måndag 16 december 2013


Om valfrihetens tyranni

Från de politiska eliternas parnasser torgförs glättigt det i tiden trendiga budskapet om valfrihetens välsignelse. Oavsett om vi bett om det anses det som en självklarhet att medborgarna önskar så stor valfrihet som möjligt. Är detta sant?
Naturligtvis finns det många situationer det är en stor fördel om man kan välja. Alla vill väl kunna välja sin fru eller man, man vill naturligtvis välja var man ska bo och det är  bra att det finns mer än ett bilmärke. Det hade inte varit bra om det bara funnits vitt bröd, en sorts tandkräm eller bara gula kostymer. Det är bara det att det gått alldeles för långt när det gäller alla de val människor försätts i.

Varför den fäblessen för att sjunga valfrihetens lov.  En förklaring kan vara att man tror att valfrihet ger frihet. Det gör det förstås om vi vet vad vi skall välja. Men ofta, och jag skall strax  ta några exempel, vet inte människor vad de skall välja. De har massor av valmöjligheter men det är rent lotteri vilket som blir bäst. En del val som när man skall köpa kamera, bil eller välja hundras när man skall köpa hund kan man läsa till sig vilket val som är bäst. I bästa fall bäst att tillägga!
Ett annat skäl till valfrihetens lov är nog en marknadsteori om utbud och efterfrågan. Ju större utbud på en marknad i förhållande till antalet kunder ju lägre pris på produkterna är teorin.
Detta gäller under förutsättning att det verkligen finns konkurens och inte samarbete mellan producenterna. Någon har sagt att den enda riktigt fungerande marknaden är narkotikamarknaden. Men det tycks som att marknadsekonomins principer allt mer överförs på alla mänskliga livsområden. Allt blir föremål för köp och sälj. Människan blir en vara på en marknad. Detta skapar en risk för att det mänskliga livet förtingligas eller med en sociologisk term reifieras

Det finns en del valsituationer som gör mig extra irriterad.
§  Val av hundratals sk PPM-fonder för pensionspengarna. Helt omöjligt att veta vad man skall väja, rent lotteri. Överhuvudtaget har bankerna lurat småsparare att placera sina pengar i allehanda aktiefonder där det är fullständigt omöjligt att veta vad som är bästa val.

§  Numera har vi så många Tv-kanaler som ingen kan räkna att välja mellan. Har det blivit bättre program genom den ökade konkurrensen? Nej jag vill nog påstå att det blivit sämre. Ofta finner jag att det inte finns någonting alls att titta på. TV-kanalerna tävlar om att göra så låga och tarvliga program som vädjar till det sämsta och mest obildade dragen hos människan.

§  Och hur skall man veta vilken tandkräm man skall välja? Det finns hur många sorter som helst helt omöjligt att veta vilken som passar mig bäst. Kan de inte börja med provsmakning av tandkrämer?

§  Sedan vilken TV-apparat, stereoanläggning och dator är bäst? Om man inte lyckas läsa sig till vad som är bäst. Personal i den typ av affärer som säljer sådana produkter vet ofta inte mer än att den har vi  sålt mycket av.

§  Inom fler och fler områden förutsätts det att vi vill välja. Min åldrige fader fick 10 olika städfirmor att välja mellan. Hur skulle han kunna välja? Han kunde också välja tre olika firmor som skall hjälpa honom med hörapparaten. Hur skall man veta vilken som är bäst? Prova alla i tur och ordning? Nu kan vi andra också välja primärvård?

§  Sedan några år finns stora möjligheter att välja skola, såväl grundskola som gymnasieskola. Hur vet man vad man skall välja? Att det sedan inte finns en garanti att skolan blir kvar är ju den liberala nattväktarstatens konsekvens. Nu efter PISA-rapporten börjar röster höras att det fria skolvalet är orsak till kunskapsraset i den svenska skolan. Skolan är nog det värsta haveriet för valfriheten.   

§  Sedan skall man inte tala om alla klädaffärer. Nyligen besökte vi och barnbarnen 14 olika klädaffärer. Uppenbarligen finns det inte marknad för alla klädaffärer, varuhus av olika slag och restauranger.  Någon måste slås ut vilket hänt inom elektronikbranschen tydligast. Alltså det finns en ständigt pågående överproduktionskris på många marknader.

Man blir helt snurrig av alla val och jag känner mig som en vara på en marknad och jag upplever mig allt mer främmande inför ett sådant samhälle där man trycker ut verksamheter som marknaden tidigare aldrig varit intresserade av men nu när man ger stora ekonomiska fördelar med skattemedel blir intressanta.

 Frihet och valfrihet vill väl alla ha. Men bara om det är verklig frihet och verkliga valmöjligheter. Det verkliga skälet till tingens ordning, förutom regler från EU, är att gynna företagsamheten. Om detta ger jobb kan det försvaras. Med  hög arbetslöshet trots valfriheten får man nog konstatera att med den obalans som funnits och finns sedan lång tid när det gäller fördelning av vinster och löner inom näringslivet, så är det kapitalägarnas intressen som gynnas inte löntagarnas och konsumenters.   

 

 

1 kommentar:

  1. Visst vill man kunna välja, känna att man har makt över sin egen situation och kan påverka sitt liv. Och vissa val är viktiga som t ex var man ska bo och vilket arbete man ska ha. Dessa val är det däremot inte självklart att människor kan göra. Många kan inte ens välja att arbeta utan går arbetslösa år efter år. Den gamla socialministern kunde nyligen (hon skrev om det i DN) inte välja att få flytta från sin lägenhet till ett vårdboende, hon fick avslag. Hade hon fått boendet beviljat hade hon däremot kunnat välja mellan olika boenden (antar jag i alla fall). Men i hennes fall betyder detta att det viktigaste valet kunde hon inte göra!

    Det finns också en frihet i att inte behöva välja, i att kunna lita på att den service samhället erbjuder är bra, håller måttet. Vi tvingas ju idag välja olika välfärdstjänster som vi har väldigt svårt att skilja på, som t ex vilket städbolag din gamla pappa skulle välja. Hur ska man utifrån företagens beskrivningar av sin egen verksamhet kunna avgöra vilken som passar bäst? Dagens marknad består ju också av en förfärlig massa tjusiga beskrivningar av saker där texten inte alltid motsvaras av innehållet. Tänk om jag inte vill använda tiden till att välja, tänkt om jag vill välja att inte behöva välja? För det är ju också så att detta med att välja och att det ska vara så bra beror ju på att vi antas välja bort verksamheter som inte fungerar, de konkurreras alltså ut. Men är inte tanken att kommuners och landstings verksamheter ska vara bra, alla?

    När det sedan kommer till telefoni, el mm är det ju bara att konstatera att företagen överlistar oss enskilda konsumenter. Telebolagen har en sådan uppsjö av olika abonnemang med olika villkor att det är fullständigt hopplöst att försöka jämföra dem, såklart en affärsidé! Och elbolagen har ju köpt upp varandra så att det i stort sett råder monopol. Så var det med den kundkraften!

    Själv blir jag nostalgisk när jag tänker på hur det var när staten tog hand om både järnvägstrafiken (hela järnvägen, både spår och trafik!) och pensionerna.

    SvaraRadera