om valfrihetens välsignelse. Oavsett om vi bett om det anses det som en självklarhet att medborgarna önskar så stor valfrihet som möjligt. Är detta sant?

Naturligtvis finns det många situationer det är en stor fördel om man kan välja. Alla vill väl kunna välja sin fru eller man, man vill naturligtvis välja var man ska bo och det är  bra att det finns mer än ett bilmärke. Det hade inte varit bra om det bara funnits vitt bröd, en sorts tandkräm eller bara gula kostymer. Det är bara det att det gått alldeles för långt när det gäller alla de val människor försätts i.

Varför den fäblessen för att sjunga valfrihetens lov.  En förklaring kan vara att man tror att valfrihet ger frihet. Det gör det förstås om vi vet vad vi skall välja. Men ofta, och jag skall strax  ta några exempel, vet inte människor vad de skall välja. De har massor av valmöjligheter men det är rent lotteri vilket som blir bäst. En del val som när man skall köpa kamera, bil eller välja hundras när man skall köpa hund kan man läsa till sig vilket val som är bäst. I bästa fall bäst att tillägga!

Ett annat skäl till valfrihetens lov är nog en marknadsteori om utbud och efterfrågan. Ju större utbud på en marknad i förhållande till antalet kunder ju lägre pris på produkterna är teorin.
Detta gäller under förutsättning att det verkligen finns konkurens och inte samarbete mellan producenterna. Någon har sagt att den enda riktigt fungerande marknaden är narkotikamarknaden. Men det tycks som att marknadsekonomins principer allt mer överförs på alla mänskliga livsområden. Allt blir föremål för köp och sälj. Människan blir en vara på en marknad. Detta skapar en risk för att det mänskliga livet förtingligas eller med en sociologisk term reifieras

Det finns en del valsituationer som gör mig extra irriterad.

§  Val av hundratals sk PPM-fonder för pensionspengarna. Helt omöjligt att veta vad man skall väja, rent lotteri. Överhuvudtaget har bankerna lurat småsparare att placera sina pengar i allehanda aktiefonder där det är fullständigt omöjligt att veta vad som är bästa val.

§  Numera har vi så många Tv-kanaler som ingen kan räkna att välja mellan. Har det blivit bättre program genom den ökade konkurrensen? Nej jag vill nog påstå att det blivit sämre. Ofta finner jag att det inte finns någonting alls att titta på. TV-kanalerna tävlar om att göra så låga och tarvliga program som vädjar till det sämsta och mest obildade dragen hos människan.

§  Och hur skall man veta vilken tandkräm man skall välja? Det finns hur många sorter som helst helt omöjligt att veta vilken som passar mig bäst. Kan de inte börja med provsmakning av tandkrämer?

§  Sedan vilken TV-apparat, stereoanläggning och dator är bäst? Om man inte lyckas läsa sig till vad som är bäst. Personal i den typ av affärer som säljer sådana produkter vet ofta inte mer än att den har vi  sålt mycket av.

§  Inom fler och fler områden förutsätts det att vi vill välja. Min åldrige fader fick 10 olika städfirmor att välja mellan. Hur skulle han kunna välja? Han kunde också välja tre olika firmor som skall hjälpa honom med hörapparaten. Hur skall man veta vilken som är bäst? Prova alla i tur och ordning? Nu kan vi andra också välja primärvård?

§  Sedan några år finns stora möjligheter att välja skola, såväl grundskola som gymnasieskola. Hur vet man vad man skall välja? Att det sedan inte finns en garanti att skolan blir kvar är ju den liberala nattväktarstatens konsekvens. Nu efter PISA-rapporten börjar röster höras att det fria skolvalet är orsak till kunskapsraset i den svenska skolan. Skolan är nog det värsta haveriet för valfriheten.   

§  Sedan skall man inte tala om alla klädaffärer. Nyligen besökte vi och barnbarnen 14 olika klädaffärer. Uppenbarligen finns det inte marknad för alla klädaffärer, varuhus av olika slag och restauranger.  Någon måste slås ut vilket hänt inom elektronikbranschen tydligast. Alltså det finns en ständigt pågående överproduktionskris på många marknader.

Man blir helt snurrig av alla val och jag känner mig som en vara på en marknad och jag upplever mig allt mer främmande inför ett sådant samhälle där man trycker ut verksamheter som marknaden tidigare aldrig varit intresserade av men nu när man ger stora ekonomiska fördelar med skattemedel blir intressanta.

 Frihet och valfrihet vill väl alla ha. Men bara om det är verklig frihet och verkliga valmöjligheter. Det verkliga skälet till tingens ordning, förutom regler från EU, är att gynna företagsamheten. Om detta ger jobb kan det försvaras. Med  hög arbetslöshet trots valfriheten får man nog konstatera att med den obalans som funnits och finns sedan lång tid när det gäller fördelning av vinster och löner inom näringslivet, så är det kapitalägarnas intressen som gynnas inte löntagarnas och konsumenters.   

 

 

                                                                                         

Fyra tema av Michel Foucault som inspirerat mig i Socialt arbete

Under temat hur Michel Foucault inspirerat mig i socialt arbete är detta texten till en föreläsning jag hållit ett antal gånger på Socialhögskolan  i ämnet sociologi för eleverna under den andra terminen av utbildningen till socionom. Jag tar med texten här  i bloggen för att den förhoppningsvis kan stimulera till läsning av Foucault eller andra i jakten på  att förstå världen, människan och sammanhangen vi lever under. Dikten här  nedan har jag själv skrivit.    

Den fria tankens flykt

under det blå himlavalvet
Bär oss ut över de svarta bergen,
på termikens mjuka vindar,
genom gröna dalar,
meanderande älvar
porlande bäckar i vårens skimrande solljus
Vi svävar ut över den skira björkskogen
och den mörka granskogen
som tyst och dovt ruvar på det svenska svårmodet.
Så för oss den fria tankens flykt
Över mörka skogstjärnar
Mot steniga slåtterängar med uråldriga anor,
Mot slättens gula sädesfält
Medvetandet blir vidöppet
Och vi uppfylls av kraft och glädje,
Bryter våra invanda cirklar
Och ser plötsligt allt i ett klart ljus.
Den fria tankens flykt
Fyller oss med kraft och glädje.
Med fantasi löser vi livets gåta
Och öppnar oss för världen

 En dramatisk inledning

Hon var ensamstående mamma. Bodde i ett förslummat hus i sällskap med många missbrukare. Barnen var 3 och 12 år.  Flickan på  tre årsprang omkring i lägenheten naken och mamma hade ofta besök av grabbarna från ”GA-torg”. Alla misstänkte mamman för alkoholmissbruk. Detta förnekade hon. Jag den 25 årige socialsekreteraren besökte henne nästan dagligen, efter ivriga påtryckningar från barnläkaren som var mycket orolig. Mamman svårtillgänglig och medgav inga alkoholproblem. Däremot ekonomiska problem och arbetslöshet och ville ha en ny lägenhet. Vid hembesök en sen mörk höstkväll var ingen hemma. En kvinnlig missbrukare, dotter till en annan av mina klienter, informerade oss om att mamman var i en lägenhet en trappa upp. Dörren gick ej att öppna, Besökarna fick gå in och ut genom ett upptaget hål i dörren. Vi hojtade in genom hålet och efter en stund  kröp mamman ut, kraftigt berusad. Kan du hämta ditt barn på dagis frågade vi henne?

Vi fick inga bestämda svar. Återvände till avdelningschefen som ordnade ett ordförandebeslut. Jag åkte dit med taxi för att åka med den lilla flickan till ett jourfamiljehem. I Daghemmets foajé stod jag och barnsköterskan, som hade tösen på armen. Då störtar mamman in genom dörren, arg som ett bi. Hit med mitt barn skriker hon! Sliter till sig flickan och rusar ut från daghemmet. Jag och barnsköterskan flyger efter. Barnsköterskan sliter tillbaka tösen från mamman. Den arga mamman sliter av sig sin trätoffel och är i färd att måtta ett slag mot mig. Jag fick därför hålla hennes handleder för att förhindra att hon slog mig, medan barnsköterskan rusade in tillbaka till daghemmet. Vi fick låsa in oss. Mamman och den också omhändertagna 12 åringen stod och bankade på dörren. Jag ringde polisen för att få handräckning. Efter nästan en timme kom polisen och jag kunde åka tillsammans med barnsköterskan till det tilltänka familjehemmet. Utredning och länsrättförhandling följde. Mamman fick hem barnen och en ny lägenhet. Efter ett år träffade jag henne på stan. Kan inte jag få tillbaka dig som socialsekreterare sa hon jag kommer inte överns med min nya socialsekreterare. Det här fallet glömmer jag aldrig. 

Denna  inledning är tänkt att vara i Foucaults anda men föreläsningen har inga pretentioner att vara en vetenskaplig avhandling över Michel Foucault. Inte heller är det på något sätt en biografi eller berättelse över hans liv och knappast heller ens en  fullständig redogörelse över den franske filosofens verk.  Föreläsningen kommer inte till närmelse att beröra ens en bråkdel av alla de intressanta tema som Foucault behandlade så intressant och mästerligt i sina böcker och inte minst i sina föreläsningar.

Det enda man kan förvänta sig av denna föreläsning är en samling spridda och osorterade tankar som man pretentiöst skulle kunna kalla  tema, hastigt fångade  i flykten, där man inte ens kan vara helt säker på att jag tolkat Foucault rätt, men som fångats av mig och gripit tag i mina tankar och föreställningar, för att inte säga hela min föreställningsvärld och omgestaltat det inre tankelandskapet hos mig och bildat en tydlig tanke om vad som är viktigt i socialt arbete.

 Vem var Michel Foucault?

Michel Foucault var en fransk filosof, ide och lärdomshistoriker som levde mellan 1926-1984. Han var universitetslärare på flera universitet bl. a. College France. han är berömd för sina karismatiska föreläsningar och en lång rad böcker bl.a. Vansinnets historia, Tingens ordning, Klinikens födelse,  Vetandets arkeologi, Diskursens ordning, Straff och övervakning samt tre band om sexualitetens historia.

 Fyra tema

I det följande tänkte jag lyfta fram fyra tema hämtade från fyra olika böcker av Michel Foucault:

• Förnuft och vansinne
• Vetenskap och vetande
• Diskursens ordning – de svarta rutorna i korsordet
• Själen är kroppens fängelse

Berusa dig på böcker - Några inspirationskällor

Foucault har inneburit en intressant inspirationskälla. Naturligtvis inte den enda.

Huckelberry Finn  - Mark Twain fantastiska berättelse från Mississippi, är  nog den roman jag sätter högst i stark konkurrens av Tolstoy- Kreutzersonaten, Bergtagen – Tomas Mann bara för att hugga något till något ur världslitteraturens rika källa. Man kan inte heller komma förbi Joseph Conrad i synnerhet i Mörkrets hjärta.

Dikter av Baudelaire, Harry Martinsson, Goethe, Gunnar Ekelöf, Sten Selander,  Pär Lagerkvist  och i synnerhet Dan Andersson: ”Det är något bortom bergen bortom blommorna och sången, något bakom stjärnorna bakom heta hjärtat mitt”.

Ni kanske förstår att jag är  något av en naturromantiker.

Jag kallade föreläsningen för en praktikers betraktelse över Foucaults produktion, som starkt gripit tag i mig och skapat ett begär efter insikt och förståelse.

Det var någon gång på 80-talet,när jag gick en forskningsföreberedande kurs på  socialhögskolan som jag först hörde talas om Foucault. Då var han redan död sedan flera år.  Nyfikenheten ledde mig till att börja läsa det första och antagligen mest kända av Foucaults verk Vansinnets historia, , så skändligen sågad av vår store uppsalaprofessor i i idéhistoria Sten  Lindroth. Foucault vistades nämligen några viktiga år i Uppsala på 50-talet och fann viktiga källor till sin avhandlig på universitetsbiblioteket i Uppsala.

Jag började läsningen och måste säga att något liknande hade jag inte läst tidigare. Jag förstod verkligen inte mycket! Här möter man en man som rör sig fritt i västerlandet idéhistoria, en tankevärld där han rör sig så ledigt  likt damen på schackbrädet, horisontellt, vertikalt och diagonalt. Foucault var en lysande föreläsare. Det han talade om var inte inom allas räckhåll och någon sa att det krävde mer än talang att för att förstå.

Man kan säga att Foucaults uppmärksamhet sönderfaller i två tema , analys av diskursen och makt.

Tema 1 Förnuft och vansinne

Som jag inledningsvis berörde är detta inte ett försök till beskrivning,  berättelse och sammanfattning av Vansinnets historia. Det är  snarast en mycket subjektiv framställning av vad som fångat och berörd mig. En berättelse av vad jag förstod, som man inte på något sätt har rätt att pådyvla Foucault.

Drastiska bilder och exempel som träffar hårt är typiskt för Foucault. Eller kanske typiskt franskt och då tänker jag särskilt på  Baudelaire och Ondskans blommor  I inledningen tar han de medeltida städerna som exempel. Städerna hade ringmurar. Utanför fanns ursprungligen små byar till för de spetälska. På 1200-talet minskade denna sjukdom och byarna tömdes på människor vars plats övertogs av de vansinniga.

Ett annat exempel han tar är att människor satte sina vansinniga på de pråmar som trafikerade Europas floder så att nästa stad fick ta hand om dom. Fram stiger en tydlig bild av avgränsning, utstötning, förvisning, asylen, bortträngning. Foucault har många synonymer för denna process.

Foucault behandlar vad som hände i brytningen mellan den klassiska tidsperioden och den moderna – efter franska revolutionen, vattendelare i historien,  när  psykiatrin formerades till en egen disciplin och vansinnet blev föremål för en egen studie fristående från andra sjukdomar. Vansinnet hade nämligen tidigare setts som en sjukdom som inte skilde ut sig från kroppsliga åkommor.

I den här processen flyttades de vansinniga in på anstalter – asyler som Foucault kallar dom och blev föremål för allehanda mer eller mindre fantasifulla och får man säga bestialiska och omänskliga behandlingsmetoder, som kalla bad, bältesläggningar, eller allmän sängläggning , insulinbehandling, lobutomering  och så småningom elchocker, något som ännu används, som det påstås med positiva resultat.

Det skedde en förskjutning där avgränsningen flyttade från kroppen rent fysiskt genom inlåsning till själen. När mentalsjukhusen lades ned kan man säga att  de sjuka hänvisas till ett ensamt liv ute i samhället och där också  avskild och avgränsad från social gemenskap med andra människor.

En fråga: varför är behandlingen av de vansinniga en del av medicinen överhuvudtaget?

Foucault avslutar sin vansinneshistoria med en mycket suggestiv i en forcerad litterär stil berättad sammanfattning som tar sin utgångspunkt  återigen i dramatiska bilder, den här gången i Goyas målningar av vansinniga. Ni vet de här målningarna från Dårhusgården, utförda endast i svart färg med breda penseldrag som man kan tro i hast målade med ett myller av groteska och förvridna människokroppar och ansikten som utstrålar så mycket av smärta, förtvivlan  och desperation.

Den intellektuella argumenteringen är stark men det är de här bilderna som dröjer sig kvar och lämnar starka avtryck. Jag kände mig tagen och berörd när jag började läsa Foucault, dock malde det i bakhuvudet: Hur mycket förstår du Göran? Är det mer än 25%? Bilderna kunde man dock ta till sig. Och varför skall en text vara lätt att ta till sig? Det är ju spännande och utmanande att försöka förstå, tränga vidare och djupare, tränga bakom  i förståelsen, öka sin insikt och kunskap. Foucault värjer inte för det ytliga, han vill vidare och bakom. Foucault använder senare ofta begreppet arkeologi, tänkandets förhistoria. Han är verkligen en arkeolog i vårt tänkande, spännande men också ifrågasättande och besvärlig för att inte säga ibland direkt obehaglig.

Det som i början tog mig i läsningen av Vansinnesstudien var just att dessa synonymer för avgränsning av människor som har ett avvikande beteende, inte är normala.

Detta berör ju just centrala frågor i samhället i allmänhet men i socialt arbete i synnerhet. Vad händer i samhället när människor bryter mot det normala beteendemönstret, beter sig märkligt eller säger konstiga saker. Säger kanske sanningar utan någon censur som just i sin sanning berör omgivningen illa. Det är ju utmärkande i många sammanhang att vi människor i vår kaotiska värld strävar efter någon form av struktur och inte minst kontroll för att inte säga trygghet. Om någon bryter mot detta mönster genom att spela ut ett inre kaos utmanar detta andra människors känsla av kontroll och struktur och ställer kanske hela världen på ända. Det är inte svårt att föreställa sig att detta vållar obehag och kanske till och med ångest på ett djupare plan som rubbar den egna känslan av psykisk balans. För många människor är det värsta man kan råka ut för är att förlora sitt förstånd och bli vansinnig!

Det är  utifrån detta som jag förstår Foucault och den process som leder till instängning, inlåsning,  avgränsning, bortsändande av de vansinniga för inspärrning på  mentalsjukhus.

Utanförskap är ett centralt tema i socialt arbete.  Foucault kan inte ha skrivit om detta utan att själv ha upplevt utanförskap. Man brukar då i hans fall hänvisa till hans homosexualitet.

Men det hade ju inte så starkt träffat mig om jag inte själv upplevt utanförskap. Kanske är det så att vi alla bär – mer eller mindre – på upplevelser av utanförskap.

För mig landade det i upplevelser av brutal social anpassning och disciplinering till skolsystemet utan att ha verken mognad eller förberedelse för detta. Den känslan av värdelöshet, svaghet och utanförskap lämnar mig inte ens när jag nu är vuxen och har kompenserat mycket av mina tillkortakommanden. Jag känner mig ändå ensam och utanför. kanske var det detta som gjorde att jag under gymnasieåren intensivt läste Joachim Israels bok om Alienation. Denna alienationsbok har förföljt mig genom livet. Boken tar sin utgångspunkt i Marx teorier om alienation och följer sedan begreppet genom den moderna sociologin och landar i begreppet reifikation - förtingligande. Ett förbluffande aktuellt tema. I vårt allt mer marknadsstyrda ekonomi där snart sagt allt blir föremål för köp och försäljning, reducerade till varor och förtingligande. Det finns egentligen bara ett direkt förbjudet område – köp av kön – annars kan alla mänskliga behov bli föremål för köp och försäljning.

Övergången till Foucault är därför  i detta tema inte helt onaturlig, även om Foucault gör upp med strukturalismen, något som jag uppfattar präglar Israel i hög grad.

Senare stötte jag på Erving Goffman och hans bok om totala institutioner som också är en del av den här tankeströmmen och synsättet. Mycket av de här teorierna är ju en produkt av den befrielse av tänkandet, en del skulle kanske säga vänsterns framfart,  som inträffade på 60-talet och blommade under 70-talet, medan det skedde en återgång till ancien regime under 80-talet med  Reagan, Thatcher och nyliberalismen. Inte minst gäller detta synsättet på  psykiskt sjuka. Foucault och t.ex. Laing stod ju för ett socialt synsätt på  vansinnet medan psykiatrin vilade tungt på  en biologisk syn på de psykiska sjukdomarna. Man kan också komma ihåg Franco Basaglia  - känd för psykiatrin i Trieste som Foucault lär ha haft kontakt med .

Motsättningar mellan dessa skolor var mycket hård och är det ännu idag. Det biologiska synsättet är mycket starkt, och kanske tom har stärkt sitt inflytande inte minst genom utvecklingen mot diagnostiseringen av ADHD, Autism och andra neuropsykiatriska sjukdomar och tillstånd. Motsättningarna är inte minst  starka när det gäller forskningssynen, men det återkommer jag till.

Dessa tankar om förvisning kom starkt att påverka mitt synsätt på insatser i socialt arbete och ledde fram till starkt motstånd mot institutionsbehandling av klienter – i mitt fall vuxna missbrukare under den perioden. Vi myntade begreppet hållbarahemmaplanslösningar. För mig byggde detta på en tanke att motverka förvisningen och bortsändandet och öppna upp för att människor skulle få en chans att anpassa sig och få en plats i den vanliga gemenskapen i samhället.

Många misstänkte att vi inte institutionsplacerade av ekonomiska skäl. Dessa skäl fanns med bilden. Men sanningen är att jag var mycket präglad av detta synsätt,  så starkt inspirerat av Michel Foucault. Eftersom jag var beslutsfattare av individuella vårdbeslut fick detta ganska stort genomslag.

Tema 2  Vetenskap och vetande

Utan att på något sätt ha gjort upp med vansinnesfrågan och egentligen bara lyft fram några subjektiva upplevelser, kanske tveksamt härledda från Foucault kastar jag mig nu djärvt över till ett annat tema, nämligen vetenskap och vetande.

Efter sin avhandling om vansinnet erhöll Michel Foucault en växande berömmelse
Genom Klinikens födelse och Tingens ordning, två böcker som ännu inte är  översatta till svenska. Finns för den hugade på engelska. klinikens födelse är dock under översättning sedan flera år.
Nästa bok Foucault skrev var Vetandets arkeologi. Den är översatt till svenska och den har jag läst två gånger. Den boken lämnar mig ingen ro.
Vetandets arkeologi är en metodkommentar till hans första tre böcker och är inte särskilt lättillgänglig. Här möter oss en begreppsvärld såsom Diskurs, diskurssiva formationer, regelbundenheter, utsagan och arkivet, utsägelsemodalitet, lakuner och arkeologi etc. Man slår vilt i ordböcker och hittar inte alltid förklaringar i de alltför ofullständiga ordböckerna.

Begreppet diskurs är dock möjligt att förklara, även om Foucault lägger mer än en innebörd av detta grundbegrepp. Med diskurs menar man utvikning, utlöpande samtal, ventilering av ett ämne. Man kan också säga föreläsning, tal och prat. Alltså en framställning av ett ämne uttryckt i tal eller skrift. Som jag förstår F rör det sig om att det just är  uttryckt och artikulerat, alltifrån att det är en vetenskaplig framställning till att det rör en praktisk framställning i vardagen över ett ämne, då antagligen bara uttryckt och levande i muntlig framställning. 

Men man brukar säga att F har två innebörder av diskurs: en teknisk mening som namn på skrivna eller yttrade fraser, dels en för F speciell bemärkelse, som namn på hela den praktik som frambringar en viss typ av yttranden.
Arkeologi är naturligtvis ett nyckelbegrepp i den här  boken. Men F gäckar  läsaren när han försöker förklara vad han menar med detta begrepp och han utsätter en irriterande nog för att hela tiden tala om för oss vad arkeologi inte är  och bara sedan ge vaga bestämningar om vad det är. Man kan dock tro att det handlar om en slags tämligen objektiv och saklig beskrivning av förhistorien, kanske rötterna till en viss diskurs. Han talar mycket om samband, linjer, serier, övergångar och hur olika diskurser påverkat varandra och utvecklats.
Foucault bjuder oss på en resa i en labyrint. Man undrar under denna resas gång om man någon gång skall hitta ut ur labyrinten  Inte förrän mot slutet av boken tyckte jag mig kunna hänga med i tankegången och fånga upp något som var känt i min egen begrepps och föreställningsvärld.
Det handlar här om förhållandet mellan vetenskap och vetande. jag får här en bild av olika kunskapsfält. Vi har ett fält av vetenskap, ett fält av vetande dock utan att allt har något stöd i det vi slarvigt talar om vetenskap, ett fält av tyst kunskap som endast har en praktik som inte är verken vetenskap eller  dokumenterat som praktisk erfarenhet. men här finns också kunskapsfält av ideologi och politik som på olika sätt bryter in i både vetande och vetenskap. Hur just ideologi och politik utöver sin påverkan och makt över kunskapen, vetande och vetenskap är naturligtvis en intressant fråga. Jag tar inte på mig att reda ut den här frågan mer än att lyfta fram frågeställningen i ljuset.

Man kan dock ta några exempel på hur politik och ideologi verkar och bryter in på vetandets och tom vetenskapens fält. Så vitt jag förstår anbefallde Margareta Winberg när hon var minister att undervisning i högskolan skulle ske i ämnet könsmaktsordning. Andra exempel är när politiska församlingar bestämmer sig för olika typer av insatser, t.ex. inom det förebyggande området utan att det finns något stöd i forskning eller ens erfarenheter att en viss insats fungerar. Ibland finns forskningsstöd mot en insats t.ex. ANT-undervisning i skolan. Trots detta fortsätter man att använda detta tillvägagångssätt.

 
Inom behandlingsområdet vad gäller familjebehandling och missbruksbehandling eller ungdomsvård finns ganska mycket forskning, men detta gäller inte inom det förebyggande området. trots detta satsar samhället stora resurser utan att vi vet om det har någon effekt eller om det tom gör mer skada än nytta!

Tema 3 Diskursens ordning – de svarta rutorna i korsordet

Det tredje temat jag tänkte beröra har jag hämtat ur boken diskursens ordning som är Foucaults installationsföreläsning  vid Collége de France. Om man först läst Vetandets arkeologi så är övergången till denna betydligt tunnare skrift  lättare. Då har man bekantat sig med dessa begrepp som cirklar kring tankarna om diskusen.

Man brukar säga att det är en brytningspunkt mellan hans studier i de tidigare böckerna: vansinnets historia, Tingens ordning, klinikens födelse och vetandets arkeologi och de snarare studierna i Straff och övervakning och böckerna om sexualiteten.

Det som fångade mig är hans framställning alldeles inledningsvis om utestängnings- procedurer:

”Jag antar att diskursproduktionen i varje samhälle på en och samma gång kontrolleras, väljs ut, organiseras och fördelas av ett visst antal procedurer vilkas roll är att avvärja dess makt och hot, att bemästra dess slumpmässighet och att kringgå dess tunga , skrämmande materialitet”. Han talar sedan om tre viktiga utestängningsprocedurer:

 1. Förbudet. man vet att man inte får säga allt, att man inte kan tala om vad som helst när som helst och inte att vem som helst får tala om vad som helst. Det finns tabu och ritualer vid olika tillfällen. Här lyfter han fram bilden av täta galler och de svarta rutorna på korsordet. Gallret är som tätast och de svarta rutorna som flest på sexualitetens och politikens område.

2. Motsättningen mellan förnuft och vansinne. Detta är inget förbud utan en uppdelning och förkastande. Man lyssnar inte på den vansinnige.

3. Motsättningen mellan det sanna och falska.

Särskilt bilden av Les cases noires, de svarta rutorna på korsordet grep tag i mig och gjorde mig uppmärksam på något mycket viktigt. Det finns ett fält en arena, det människor säger och uttrycker. Men det finns också ett fält och arena där det finns som inte sägs öppet och bakom detta finns en ännu inte uttryckt tankevärld, vår inre känslo och tankevärld, vårt inre landskap. Det finns här hela tiden spärrar och utestängningsmekanismer. Det är fascinerande att tänka på vad som egentligen finns bakom. Man blir nästan som en voyeur i tankarnas värld. Man kan ana att Foucault är påverkad av Freud och psykoanalysen. 

Tema 4 Själen är kroppens fängelse

Den mest lättlästa och tillgängliga boken av Foucault är hans fängelsestudie - Övervakning och straff. Här har han växlat över i en helt begriplig prosa men hela tiden full av referenser till historiska händelser och litteratur.

Maktbegreppet finns tydligt med i vansinnesstudien. De vansinniga avskiljs eller spärras in. I Arkeologi boken lurar maktbegreppet i makten över diskursen, utsagan eller det uttalade. I Diskursens ordning träder makten fram i form av utestängningsprocedurerna. Men i boken övervakning och straff - Foucaults fängelsestudie – uppenbarar sig makten i all sin prakt och fruktansvärda skepnad.
Här chockar oss Foucault med  sin inledning om den fruktansvärda berättelsen om Damiens avrättning.
Damiens dömdes för ett attentat mot Ludvig XV att knipas med glödande tänger, brännas med svaveleld och i såren skall hällas smält bly, kokande olja och brinnande tjära samt vax och svavel sammansmälta; därefter skall hans kropp slitas i stycken av fyra hästar, hans bål och lemmar kastas i elden och förbrännas samt askan strös för vinden. Problemet var att hästarna inte kunde förmås att dra jämt och dra av honom lemmarna utan bödlarna fick med knivar skilja hans lemmar från kroppen. Han levde även efter detta. Berättelsen om avrättningen av vår egen Anckarström skulle också kunna vara en sådan stark berättelse.
Offentliga avrättningar avsedda att vara uppbyggliga för åskådarna blev så småningom ett hot mot furstarnas makt eftersom det var ibland ovisst om pöbelns sympatier skulle vara på den straffande maktens eller offrets sida. Straffsystemet flyttade under loppet av 1800- talet in i fängelset och avrättningar skedde senare i tysthet bakom fängelsernas tjocka murar. Under inflytande av upplysningen kom straffåtgärderna efter hand att förskjutas från kroppen till själen. Upptäckten av den sjukdomsdrabbade men botbara själen kom att möjliggöra strafflära och själsvetenskap. Detta får, och detta är intressant, konsekvenser för en utveckling av fängelser till andra institutioner som får mer vårdande och behandlade uppgifter: Sinnessjukhus, sanatorier, anstalter för alkoholister och utvecklingsstörda, uppfostringsanstalter för vanartiga barn och ungdomar som har det gemensamma att man tror på den botbara själen.

Skillnaderna mellan dessa inrättningar och fängelser kan i en del fall inte sägas vara särskilt stora. Många av dessa totala institutioner hade inlåsning och tvång som medel att nå sina mål. Kontrollen och för att inte säga integritetskränkningen kunde tom vara större på dessa vårdande institutioner, kanske i synnerhet i sinnesjukvården och då tänker jag på kalla bad, rastgårdar, elchocker och spännbälten – innan psykofarmaka gjort sitt intåg i psykiatrin.

Foucault beskriver dessa olika system för maktutövning och kontroll och i ett kapitel uppehåller han sig vid systemet med panoptikon., där fången alltid är sedd och också förutsetts vara detta.  F tar exempel på spetälskan där man utövade avskiljning som maktmetod och pestsmittade som man kontrollerade genom system för indelning.

Det intressanta är just övergången där själen blir kroppens fängelse.

Utan överdrift kan sägas att kunskap inte utvecklas oberoende av makt. För Foucault är makt frågan en praktisk solidaritet med de maktlösa.

Idag finns anledning att föra Foucaults stafettpinne vidare. Inom många områden, inte minst inom den politiska domänen finns många utestängningsmekanismer, som avgör vad som är politiskt korrekt respektive inte är det.

• Ingen vågar säga att de inte är feminister
• Det är inte politiskt korrekt att kalla sig kommunist
• Det är inte politiskt korrekt att ifrågasätta marknadsekonomin
• Det är inte politiskt korrekt att bekänna sig till främlingsfientlighet och att vara emot invandrare.
• Det är inte politiskt korrekt att vara positiv till prostitution eller pornografi

Att verka i Foucaults anda skulle kunna vara att tränga bakom dagens diskurser och se hur de utvecklats och vilka samband som finns i tiden för att spåra dess ursprung genom den arkeologiska metoden men också hjälpa oss att tänka i nya banor, inte styrda av deterministiska styrsystem som fjättrar våra tankar. Att tänka fritt i nya banor och därigenom upptäcka nya utvägar, röra sig likt damen på schackbrädet fritt diagonalt, vertikalt och horisontellt.

 Några avslutande tankar om vad man kan lära sig av Foucault och vad det betyder för det sociala arbetet

Foucault dog redan 1984 och jag frågar mig därför vad som ännu är intressant att ta med sig från hans böcker. Omedelbart tänker jag att den vansinniges röst är värd att lyssna på, att det är viktigt att lyfta fram all kunskap i vetandes fält, att begrunda vad makt betyder i vårdprocessen, att texter, ord, utsagor och andra uttalade diskurser utestänger mycket och att det är viktigt att vara särskilt uppmärksam på vad som utestängs av politiska, ideologiska och moraliska skäl.  Även om Foucault problematiserar och bryter upp invanda tankemönster och gör det smärtsamt att tänka om så vidgar han våra tankar och synsätt, stimulerar vår kreativitet, gör att vi upptäcker nya idéer och lösningar och får oss att tänka på nya sätt och se nya möjligheter och tänka det inte tidigare tänkta. Det kan vara värt att utifrån olika diskurser se bakom vad som är ursprunget till texten och utsagan och föreställningsvärlden för att inte fastna i stereotypa och rituella tankemönster som förhindrar kontakt med verkligheten och förståelsen. För en socialarbetare är det viktigt att ha medkänsla för de utsatta och förståelse för de utstötta och god förmåga att följa med ned i smärtans rike som en ödmjuk gäst utan att där gå vilse och ödmjukt söka mötet människa till människa – utan att kränka!