Är alla människor lika värda?

Många människor har reagerat på vad riksdagens talman Björn Söder i en föreläsning sagt om att samer och Judar inte är svenskar, visserligen medborgare i Sverige men inte svenskar. Söder tycks dela in oss människor efter ras och nationalitet. Så vitt jag vet har vetenskapen avfärdat att det finns olika raser. Vi människor är i grunden lika. Otvivelaktigt finns olika länder och olika etniska grupper. Jag är för min del s.k. svensk.  Nej stopp här! vad jag vet har jag djupa rötter i Skåne och risken är att jag har danskt ursprung. Min fru är från Småland och det vet ju alla hur smålänningar är. Vår son sa när han var liten att han var hälften smålänning och hälften vanlig människa. Så smålänningar är något speciellt.  Vad jag vet är herr Talmannen från Helsingborg. Jag vet jag inte något om hans ursprung. Men risken är ju stor att han också som jag har danska rötter, och alltså inte är en riktig svensk. Och vet man vi har ju under historiens gång haft invandring av tyskar, finnar och valloner och massor av andra människor.

Sverigedemokraterna har utmålat islam som ett problem och tydligen har människor inspirerats av partiet att göra något åt detta. Nu senast har man bränt en moské i Eslöv. En moské i Helsingborg har också utsatts för skadegörelse. Man kan skratta åt Söders lärda föreläsningar och irläror, men skrattet fastnar i halsen när man ser vad hans vanföreställningar leder till. Det är lätt att tänka här på vad som hände i Tyskland när man började bränna synagoger. 

Om betydelsen av goda möten

I det mänskliga livet är det avgörande hur vi kommunicerar och hur vi möter varandra, oavsett om det är i familjen, i bostadsområdet, på arbetsplatsen eller i Riksdagen.

Jag är i botten socialarbetare och socionom. För att lyckas i det sociala arbetet, som har handlat om arbete med familjer, barn, ungdomar, missbrukare eller psykiskt sjuka människor, har det varit avgörande att ha en god förmåga att med hjälp av samtalet - genom dialog - skapa det goda mötet som innehåller förståelse och delaktighet för att bygga upp en trygghet och tillit i relationen. Ibland lyckas man ibland inte.  Precis på samma sätt fungerar det nog i alla mänskliga möten i de flesta sammanhang. De goda mötena behöver inte präglas av att det inte finns konflikter.  Jag tror att de bästa mötena också måste innehålla ärlighet, rakhet och att ventilera konflikter och olika synsätt. I vårt land är vi lite rädda för konflikter och det skapar distans och rädsla. Min erfarenhet är att jag har djupast relation med de människor jag haft konflikter med. 
Präglar detta alla sammanhang i samhället?  Jag har mött de goda mötena nu senast i mötet med min läkare på vårdcentralen, i mötet med personalen på min fars äldreboende, i mötet mellan socialsekreterare och deras klienter i socialtjänsten där jag under lång tid varit chef. Naturligtvis har jag också mött de dåliga mötena. Men i mötena på basplanet i offentlig sektor fungerar det mycket ofta utomordentligt bra. Däremot är det inte ofta man får dessa goda möten i affärer och i privata företag. Där är man mer tekniska och fokuserade och sakinriktade. I många affärer skulle man lika gärna kunnat vara en vara på ett löpande band. Man känner sig inte som en människa.      

Vad jag är orolig för är att uppåt i organisationerna, bland politiker och högre chefer inte har samma förståelse och kunskap om betydelsen att skapa dessa goda möten.

Chefer på högre nivåer är ofta mer rationella än känslomässiga, och lutar sig ofta mot budgeten, omorganisationer, teknik och strukturer. Med den utsatthet chefsrollen innebär är det en fördel att kontrollera och distansera sig från känslor och göra sig okänslig. Som hög chef var jag för dålig på det och tog åt mig för mycket.

Men det är viktigt att förstå betydelsen av dialog, oavsett vem det är som i slutendan skall fatta beslut.  Hur illa man än tycker om någon måste dialogen upprätthållas.  Ett aktuellt exempel är att man i politiken har valt att inte ha dialog med Sverigedemokraterna. Jag tycker inte man skall ge SD något politiskt inflytande, men man måste ha en dialog med dem, lyssna och bemöta med de argument man har som gör att man inte tycker att de skall ha något inflytande. De får inte komma undan debatten! Detta följer av att alla människor är lika värda, även om de representerar ondska och föraktliga åsikter.  Samma gäller inom alla samhällsområden där människor möts. Psykologiskt handlar det nog om att vi människor har försvar och skyddar oss mot obehagliga upplevelser. Dessa försvar är uppbyggda sedan barndomen och individen är ofta inte medveten om hur man försvarar sig. Oreflekterat skapar man strukturer och ordning i sitt liv som gör att man undviker att beröras illa. Det handlar mycket om rädsla att visa svaghet.   Ni har säkert mött människor med stort ordningssinne. Dessa är nog särskilt känsliga. Skall det bli goda mänskliga möten måste man lägga undan dessa försvar och blotta sig. Då kan en ny värld öppna sig!   

Jag vill önska alla mina läsare av denna blogg

      

God jul och gott nytt år

Hur var arbetsmiljön på socialbyrån 1983?

 

I dagarna har man kunnat läsa i tidningen att socialförvaltningens personal mår dåligt och facket menar att det beror på hög arbetsbelastning. Det kan vara hur som helst med detta och jag som avgången förvaltningschef uttalar mig inte om det så länge jag anställd i staden.

Men det slog mig när jag sorterade mitt arkiv från ett långt arbetsliv i socialtjänsten att det inte är första gången arbetsmiljön på socialförvaltningen är under diskussion.

Några gamla tidningsurklipp från 1983 känns faktiskt riktigt aktuella. I tidningen Arbetet kunde man den 15 april 1983 läsa rubriken: Skyddsombudet hotar att stänga socialbyrån och i ingressen stod det: Socialvården i Helsingborg håller på att rasa ihop. Socialsekreterarna hinner inte längre med att göra sitt jobb ordentligt. De har förvandlats till pengautbetalarare. Man hade i snitt 56 st. klientärende per handläggare.

 Och i tidningen Socionomen nr 19 1983 kunde man med samma rubrik som i Arbetet läsa att tålamodet är slut hos socialsekreterarna och allt för många av dem har knäckts av en orimlig psykisk arbetsmiljö.  Blir det inte bättre stänger vi socialbyrån säger det intervjuade skyddsombudet. SSRs kravlista den gången var: Fler tjänster, se över kontorsorganisationen, bättre handledning och utbildning, ökad specialisering (Då arbetade man med både försörjningsstöd, missbruk och barnvård), Klara besked om verksamhetens ekonomiska ramar och mål, stoppa ensamarbete i tunga ärenden, lämplig introduktion till nyanställda, bättre rapportering om arbetsskador, lägg fram program för hur arbetsmiljöproblemen skall lösas.

Skyddsombudet såg inte detta om stängning som ett hot säger han, utan som ett löfte till personalen. 

Resultat blev inte att arbetsmiljön förbättrades över en natt. Men i det långa loppet inleddes en process som förbättrade både verksamhet och arbetsmiljö.

Det enda man behöver tillägga är att skyddsombudet den gången hette Göran Jönsson.

Vad innebär en vision om folkhemmet?

I Per Albin Hanssons folkhemsvision från 1928 säger han att hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan och att i det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet. När det gäller familjen och den privata svären tror jag nog de flesta oavsett politisk ideologi skulle hålla med.  Men Per Albin utvidgar denna vision om det goda hemmet även till hela samhället.

Tillämpandet på hela samhället innebär att bryta ned alla sociala och ekonomiska skillnader mellan människor i t.ex. i fattiga och rika. Han konstaterar 1928 att det svenska samhället inte är det goda medborgarhemmet. Visserligen finns en formell likhet i politiska rättigheter, men socialt och ekonomiskt består klassamhället. Per Albin avslutar sin vision med att säga att om det svenska samhället skall bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden, den sociala omsorgen utvecklats, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel i den ekonomiska förvaltningen och demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt.

Även om den sociala omsorgen och det som vi brukar kalla välfärden i samhället är så mycket bättre än när Per Albin formulerade sin vision om folkhemmet, har inte mycket hänt när det gäller bryta ned klassamhället och genomföra även en ekonomisk demokrati.

Den svenska modellen har byggt på samverkan mellan samhällsklasserna och den samhällsmodell som utvecklades årtiondena efter att folkhemsvisionen formulerades måste man nog säga har varit den hittills bäst fungerande samhällsmodellen i konkurens med kommunistiska och liberala och nyliberala samhällsmodeller.  Den ekonomiska makten har dock alltid leget i det privata kapitalets händer. Anledningen till att kaptalet ville samarbeta och kompromissa med folkliga intressen under 1900-talet var dels rädslan för revolution men också att ett köpstarkt folk fick fart på ekonomin.

När nu inte hotet från Sovjet finns och arbetarrörelsen är försvagad, har kapitalets och borglighetens intresse av samverkan försvagats. Ideologiskt har man genom åtta år av alliansstyre lyckats förborgliga och bryta ned mycket av det som fanns av ett solidariskt och på gemensamma lösningar baserat tänkande i samhället. Egoismen har tillåtits breda ut sig. På många sätt har detta borgliga styre berett vägen för att fascismens fula tryne i form av SD har fått sticka upp. Även om folkhemsvisionen formulerades av socialdemokratin har denna rörelse inte tillräckligt stått upp på denna för Sverige historiskt, även i internationell måttstock, så framgångsrika samhällsmodell. En samhällsmodell som andra länder tror Sverige står för men där de blir förvånade att så är det inte länge.

Det finns problem i samhället. SD tillåts förleda en stor del av väljarna att tro att orsaken till problemen är invandring.  Man talar om massinvandring när det i själva verket handlar om flyktigmottagning och solidaritet med utsatta människor i en kaotisk omvärld. Politikerna har varit dåliga på att förklara och motivera opinionen. Det finns en hel del att göra när det gäller att förklara detta och förbättra vår integration och berätta om allt det goda som våra invandrare tillfört vårt land, att de kostnader vi lägger ned idag är en investering för framtiden. Glöm inte ett litet exempel att vi inte hade vunnit finnkampen i friidrott utan våra invandrare! Så svenska folk återvänd till visionen om folkhemmet!

 

       

 

 

 

Socialförvaltningens personal mår dåligt

Till stor sorg kan jag idag läsa rubriken i HD att Socialförvaltningens anställda mår sämst i staden. Det har den årliga medarbetarenkäten visat. Personal demonstrerade utanför Rådhuset igår innan Kommunfullmäktige skulle sammanträda. SSR kämpar för att mer resurser ska tillföras och lönerna ökas. 

Även om jag känner det sorgligt att personalen far illa är det inte lämpligt att jag som tidigare socialchef uttalar mig om vad som hänt efter att jag slutat som chef.  Men ni ska veta att jag tänker på er!

Jag kommer att när jag gått i pension i början av nästa år att lämna min berättelse om mitt arbete i Helsingborgs kommun.

Jag vill bara framföra till personalen att göra en ordentlig analys av orsaker och möjliga lösningar av de problem som finns. Det finns omvärldsfaktorer som att mycket av samhällets problem läggs i knät på socialarbetarna och det finns lokala och interna orsaker. Tyvärr är det nog inte så enkelt att mer personal och högre lön, hur angeläget detta är, är hela lösningen.

För mig handlar kampen socialarbetarna måste utkämpa att få möjlighet att skapa goda möten med sina klienter för att kunna utöva det sociala arbetet.

 

    

Det är bra att ta bladet från munnen och säga som det är - Sverigedemokraterna är ett nyfascistiskt parti

Det är bra att Stefan Lövfén och Magdalena Andersson tagit bladet från munnen och tydligt sagt att Sverigedemokraterna är nyfascister. De fick också stöd av Henrik Arnstad som skrivit e n bok om fascismen. http://hd.se/skane/2014/12/07/expert-ger-andersson-och lovfen-om/  

Det är viktigt nu, inte bara utifrån att Sverige är i en konstitutionell kris, att ta tydlig kamp mot mörkermännen i SD. De högerextremistiska krafterna har flyttat fram sina positioner i hela Europa, i Norden. De sitter i regeringen i Norge, vilket blir märkligt efter massakeren i Utöja. Man får inte glömma att Breivik var en gång medlem i Framstegspartiet. Uppenbarligen fanns krafter i djupet av nationen som gjorde honom möjlig.   Idag kan vi läsa att de lyckats stoppa en artikel i SAS flygtidning om högerextremismen.

Man kan också läsa idag i HD att en moské utsatts för vandalisering. I flera facebookinlägg går anhängare till SD ut och med ett våldsamt och vulgärt språkbruk går till angrepp mot Lövdén. Detta är några uttryck för fascistiska beteenden, så typiska för nazisterna i Tyskland, fascisterna i Italien och Lapporörelsen i Finnland på 30-talet.

Det blir ju ganska tydligt att när SD röstade ned regeringens budgetförslag handlade det inte om att rösta mot anslag till flyktingmottagning. Alliansens förslag skiljer sig inte så mycket på den punkten. Det handlade istället om ett angrepp och sabotage mot det parlamentariska och demokratiska systemet. Att skapa kaos och oordning var taktiken för 30-talets nazister och fascister.  

Det tycks mig som att borgligheten inte förstått hur illa det är och darrar på manschetten. Men mycket talar för att de, som lyckades regera med en minoritetsregering förra mandatperioden med stöd av SD, ser fram emot detta efter nyvalet.  

Det ska bli ganska intressant se hur SD lyckas i valet om de inte kan få Åkesson i form utan tvingas skicka de inte så välslickade råskinnen i hans omgivning.

Har vi lärt något av historien eller skall vi behöva uppleva samma sak igen som under 30-40 talet. Hur har skolan skött historieundervisningen?  

I vilket samhälle vill vi leva i? Ett samhälle som bygger på gemenskap och demokrati på alla områden eller ett samhälle som bygger på stora klassskillnader och egoism - En reflektion över folkhemsvisionen

I Per Albin Hanssons folkhemsvision från 1928 säger han att hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan och att i det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet. När det gäller familjen och den privata svären tror jag nog de flesta oavsett politisk ideologi skulle hålla med.  Men Per Albin utvidgar denna vision om det goda hemmet även till hela samhället.

Tillämpandet på hela samhället innebär att bryta ned alla sociala och ekonomiska skillnader mellan människor i t.ex. i fattiga och rika. Han konstaterar 1928 att det svenska samhället inte är det goda medborgarhemmet. Visserligen finns en formell likhet i politiska rättigheter, men socialt och ekonomiskt består klassamhället. Per Albin avslutar sin vision med att säga att om det svenska samhället skall bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden, den sociala omsorgen utvecklats, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel i den ekonomiska förvaltningen och demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt.

Även om den sociala omsorgen och det som vi brukar kalla välfärden i samhället är så mycket bättre än när Per Albin formulerade sin vision om folkhemmet, har inte mycket hänt när det gäller bryta ned klassamhället och genomföra även en ekonomisk demokrati.

Den svenska modellen har byggt på samverkan mellan samhällsklasserna och den samhällsmodell som utvecklades årtiondena efter att folkhemsvisionen formulerades måste man nog säga har varit den bäst fungerande samhällsmodellen i konkurens med kommunistiska och liberala och nyliberala samhällsmodeller.  Den ekonomiska makten har dock alltid leget i det privata kapitalets händer. Anledningen till att kaptalet ville samarbeta och kompromissa med folkliga intressen under 1900-talet var dels rädslan för revolution men också att ett köpstarkt folk fick fart på ekonomin.

När nu inte hotet från Sovjet finns och arbetarrörelsen är försvagad, har kapitalets och borglighetens intresse av samverkan försvagats. Ideologiskt har man genom åtta år av alliansstyre lyckats förborgliga och bryta ned ett solidariskt och på gemensamma lösningar baserat tänkande i samhället. Egoismen har tillåtits breda ut sig. På många sätt har detta borgliga styre berett vägen för att fascismens fula tryne i form av SD har fått sticka upp. Även om folkhemsvisionen formulerades av socialdemokratin har denna rörelse inte tillräckligt stått upp på denna för Sverige historiskt, även i internationell måttstock, så framgångsrika samhällsmodell. Att inte heller socialdemokratin hållt sig till denna vision har också berett vägen för SD. En samhällsmodell som andra länder tror Sverige står för men där de blir förvånade att så är det inte länge.

När vi nu befinner oss i en regeringskris verkar dagens politiker vara ganska historielösa och glömma att Sverige lyckades komma ut 30-talskrisen genom samverkan mellan socialdemokratin och bondeförbundet, två folkrörelser.  

Nu tillåts SD förleda en stor del av väljarna att tro att vi har massinvandring när det i själva verket handlar om flyktigmottagning och solidaritet med utsatta människor i en kaotisk omvärld. Det finns en hel del att göra när det gäller att förklara detta och förbättra vår integration och berätta om allt det goda som våra invandrare tillfört vårt land, att de kostnader vi lägger ned idag är en investering för framtiden. Glöm inte att vi inte hade vunnit finnkampen i friidrot utan våra invandrare! Så svenska folk återvänd till visionen om folkhemmet!

 

       

 

 

 

Utvecklingen av inkomster och kapital – några reflektioner av Thomas Pikettys bok Kapitalet

 

Den svenske ekonomen Jesper Roine har skrivet en bok som är en sammanfattning av den franske ekonomen Thomas Pikettys mycket uppmärksammade bok capital au XXle Sie´cle. (Capital in the Twenty-first Century) Jag fick syn på Roines bok i bokhandeln och har nu läst den med stort intresse.

Pikettys har forskat på inkomst och kapitalutvecklingen i västerlandet sedan 1700-talet. Det är i stora stycken en matematisk analys av utvecklingen och bygger till störta delen på uppgifter från England och Frankrike, länder som som har statistik från 1700-talet.  Men det finns också uppgifter från USA, Tyskland och Sverige. Analysen är dock främst inriktad på utvecklingen under 1900-talet fram tills nu.

Utvecklingen i alla länder man har tittat på har varit att under 1900-talet sjönk inkomstskillnaderna fram till 1980. Skälet till detta var huvudsakligen depressionen och de två världskrigen som gjorde att den rikaste tiondelen av den tiondel som totalt sätt är rikast minskade sina kapitalinkomster. Efter 1980 har skillnaderna på nytt ökat och är nu tillbaka på nivåer som för 100 år sedan. Men det är den rikaste tiondelen som ökat sina inkomster inte andra skikt. Utvecklingen i Sverige har varit likartad men inte med så stora skillnader som andra länder.

Pikettys övergripande slutsats är att i en marknadsekonomi baserad på privat ägande finns kraftfulla mekanismer som verkar både i riktning mot ökad jämlikhet och sådana som verkar i andra riktningen. Den kraft som tydligast utjämnar är en ökad spridning av kunskap och utbildning. Den kraft som tydligast verkar i andra riktningen är att den privata avkastningen av kapital under långa perioder kan vara signifikant mycket högre än ekonomins tillväxttakt. Detta gör att ackumulerat kapital tenderar att växa snabbare än ekonomins produktion och löner. När kapital väl koncentrats växer det snabbare än arbetsinkomsterna, vilket ökar skillnaderna över tid. Man kan ju tillägga att kapital och förmögenheter ärvs vilket cementerar skillnader och inflytande över kapitalet. Piketty ställer inte de riktigt skarpa frågorna om kaptalismen och i Roines bok finns inga resonemang om makten i samhället över kapital, men det blir ju uppenbart att om detta ärvs i stor utsträckning och inte byggs upp på att man under sitt liv tjänar mycket pengar på sin lön, makten och inflytandet över kapitalet stannar kvar i en viss grupp i samhället.

Lösningen på problemet att kapitalavkastningen ökar mer än tillväxten menar Pikettys är att man inför en beskattning av kapital som gör att avkastningen av kapital blir lägre än tillväxtakten. I en nyliberal marknadsekonomi verkar detta lite utopiskt men det kräver ett internationellt regelverk.  

En betydande del av kapital ägs av t.ex. pensionsstiftelser och liknande. Jag tror en allt större del av kapitalet måste överföras till - inte nödvändigtvis staten - men till gemensamma sammanslutningar, där folket garanteras makt och inflytande. I ett sådant fall är det ju inget problem att avkastningen på kapital ökar mer än tillväxten.  Detta skulle vara ett steg i riktningen mot den ekonomiska demokrati som redan Per Albin Hansson talade om i sitt folkhemstal redan 1928.  Folkhemsvisionen är fortfarande mycket bra!   

  

 

 

  

Hur står det till med naturvården i Sverige?

Naturvårdsverket har medgett att licensjakt på varg får genomföras i år Flera länsstyrelser har meddelat hur många vargar som får skjutas. Vargfrågan är den enskilt största naturvårdsfrågan som debatteras i Sverige.  Det har gått troll i frågan och vargmotståndarna är besatta av hat. Vargen har fått rykte om sig att angripa människor och ta barn. Dessa myter har litterärt förts vidare av Selma Lagerlöf och Jack London. Det finns inget stöd för denna myt i verkligheten.  Björnen som är mycket mer talrik än vargen och mycket farligare för människan har trots detta en status av gullig nallebjörn.

 Vargen utrotades en gång helt då den svenska naturen kultiverades. Inte ens i våra stora nationalparker som Sarek, Stora Sjöfallet och Padjelanta kan vargen skyddas. Här kolliderar det med samernas renskötsel.

Lyckligast hade det förstås varit om vi kunde haft nationalparker som Yellowstone i USA där vargen och andra vilda djur kan leva ett fritt liv. Kanske borde Sverige fundera på att skapa den typen av nationalparker. Men för mig är den sunkiga vargdebatten ett symtom som döljer att det står ganska illa till med naturvården i Sverige. Jag rör mig ganska mycket i skogsmark och ser att den svenska skogen har många träd, men det är odlingsmark för virke och i stor utsträckning ett förfulat och ensidigt skogslanskap med otaliga kalhyggen. Det finns inte kvar mycket av gammelskogen.  Naturen exploateras och ses bara som en naturresurs, vad som än annars sägs. Landsbygden överges och de flesta människor bor i tätorter och jag tror att många helt har förlorat känslan för natur i största allmänhet och särskilt vild natur. Men har man upplevt ett liv i tält i Sarek och Kebnekaise förstår man att vi människor är en del av naturen och beroende av att helheten fungerar. Skogen har haft en särskild plats i svenskens hjärta. I Helsingborg och på andra håll döper man om skog till park, som fredriksdalskogen som löjligt nog kallas park. Gör man det har man tappat känslan för verklig natur.  Det talas mycket om miljö men inte så mycket om naturvård. Här har alla politiska partier svikit oss. Det är dags att på allvar starta en debatt om svensk naturvård, vår livsmiljö!