Om betydelsen av goda möten

I det mänskliga livet är det avgörande hur vi kommunicerar och hur vi möter varandra, oavsett om det är i familjen, i bostadsområdet, på arbetsplatsen eller i Riksdagen.

Jag är i botten socialarbetare och socionom. För att lyckas i det sociala arbetet, som har handlat om arbete med familjer, barn, ungdomar, missbrukare eller psykiskt sjuka människor, har det varit avgörande att ha en god förmåga att med hjälp av samtalet - genom dialog - skapa det goda mötet som innehåller förståelse och delaktighet för att bygga upp en trygghet och tillit i relationen. Ibland lyckas man ibland inte.  Precis på samma sätt fungerar det nog i alla mänskliga möten i de flesta sammanhang. De goda mötena behöver inte präglas av att det inte finns konflikter.  Jag tror att de bästa mötena också måste innehålla ärlighet, rakhet och att ventilera konflikter och olika synsätt. I vårt land är vi lite rädda för konflikter och det skapar distans och rädsla. Min erfarenhet är att jag har djupast relation med de människor jag haft konflikter med. 
Präglar detta alla sammanhang i samhället?  Jag har mött de goda mötena nu senast i mötet med min läkare på vårdcentralen, i mötet med personalen på min fars äldreboende, i mötet mellan socialsekreterare och deras klienter i socialtjänsten där jag under lång tid varit chef. Naturligtvis har jag också mött de dåliga mötena. Men i mötena på basplanet i offentlig sektor fungerar det mycket ofta utomordentligt bra. Däremot är det inte ofta man får dessa goda möten i affärer och i privata företag. Där är man mer tekniska och fokuserade och sakinriktade. I många affärer skulle man lika gärna kunnat vara en vara på ett löpande band. Man känner sig inte som en människa.      

Vad jag är orolig för är att uppåt i organisationerna, bland politiker och högre chefer inte har samma förståelse och kunskap om betydelsen att skapa dessa goda möten.

Chefer på högre nivåer är ofta mer rationella än känslomässiga, och lutar sig ofta mot budgeten, omorganisationer, teknik och strukturer. Med den utsatthet chefsrollen innebär är det en fördel att kontrollera och distansera sig från känslor och göra sig okänslig. Som hög chef var jag för dålig på det och tog åt mig för mycket.

Men det är viktigt att förstå betydelsen av dialog, oavsett vem det är som i slutendan skall fatta beslut.  Hur illa man än tycker om någon måste dialogen upprätthållas.  Ett aktuellt exempel är att man i politiken har valt att inte ha dialog med Sverigedemokraterna. Jag tycker inte man skall ge SD något politiskt inflytande, men man måste ha en dialog med dem, lyssna och bemöta med de argument man har som gör att man inte tycker att de skall ha något inflytande. De får inte komma undan debatten! Detta följer av att alla människor är lika värda, även om de representerar ondska och föraktliga åsikter.  Samma gäller inom alla samhällsområden där människor möts. Psykologiskt handlar det nog om att vi människor har försvar och skyddar oss mot obehagliga upplevelser. Dessa försvar är uppbyggda sedan barndomen och individen är ofta inte medveten om hur man försvarar sig. Oreflekterat skapar man strukturer och ordning i sitt liv som gör att man undviker att beröras illa. Det handlar mycket om rädsla att visa svaghet.   Ni har säkert mött människor med stort ordningssinne. Dessa är nog särskilt känsliga. Skall det bli goda mänskliga möten måste man lägga undan dessa försvar och blotta sig. Då kan en ny värld öppna sig!   

Jag vill önska alla mina läsare av denna blogg

      

God jul och gott nytt år