Fyra tema av Michel Foucault som inspirerat mig i Socialt arbete

Under temat hur Michel Foucault inspirerat mig i socialt arbete är detta texten till en föreläsning jag hållit ett antal gånger på Socialhögskolan  i ämnet sociologi för eleverna under den andra terminen av utbildningen till socionom. Jag tar med texten här  i bloggen för att den förhoppningsvis kan stimulera till läsning av Foucault eller andra i jakten på  att förstå världen, människan och sammanhangen vi lever under. Dikten här  nedan har jag själv skrivit.    

Den fria tankens flykt

under det blå himlavalvet
Bär oss ut över de svarta bergen,
på termikens mjuka vindar,
genom gröna dalar,
meanderande älvar
porlande bäckar i vårens skimrande solljus
Vi svävar ut över den skira björkskogen
och den mörka granskogen
som tyst och dovt ruvar på det svenska svårmodet.
Så för oss den fria tankens flykt
Över mörka skogstjärnar
Mot steniga slåtterängar med uråldriga anor,
Mot slättens gula sädesfält
Medvetandet blir vidöppet
Och vi uppfylls av kraft och glädje,
Bryter våra invanda cirklar
Och ser plötsligt allt i ett klart ljus.
Den fria tankens flykt
Fyller oss med kraft och glädje.
Med fantasi löser vi livets gåta
Och öppnar oss för världen

 En dramatisk inledning

Hon var ensamstående mamma. Bodde i ett förslummat hus i sällskap med många missbrukare. Barnen var 3 och 12 år.  Flickan på  tre årsprang omkring i lägenheten naken och mamma hade ofta besök av grabbarna från ”GA-torg”. Alla misstänkte mamman för alkoholmissbruk. Detta förnekade hon. Jag den 25 årige socialsekreteraren besökte henne nästan dagligen, efter ivriga påtryckningar från barnläkaren som var mycket orolig. Mamman svårtillgänglig och medgav inga alkoholproblem. Däremot ekonomiska problem och arbetslöshet och ville ha en ny lägenhet. Vid hembesök en sen mörk höstkväll var ingen hemma. En kvinnlig missbrukare, dotter till en annan av mina klienter, informerade oss om att mamman var i en lägenhet en trappa upp. Dörren gick ej att öppna, Besökarna fick gå in och ut genom ett upptaget hål i dörren. Vi hojtade in genom hålet och efter en stund  kröp mamman ut, kraftigt berusad. Kan du hämta ditt barn på dagis frågade vi henne?

Vi fick inga bestämda svar. Återvände till avdelningschefen som ordnade ett ordförandebeslut. Jag åkte dit med taxi för att åka med den lilla flickan till ett jourfamiljehem. I Daghemmets foajé stod jag och barnsköterskan, som hade tösen på armen. Då störtar mamman in genom dörren, arg som ett bi. Hit med mitt barn skriker hon! Sliter till sig flickan och rusar ut från daghemmet. Jag och barnsköterskan flyger efter. Barnsköterskan sliter tillbaka tösen från mamman. Den arga mamman sliter av sig sin trätoffel och är i färd att måtta ett slag mot mig. Jag fick därför hålla hennes handleder för att förhindra att hon slog mig, medan barnsköterskan rusade in tillbaka till daghemmet. Vi fick låsa in oss. Mamman och den också omhändertagna 12 åringen stod och bankade på dörren. Jag ringde polisen för att få handräckning. Efter nästan en timme kom polisen och jag kunde åka tillsammans med barnsköterskan till det tilltänka familjehemmet. Utredning och länsrättförhandling följde. Mamman fick hem barnen och en ny lägenhet. Efter ett år träffade jag henne på stan. Kan inte jag få tillbaka dig som socialsekreterare sa hon jag kommer inte överns med min nya socialsekreterare. Det här fallet glömmer jag aldrig. 

Denna  inledning är tänkt att vara i Foucaults anda men föreläsningen har inga pretentioner att vara en vetenskaplig avhandling över Michel Foucault. Inte heller är det på något sätt en biografi eller berättelse över hans liv och knappast heller ens en  fullständig redogörelse över den franske filosofens verk.  Föreläsningen kommer inte till närmelse att beröra ens en bråkdel av alla de intressanta tema som Foucault behandlade så intressant och mästerligt i sina böcker och inte minst i sina föreläsningar.

Det enda man kan förvänta sig av denna föreläsning är en samling spridda och osorterade tankar som man pretentiöst skulle kunna kalla  tema, hastigt fångade  i flykten, där man inte ens kan vara helt säker på att jag tolkat Foucault rätt, men som fångats av mig och gripit tag i mina tankar och föreställningar, för att inte säga hela min föreställningsvärld och omgestaltat det inre tankelandskapet hos mig och bildat en tydlig tanke om vad som är viktigt i socialt arbete.

 Vem var Michel Foucault?

Michel Foucault var en fransk filosof, ide och lärdomshistoriker som levde mellan 1926-1984. Han var universitetslärare på flera universitet bl. a. College France. han är berömd för sina karismatiska föreläsningar och en lång rad böcker bl.a. Vansinnets historia, Tingens ordning, Klinikens födelse,  Vetandets arkeologi, Diskursens ordning, Straff och övervakning samt tre band om sexualitetens historia.

 Fyra tema

I det följande tänkte jag lyfta fram fyra tema hämtade från fyra olika böcker av Michel Foucault:

• Förnuft och vansinne
• Vetenskap och vetande
• Diskursens ordning – de svarta rutorna i korsordet
• Själen är kroppens fängelse

Berusa dig på böcker - Några inspirationskällor

Foucault har inneburit en intressant inspirationskälla. Naturligtvis inte den enda.

Huckelberry Finn  - Mark Twain fantastiska berättelse från Mississippi, är  nog den roman jag sätter högst i stark konkurrens av Tolstoy- Kreutzersonaten, Bergtagen – Tomas Mann bara för att hugga något till något ur världslitteraturens rika källa. Man kan inte heller komma förbi Joseph Conrad i synnerhet i Mörkrets hjärta.

Dikter av Baudelaire, Harry Martinsson, Goethe, Gunnar Ekelöf, Sten Selander,  Pär Lagerkvist  och i synnerhet Dan Andersson: ”Det är något bortom bergen bortom blommorna och sången, något bakom stjärnorna bakom heta hjärtat mitt”.

Ni kanske förstår att jag är  något av en naturromantiker.

Jag kallade föreläsningen för en praktikers betraktelse över Foucaults produktion, som starkt gripit tag i mig och skapat ett begär efter insikt och förståelse.

Det var någon gång på 80-talet,när jag gick en forskningsföreberedande kurs på  socialhögskolan som jag först hörde talas om Foucault. Då var han redan död sedan flera år.  Nyfikenheten ledde mig till att börja läsa det första och antagligen mest kända av Foucaults verk Vansinnets historia, , så skändligen sågad av vår store uppsalaprofessor i i idéhistoria Sten  Lindroth. Foucault vistades nämligen några viktiga år i Uppsala på 50-talet och fann viktiga källor till sin avhandlig på universitetsbiblioteket i Uppsala.

Jag började läsningen och måste säga att något liknande hade jag inte läst tidigare. Jag förstod verkligen inte mycket! Här möter man en man som rör sig fritt i västerlandet idéhistoria, en tankevärld där han rör sig så ledigt  likt damen på schackbrädet, horisontellt, vertikalt och diagonalt. Foucault var en lysande föreläsare. Det han talade om var inte inom allas räckhåll och någon sa att det krävde mer än talang att för att förstå.

Man kan säga att Foucaults uppmärksamhet sönderfaller i två tema , analys av diskursen och makt.

Tema 1 Förnuft och vansinne

Som jag inledningsvis berörde är detta inte ett försök till beskrivning,  berättelse och sammanfattning av Vansinnets historia. Det är  snarast en mycket subjektiv framställning av vad som fångat och berörd mig. En berättelse av vad jag förstod, som man inte på något sätt har rätt att pådyvla Foucault.

Drastiska bilder och exempel som träffar hårt är typiskt för Foucault. Eller kanske typiskt franskt och då tänker jag särskilt på  Baudelaire och Ondskans blommor  I inledningen tar han de medeltida städerna som exempel. Städerna hade ringmurar. Utanför fanns ursprungligen små byar till för de spetälska. På 1200-talet minskade denna sjukdom och byarna tömdes på människor vars plats övertogs av de vansinniga.

Ett annat exempel han tar är att människor satte sina vansinniga på de pråmar som trafikerade Europas floder så att nästa stad fick ta hand om dom. Fram stiger en tydlig bild av avgränsning, utstötning, förvisning, asylen, bortträngning. Foucault har många synonymer för denna process.

Foucault behandlar vad som hände i brytningen mellan den klassiska tidsperioden och den moderna – efter franska revolutionen, vattendelare i historien,  när  psykiatrin formerades till en egen disciplin och vansinnet blev föremål för en egen studie fristående från andra sjukdomar. Vansinnet hade nämligen tidigare setts som en sjukdom som inte skilde ut sig från kroppsliga åkommor.

I den här processen flyttades de vansinniga in på anstalter – asyler som Foucault kallar dom och blev föremål för allehanda mer eller mindre fantasifulla och får man säga bestialiska och omänskliga behandlingsmetoder, som kalla bad, bältesläggningar, eller allmän sängläggning , insulinbehandling, lobutomering  och så småningom elchocker, något som ännu används, som det påstås med positiva resultat.

Det skedde en förskjutning där avgränsningen flyttade från kroppen rent fysiskt genom inlåsning till själen. När mentalsjukhusen lades ned kan man säga att  de sjuka hänvisas till ett ensamt liv ute i samhället och där också  avskild och avgränsad från social gemenskap med andra människor.

En fråga: varför är behandlingen av de vansinniga en del av medicinen överhuvudtaget?

Foucault avslutar sin vansinneshistoria med en mycket suggestiv i en forcerad litterär stil berättad sammanfattning som tar sin utgångspunkt  återigen i dramatiska bilder, den här gången i Goyas målningar av vansinniga. Ni vet de här målningarna från Dårhusgården, utförda endast i svart färg med breda penseldrag som man kan tro i hast målade med ett myller av groteska och förvridna människokroppar och ansikten som utstrålar så mycket av smärta, förtvivlan  och desperation.

Den intellektuella argumenteringen är stark men det är de här bilderna som dröjer sig kvar och lämnar starka avtryck. Jag kände mig tagen och berörd när jag började läsa Foucault, dock malde det i bakhuvudet: Hur mycket förstår du Göran? Är det mer än 25%? Bilderna kunde man dock ta till sig. Och varför skall en text vara lätt att ta till sig? Det är ju spännande och utmanande att försöka förstå, tränga vidare och djupare, tränga bakom  i förståelsen, öka sin insikt och kunskap. Foucault värjer inte för det ytliga, han vill vidare och bakom. Foucault använder senare ofta begreppet arkeologi, tänkandets förhistoria. Han är verkligen en arkeolog i vårt tänkande, spännande men också ifrågasättande och besvärlig för att inte säga ibland direkt obehaglig.

Det som i början tog mig i läsningen av Vansinnesstudien var just att dessa synonymer för avgränsning av människor som har ett avvikande beteende, inte är normala.

Detta berör ju just centrala frågor i samhället i allmänhet men i socialt arbete i synnerhet. Vad händer i samhället när människor bryter mot det normala beteendemönstret, beter sig märkligt eller säger konstiga saker. Säger kanske sanningar utan någon censur som just i sin sanning berör omgivningen illa. Det är ju utmärkande i många sammanhang att vi människor i vår kaotiska värld strävar efter någon form av struktur och inte minst kontroll för att inte säga trygghet. Om någon bryter mot detta mönster genom att spela ut ett inre kaos utmanar detta andra människors känsla av kontroll och struktur och ställer kanske hela världen på ända. Det är inte svårt att föreställa sig att detta vållar obehag och kanske till och med ångest på ett djupare plan som rubbar den egna känslan av psykisk balans. För många människor är det värsta man kan råka ut för är att förlora sitt förstånd och bli vansinnig!

Det är  utifrån detta som jag förstår Foucault och den process som leder till instängning, inlåsning,  avgränsning, bortsändande av de vansinniga för inspärrning på  mentalsjukhus.

Utanförskap är ett centralt tema i socialt arbete.  Foucault kan inte ha skrivit om detta utan att själv ha upplevt utanförskap. Man brukar då i hans fall hänvisa till hans homosexualitet.

Men det hade ju inte så starkt träffat mig om jag inte själv upplevt utanförskap. Kanske är det så att vi alla bär – mer eller mindre – på upplevelser av utanförskap.

För mig landade det i upplevelser av brutal social anpassning och disciplinering till skolsystemet utan att ha verken mognad eller förberedelse för detta. Den känslan av värdelöshet, svaghet och utanförskap lämnar mig inte ens när jag nu är vuxen och har kompenserat mycket av mina tillkortakommanden. Jag känner mig ändå ensam och utanför. kanske var det detta som gjorde att jag under gymnasieåren intensivt läste Joachim Israels bok om Alienation. Denna alienationsbok har förföljt mig genom livet. Boken tar sin utgångspunkt i Marx teorier om alienation och följer sedan begreppet genom den moderna sociologin och landar i begreppet reifikation - förtingligande. Ett förbluffande aktuellt tema. I vårt allt mer marknadsstyrda ekonomi där snart sagt allt blir föremål för köp och försäljning, reducerade till varor och förtingligande. Det finns egentligen bara ett direkt förbjudet område – köp av kön – annars kan alla mänskliga behov bli föremål för köp och försäljning.

Övergången till Foucault är därför  i detta tema inte helt onaturlig, även om Foucault gör upp med strukturalismen, något som jag uppfattar präglar Israel i hög grad.

Senare stötte jag på Erving Goffman och hans bok om totala institutioner som också är en del av den här tankeströmmen och synsättet. Mycket av de här teorierna är ju en produkt av den befrielse av tänkandet, en del skulle kanske säga vänsterns framfart,  som inträffade på 60-talet och blommade under 70-talet, medan det skedde en återgång till ancien regime under 80-talet med  Reagan, Thatcher och nyliberalismen. Inte minst gäller detta synsättet på  psykiskt sjuka. Foucault och t.ex. Laing stod ju för ett socialt synsätt på  vansinnet medan psykiatrin vilade tungt på  en biologisk syn på de psykiska sjukdomarna. Man kan också komma ihåg Franco Basaglia  - känd för psykiatrin i Trieste som Foucault lär ha haft kontakt med .

Motsättningar mellan dessa skolor var mycket hård och är det ännu idag. Det biologiska synsättet är mycket starkt, och kanske tom har stärkt sitt inflytande inte minst genom utvecklingen mot diagnostiseringen av ADHD, Autism och andra neuropsykiatriska sjukdomar och tillstånd. Motsättningarna är inte minst  starka när det gäller forskningssynen, men det återkommer jag till.

Dessa tankar om förvisning kom starkt att påverka mitt synsätt på insatser i socialt arbete och ledde fram till starkt motstånd mot institutionsbehandling av klienter – i mitt fall vuxna missbrukare under den perioden. Vi myntade begreppet hållbarahemmaplanslösningar. För mig byggde detta på en tanke att motverka förvisningen och bortsändandet och öppna upp för att människor skulle få en chans att anpassa sig och få en plats i den vanliga gemenskapen i samhället.

Många misstänkte att vi inte institutionsplacerade av ekonomiska skäl. Dessa skäl fanns med bilden. Men sanningen är att jag var mycket präglad av detta synsätt,  så starkt inspirerat av Michel Foucault. Eftersom jag var beslutsfattare av individuella vårdbeslut fick detta ganska stort genomslag.

Tema 2  Vetenskap och vetande

Utan att på något sätt ha gjort upp med vansinnesfrågan och egentligen bara lyft fram några subjektiva upplevelser, kanske tveksamt härledda från Foucault kastar jag mig nu djärvt över till ett annat tema, nämligen vetenskap och vetande.

Efter sin avhandling om vansinnet erhöll Michel Foucault en växande berömmelse
Genom Klinikens födelse och Tingens ordning, två böcker som ännu inte är  översatta till svenska. Finns för den hugade på engelska. klinikens födelse är dock under översättning sedan flera år.
Nästa bok Foucault skrev var Vetandets arkeologi. Den är översatt till svenska och den har jag läst två gånger. Den boken lämnar mig ingen ro.
Vetandets arkeologi är en metodkommentar till hans första tre böcker och är inte särskilt lättillgänglig. Här möter oss en begreppsvärld såsom Diskurs, diskurssiva formationer, regelbundenheter, utsagan och arkivet, utsägelsemodalitet, lakuner och arkeologi etc. Man slår vilt i ordböcker och hittar inte alltid förklaringar i de alltför ofullständiga ordböckerna.

Begreppet diskurs är dock möjligt att förklara, även om Foucault lägger mer än en innebörd av detta grundbegrepp. Med diskurs menar man utvikning, utlöpande samtal, ventilering av ett ämne. Man kan också säga föreläsning, tal och prat. Alltså en framställning av ett ämne uttryckt i tal eller skrift. Som jag förstår F rör det sig om att det just är  uttryckt och artikulerat, alltifrån att det är en vetenskaplig framställning till att det rör en praktisk framställning i vardagen över ett ämne, då antagligen bara uttryckt och levande i muntlig framställning. 

Men man brukar säga att F har två innebörder av diskurs: en teknisk mening som namn på skrivna eller yttrade fraser, dels en för F speciell bemärkelse, som namn på hela den praktik som frambringar en viss typ av yttranden.
Arkeologi är naturligtvis ett nyckelbegrepp i den här  boken. Men F gäckar  läsaren när han försöker förklara vad han menar med detta begrepp och han utsätter en irriterande nog för att hela tiden tala om för oss vad arkeologi inte är  och bara sedan ge vaga bestämningar om vad det är. Man kan dock tro att det handlar om en slags tämligen objektiv och saklig beskrivning av förhistorien, kanske rötterna till en viss diskurs. Han talar mycket om samband, linjer, serier, övergångar och hur olika diskurser påverkat varandra och utvecklats.
Foucault bjuder oss på en resa i en labyrint. Man undrar under denna resas gång om man någon gång skall hitta ut ur labyrinten  Inte förrän mot slutet av boken tyckte jag mig kunna hänga med i tankegången och fånga upp något som var känt i min egen begrepps och föreställningsvärld.
Det handlar här om förhållandet mellan vetenskap och vetande. jag får här en bild av olika kunskapsfält. Vi har ett fält av vetenskap, ett fält av vetande dock utan att allt har något stöd i det vi slarvigt talar om vetenskap, ett fält av tyst kunskap som endast har en praktik som inte är verken vetenskap eller  dokumenterat som praktisk erfarenhet. men här finns också kunskapsfält av ideologi och politik som på olika sätt bryter in i både vetande och vetenskap. Hur just ideologi och politik utöver sin påverkan och makt över kunskapen, vetande och vetenskap är naturligtvis en intressant fråga. Jag tar inte på mig att reda ut den här frågan mer än att lyfta fram frågeställningen i ljuset.

Man kan dock ta några exempel på hur politik och ideologi verkar och bryter in på vetandets och tom vetenskapens fält. Så vitt jag förstår anbefallde Margareta Winberg när hon var minister att undervisning i högskolan skulle ske i ämnet könsmaktsordning. Andra exempel är när politiska församlingar bestämmer sig för olika typer av insatser, t.ex. inom det förebyggande området utan att det finns något stöd i forskning eller ens erfarenheter att en viss insats fungerar. Ibland finns forskningsstöd mot en insats t.ex. ANT-undervisning i skolan. Trots detta fortsätter man att använda detta tillvägagångssätt.

 
Inom behandlingsområdet vad gäller familjebehandling och missbruksbehandling eller ungdomsvård finns ganska mycket forskning, men detta gäller inte inom det förebyggande området. trots detta satsar samhället stora resurser utan att vi vet om det har någon effekt eller om det tom gör mer skada än nytta!

Tema 3 Diskursens ordning – de svarta rutorna i korsordet

Det tredje temat jag tänkte beröra har jag hämtat ur boken diskursens ordning som är Foucaults installationsföreläsning  vid Collége de France. Om man först läst Vetandets arkeologi så är övergången till denna betydligt tunnare skrift  lättare. Då har man bekantat sig med dessa begrepp som cirklar kring tankarna om diskusen.

Man brukar säga att det är en brytningspunkt mellan hans studier i de tidigare böckerna: vansinnets historia, Tingens ordning, klinikens födelse och vetandets arkeologi och de snarare studierna i Straff och övervakning och böckerna om sexualiteten.

Det som fångade mig är hans framställning alldeles inledningsvis om utestängnings- procedurer:

”Jag antar att diskursproduktionen i varje samhälle på en och samma gång kontrolleras, väljs ut, organiseras och fördelas av ett visst antal procedurer vilkas roll är att avvärja dess makt och hot, att bemästra dess slumpmässighet och att kringgå dess tunga , skrämmande materialitet”. Han talar sedan om tre viktiga utestängningsprocedurer:

 1. Förbudet. man vet att man inte får säga allt, att man inte kan tala om vad som helst när som helst och inte att vem som helst får tala om vad som helst. Det finns tabu och ritualer vid olika tillfällen. Här lyfter han fram bilden av täta galler och de svarta rutorna på korsordet. Gallret är som tätast och de svarta rutorna som flest på sexualitetens och politikens område.

2. Motsättningen mellan förnuft och vansinne. Detta är inget förbud utan en uppdelning och förkastande. Man lyssnar inte på den vansinnige.

3. Motsättningen mellan det sanna och falska.

Särskilt bilden av Les cases noires, de svarta rutorna på korsordet grep tag i mig och gjorde mig uppmärksam på något mycket viktigt. Det finns ett fält en arena, det människor säger och uttrycker. Men det finns också ett fält och arena där det finns som inte sägs öppet och bakom detta finns en ännu inte uttryckt tankevärld, vår inre känslo och tankevärld, vårt inre landskap. Det finns här hela tiden spärrar och utestängningsmekanismer. Det är fascinerande att tänka på vad som egentligen finns bakom. Man blir nästan som en voyeur i tankarnas värld. Man kan ana att Foucault är påverkad av Freud och psykoanalysen. 

Tema 4 Själen är kroppens fängelse

Den mest lättlästa och tillgängliga boken av Foucault är hans fängelsestudie - Övervakning och straff. Här har han växlat över i en helt begriplig prosa men hela tiden full av referenser till historiska händelser och litteratur.

Maktbegreppet finns tydligt med i vansinnesstudien. De vansinniga avskiljs eller spärras in. I Arkeologi boken lurar maktbegreppet i makten över diskursen, utsagan eller det uttalade. I Diskursens ordning träder makten fram i form av utestängningsprocedurerna. Men i boken övervakning och straff - Foucaults fängelsestudie – uppenbarar sig makten i all sin prakt och fruktansvärda skepnad.
Här chockar oss Foucault med  sin inledning om den fruktansvärda berättelsen om Damiens avrättning.
Damiens dömdes för ett attentat mot Ludvig XV att knipas med glödande tänger, brännas med svaveleld och i såren skall hällas smält bly, kokande olja och brinnande tjära samt vax och svavel sammansmälta; därefter skall hans kropp slitas i stycken av fyra hästar, hans bål och lemmar kastas i elden och förbrännas samt askan strös för vinden. Problemet var att hästarna inte kunde förmås att dra jämt och dra av honom lemmarna utan bödlarna fick med knivar skilja hans lemmar från kroppen. Han levde även efter detta. Berättelsen om avrättningen av vår egen Anckarström skulle också kunna vara en sådan stark berättelse.
Offentliga avrättningar avsedda att vara uppbyggliga för åskådarna blev så småningom ett hot mot furstarnas makt eftersom det var ibland ovisst om pöbelns sympatier skulle vara på den straffande maktens eller offrets sida. Straffsystemet flyttade under loppet av 1800- talet in i fängelset och avrättningar skedde senare i tysthet bakom fängelsernas tjocka murar. Under inflytande av upplysningen kom straffåtgärderna efter hand att förskjutas från kroppen till själen. Upptäckten av den sjukdomsdrabbade men botbara själen kom att möjliggöra strafflära och själsvetenskap. Detta får, och detta är intressant, konsekvenser för en utveckling av fängelser till andra institutioner som får mer vårdande och behandlade uppgifter: Sinnessjukhus, sanatorier, anstalter för alkoholister och utvecklingsstörda, uppfostringsanstalter för vanartiga barn och ungdomar som har det gemensamma att man tror på den botbara själen.

Skillnaderna mellan dessa inrättningar och fängelser kan i en del fall inte sägas vara särskilt stora. Många av dessa totala institutioner hade inlåsning och tvång som medel att nå sina mål. Kontrollen och för att inte säga integritetskränkningen kunde tom vara större på dessa vårdande institutioner, kanske i synnerhet i sinnesjukvården och då tänker jag på kalla bad, rastgårdar, elchocker och spännbälten – innan psykofarmaka gjort sitt intåg i psykiatrin.

Foucault beskriver dessa olika system för maktutövning och kontroll och i ett kapitel uppehåller han sig vid systemet med panoptikon., där fången alltid är sedd och också förutsetts vara detta.  F tar exempel på spetälskan där man utövade avskiljning som maktmetod och pestsmittade som man kontrollerade genom system för indelning.

Det intressanta är just övergången där själen blir kroppens fängelse.

Utan överdrift kan sägas att kunskap inte utvecklas oberoende av makt. För Foucault är makt frågan en praktisk solidaritet med de maktlösa.

Idag finns anledning att föra Foucaults stafettpinne vidare. Inom många områden, inte minst inom den politiska domänen finns många utestängningsmekanismer, som avgör vad som är politiskt korrekt respektive inte är det.

• Ingen vågar säga att de inte är feminister
• Det är inte politiskt korrekt att kalla sig kommunist
• Det är inte politiskt korrekt att ifrågasätta marknadsekonomin
• Det är inte politiskt korrekt att bekänna sig till främlingsfientlighet och att vara emot invandrare.
• Det är inte politiskt korrekt att vara positiv till prostitution eller pornografi

Att verka i Foucaults anda skulle kunna vara att tränga bakom dagens diskurser och se hur de utvecklats och vilka samband som finns i tiden för att spåra dess ursprung genom den arkeologiska metoden men också hjälpa oss att tänka i nya banor, inte styrda av deterministiska styrsystem som fjättrar våra tankar. Att tänka fritt i nya banor och därigenom upptäcka nya utvägar, röra sig likt damen på schackbrädet fritt diagonalt, vertikalt och horisontellt.

 Några avslutande tankar om vad man kan lära sig av Foucault och vad det betyder för det sociala arbetet

Foucault dog redan 1984 och jag frågar mig därför vad som ännu är intressant att ta med sig från hans böcker. Omedelbart tänker jag att den vansinniges röst är värd att lyssna på, att det är viktigt att lyfta fram all kunskap i vetandes fält, att begrunda vad makt betyder i vårdprocessen, att texter, ord, utsagor och andra uttalade diskurser utestänger mycket och att det är viktigt att vara särskilt uppmärksam på vad som utestängs av politiska, ideologiska och moraliska skäl.  Även om Foucault problematiserar och bryter upp invanda tankemönster och gör det smärtsamt att tänka om så vidgar han våra tankar och synsätt, stimulerar vår kreativitet, gör att vi upptäcker nya idéer och lösningar och får oss att tänka på nya sätt och se nya möjligheter och tänka det inte tidigare tänkta. Det kan vara värt att utifrån olika diskurser se bakom vad som är ursprunget till texten och utsagan och föreställningsvärlden för att inte fastna i stereotypa och rituella tankemönster som förhindrar kontakt med verkligheten och förståelsen. För en socialarbetare är det viktigt att ha medkänsla för de utsatta och förståelse för de utstötta och god förmåga att följa med ned i smärtans rike som en ödmjuk gäst utan att där gå vilse och ödmjukt söka mötet människa till människa – utan att kränka!