Utvecklingen av inkomster och kapital – några reflektioner av Thomas Pikettys bok Kapitalet

 

Den svenske ekonomen Jesper Roine har skrivet en bok som är en sammanfattning av den franske ekonomen Thomas Pikettys mycket uppmärksammade bok capital au XXle Sie´cle. (Capital in the Twenty-first Century) Jag fick syn på Roines bok i bokhandeln och har nu läst den med stort intresse.

Pikettys har forskat på inkomst och kapitalutvecklingen i västerlandet sedan 1700-talet. Det är i stora stycken en matematisk analys av utvecklingen och bygger till störta delen på uppgifter från England och Frankrike, länder som som har statistik från 1700-talet.  Men det finns också uppgifter från USA, Tyskland och Sverige. Analysen är dock främst inriktad på utvecklingen under 1900-talet fram tills nu.

Utvecklingen i alla länder man har tittat på har varit att under 1900-talet sjönk inkomstskillnaderna fram till 1980. Skälet till detta var huvudsakligen depressionen och de två världskrigen som gjorde att den rikaste tiondelen av den tiondel som totalt sätt är rikast minskade sina kapitalinkomster. Efter 1980 har skillnaderna på nytt ökat och är nu tillbaka på nivåer som för 100 år sedan. Men det är den rikaste tiondelen som ökat sina inkomster inte andra skikt. Utvecklingen i Sverige har varit likartad men inte med så stora skillnader som andra länder.

Pikettys övergripande slutsats är att i en marknadsekonomi baserad på privat ägande finns kraftfulla mekanismer som verkar både i riktning mot ökad jämlikhet och sådana som verkar i andra riktningen. Den kraft som tydligast utjämnar är en ökad spridning av kunskap och utbildning. Den kraft som tydligast verkar i andra riktningen är att den privata avkastningen av kapital under långa perioder kan vara signifikant mycket högre än ekonomins tillväxttakt. Detta gör att ackumulerat kapital tenderar att växa snabbare än ekonomins produktion och löner. När kapital väl koncentrats växer det snabbare än arbetsinkomsterna, vilket ökar skillnaderna över tid. Man kan ju tillägga att kapital och förmögenheter ärvs vilket cementerar skillnader och inflytande över kapitalet. Piketty ställer inte de riktigt skarpa frågorna om kaptalismen och i Roines bok finns inga resonemang om makten i samhället över kapital, men det blir ju uppenbart att om detta ärvs i stor utsträckning och inte byggs upp på att man under sitt liv tjänar mycket pengar på sin lön, makten och inflytandet över kapitalet stannar kvar i en viss grupp i samhället.

Lösningen på problemet att kapitalavkastningen ökar mer än tillväxten menar Pikettys är att man inför en beskattning av kapital som gör att avkastningen av kapital blir lägre än tillväxtakten. I en nyliberal marknadsekonomi verkar detta lite utopiskt men det kräver ett internationellt regelverk.  

En betydande del av kapital ägs av t.ex. pensionsstiftelser och liknande. Jag tror en allt större del av kapitalet måste överföras till - inte nödvändigtvis staten - men till gemensamma sammanslutningar, där folket garanteras makt och inflytande. I ett sådant fall är det ju inget problem att avkastningen på kapital ökar mer än tillväxten.  Detta skulle vara ett steg i riktningen mot den ekonomiska demokrati som redan Per Albin Hansson talade om i sitt folkhemstal redan 1928.  Folkhemsvisionen är fortfarande mycket bra!