Det är ruset
som motiverar att människor använder droger. För att förstå varför människor använder
och vissa missbrukar droger är det nödvändigt att förstå ruset. Och då behöver
du inte gå längre än till dig själv för att förstå. Missbrukaren drogar
egentligen inte av någon annan anledning än du själv. Ruset kan ses som ett
sätt att manipulera sinnet, försätta sig i ett känslotillstånd eller stämning
som vi uppfattar som önskvärt och positivt. Vi människor använder droger för
olika syften, att bli glad, lugn eller stark t.ex. Droger i form av alkohol,
narkotika, lösningsmedel etc. är ett sätt nära förbundet med faror och risker.
Det finns dock andra sätt att manipulera sinnet som vi kanske inte tänker på.
Att åka karusell är en hisnande upplevelse, att besöka en rockkonsert försätter
vissa i ett tillstånd bortom all vett och sans. Att tala i tungor på ett
väckelsemöte är ett liknande tillstånd av exaltering. Att ägna sig åt sex kan
ibland vara en så berusande upplevelse att vi tappar kontakten med
verkligheten. Att dansa på raveparty - med eller utan droger - är att försvinna
bort i ett transcendent tillstånd. Spel och dobbel är en annan aktivitet som
kan fånga många av oss. Yoga, bergsbestigning eller fallskärmshoppning är andra
aktiviteter som kan kraftigt kittla och manipulera våra sinnen. Uppenbarligen
är det ett starkt behov hos människan att berusa sig, att försätta oss i starka upplevelser, att förgylla vårt inre
landskap som en motkraft mot en krass materiell verklighet. Men det gäller att
i vardagslivet hitta ofarliga berusningsmedel, som ger oss de nödvändiga
”kickarna”. Ett sätt är att läsa. Läsning har gett mig många berusande upplevelser men också kunskaper och
insikter.
Den här artikeln bygger på texter jag skrev för flera år sedan. Den
innehåller berättelsen om mina personliga läsupplevelser. Jag tänker mig att
detta blir den första i lång serie av texter med titeln Berusad på böcker och
berättelsen om böcker som jag läst och inspirerat mig.
Italienskt temperament
Det var på den tiden jag själv var socialsekreterare. Tillsammans med en
kollega gjorde jag hembesök hos en Romsk familj. Hon och familjen bodde då i
ett ytterområde. Alla, från grannar till fastighetsskötare, var förvånade att
det inte var större problem med familjen än slarvigt slängda cyklar utanför
huset. Mamma i huset var en kraftfull kvinna, lätt för att ta till brösttoner
och teatrala utspel. Vi blev hjärtligt välkomnande som vanligt, vilket något
förvånade oss. Vi hade respekt för hennes heta temperament och med lite fantasi
kunde man livligt föreställa sig att hon älskade och slog ihjäl med samma heta
känslor. Hon liknade i sina utspel inte så lite Anna Magnani. Ni vet hon i
filmen Rom öppen stad Hon lagade kaffe på spisen genom att först koka vatten
och sedan slå i kaffet i kastrullen med pip, hastigt röra om innan hon
serverade oss vid köksbordet. Sedan länge gick hon på socialbidrag. Efter en
stund gick hon fram till köksskåpet, grep tag i en bunt papper som visade sig
vara räkningar, slängde dem demonstrativt på bordet framför oss och skrek ”Ni betala!
Förklaringen var - förstod vi långt
senare - att hon inte kunde läsa. Hon ville främst ha hjälp med hur hon skulle
göra med räkningarna, inte bara få dem betalda.
Det kan vara svårt att föreställa sig att vara analfabet. Tänk bort allt
du lärt genom att läsa. En stor del av abstrakta begrepp och föreställningar
bortfaller. Kan man inte läsa har man också svårt att hänga med i det abstrakta
talade språket - som bygger ofta på att man läst ordet och kommit i kontakt med
betydelsen.
Mötet med den Romska kvinnan gav mig en tankeställare. Jag mindes också
alla klienter som jag haft som på andra sidan skrivbordet suttit och nickat och
hållit med mig och sedan inte gjort som vi kommit överens om. Hade mitt budskap
gått fram. Hade de förstått vad jag sagt? Nej säkerligen inte alltid. Men de
hade kanske inte vågat fråga för att inte verka dumma.
språket är vårt sätt att kommunicera och vi måste vara noggranna med att vi
förstår varandra - låta våra världar mötas och byta erfarenheter. Möta
människor där de är.
Min far hade gått 7 år i folkskolan, därutöver tagit en massa kurser, men
mest av allt brukade han säga att han gått i livets universitet. Jag minns alla
kvällar i min barndom då han satt vid sitt skrivbord och pluggade i Brevskolan.
Otaliga var de studiecirklar i ABF han hade deltagit i. Våra erfarenheter kan
delas in i egna erfarenheter och andras. Egna erfarenheter gör vi av vårt eget
liv. Andras erfarenheter förmedlas ofta genom det skrivna ordet.
Bilda dig!
Till skillnad mot livet kan våra bokliga erfarenheter påskyndas och
påverkas av oss själva. Vi kan aktivt påverka vår bildning. Jag minns ett
samtal med en ung pojke på en ungdomsvårdsskola. Rektorn sade till honom: jag
skulle vilja ge dig ett råd, bilda dig!
Det tycker jag är ett bra fältrop.
Vad i den litteratur som jag läst har påverkat mig? Jag skulle vilja
berätta om vilka böcker som gjort starkast intryck på mig. Ofta är det fragment,
lösryckta insikter och känslomässiga upplevelser som jag minns och som betytt
mycket för mitt sätt att betrakta världen. Först inbillade jag mig att jag var
först med att skriva om detta. Så var det inte. I berättelser ur min levnad har
Vilhelm Moberg gjort precis samma sak. Men han har inte berättat om de böcker
jag läst. Hans bok är klart läsvärd. Wilhelm berättar vackert om sin barndoms soldattorp
men också att han begick sin sexualdebut med en flicka på logen natten innan
han för sista gången gick till herrens bord och tog nattvarden. Flickan log så
hult mot honom när han med ruelse tog emot kalken. Vi får också veta att han
skrev sin debutroman i ”kroken” efter att under beväringen tagit ”bondpermis”
för att dansa en kväll.
De tidiga lärospånen insöps genom läsningen av Enid Blytons präktiga men
ofta mycket spännande äventyrsberättelser och ett ytterst intensivt
serietidningsläsande, som omfattade de sedelstora tidningarna om Davy Crocket
och kapten Miki, Kalle Anka, fantomen och Seriemagasinet, bara för att nämna
några. En allmän uppfattning är att serietidningsläsning är onyttigt. Det tror
jag inte alls på. Det viktigaste är nog att man läser överhuvudtaget. Jag hade
många trevliga lässtunder med mina serietidningar och en hög franska mackor med
tomat på. Sedan läste jag massor av böcker, med början med Enid Blytons böcker.
En pojkbok på gamla dagar
Här måste jag bryta kronologin och berätta att jag i mogen ålder läste en
pojkbok som jag borde läst i den värsta slyngelåldern - nämligen Huckleberry
Finns äventyr. Egentligen hade jag tänkt mig att sonen skulle läsa boken, men i
brist på annan litteratur läste jag denna klassiska roman av Amerikas kanske
störste humorist - Mark Twain. Boken gjorde stort intryck på mig, en lysande
frisk berättelse om en pojke som är son till en brutal alkoholist och
omhändertagen av en snäll änka. Han kidnappas av fadern och bestämmer sig för
att rymma med en flotte och driva med strömmarna längs den stora
Mississippifloden.
Han slår följe med en förrymd negerslav och dom blir de bästa vänner. Boken
handlar om deras äventyr på den dimhöljda floden och under strandhugg längs
vägen, bland annat på en holme som heter Jacksons ö.
Dan Andersson har skrivit en dikt till Huck Finns minne:
Jag har rett ett läger och tänt en
eld på lövströdd lera och gulnat grus och nu räknar jag himlens stjärnor och
Illinoissstrandens ljus
- - -
Det är natt kring gul Mississippi,
där de blommande bokarna strö
sitt fröstoft på ström som svallar -
det är rosor på Jacksons ö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar