I
Per Albin Hanssons folkhemsvision från 1928 säger han att hemmets grundval är
gemensamheten och samkänslan och att i det goda hemmet råder likhet, omtanke,
samarbete och hjälpsamhet. När det gäller familjen och den privata svären tror
jag nog de flesta oavsett politisk ideologi skulle hålla med. Men Per Albin utvidgar denna vision om det
goda hemmet även till hela samhället.
Tillämpandet
på hela samhället innebär att bryta ned alla sociala och ekonomiska skillnader
mellan människor i t.ex. i fattiga och rika. Han konstaterar 1928 att det
svenska samhället inte är det goda medborgarhemmet. Visserligen finns en
formell likhet i politiska rättigheter, men socialt och ekonomiskt består
klassamhället. Per Albin avslutar sin vision med att säga att om det svenska
samhället skall bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden, den sociala
omsorgen utvecklats, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel i
den ekonomiska förvaltningen och demokratin genomföras även socialt och
ekonomiskt.
Även
om den sociala omsorgen och det som vi brukar kalla välfärden i samhället är så
mycket bättre än när Per Albin formulerade sin vision om folkhemmet, har inte
mycket hänt när det gäller bryta ned klassamhället och genomföra även en ekonomisk
demokrati.
Den
svenska modellen har byggt på samverkan mellan samhällsklasserna och den
samhällsmodell som utvecklades årtiondena efter att folkhemsvisionen
formulerades måste man nog säga har varit den hittills bäst fungerande
samhällsmodellen i konkurens med kommunistiska och liberala och nyliberala samhällsmodeller.
Den ekonomiska makten har dock alltid
leget i det privata kapitalets händer. Anledningen till att kaptalet ville
samarbeta och kompromissa med folkliga intressen under 1900-talet var dels
rädslan för revolution men också att ett köpstarkt folk fick fart på ekonomin.
När
nu inte hotet från Sovjet finns och arbetarrörelsen är försvagad, har
kapitalets och borglighetens intresse av samverkan försvagats. Ideologiskt har
man genom åtta år av alliansstyre lyckats förborgliga och bryta ned mycket av
det som fanns av ett solidariskt och på gemensamma lösningar baserat tänkande i
samhället. Egoismen har tillåtits breda ut sig. På många sätt har detta
borgliga styre berett vägen för att fascismens fula tryne i form av SD har fått
sticka upp. Även om folkhemsvisionen formulerades av socialdemokratin har denna
rörelse inte tillräckligt stått upp på denna för Sverige historiskt, även i
internationell måttstock, så framgångsrika samhällsmodell. En samhällsmodell
som andra länder tror Sverige står för men där de blir förvånade att så är det
inte länge.
Det finns problem i samhället. SD tillåts förleda en stor del av väljarna att tro att orsaken till problemen är invandring. Man talar om massinvandring när det i själva verket handlar om flyktigmottagning och solidaritet med utsatta människor i en kaotisk omvärld. Politikerna har varit dåliga på att förklara och motivera opinionen. Det finns en hel del att göra när det gäller att förklara detta och förbättra vår integration och berätta om allt det goda som våra invandrare tillfört vårt land, att de kostnader vi lägger ned idag är en investering för framtiden. Glöm inte ett litet exempel att vi inte hade vunnit finnkampen i friidrott utan våra invandrare! Så svenska folk återvänd till visionen om folkhemmet!
Ingenting, absolut ingenting finns som skulle göra det möjligt att återgå till efterkrigstidens reformpolitik. Kapitalismen på global nivå i är i en fullständigt hopplös återvändsgränd. Att tro att svensk kapitalism skulle kunna stå utanför detta är en utopi. Kris, kris och åter kris präglar systemet, på alla nivåer, överallt i världen.
SvaraRaderaDen ideologiska bankrutten och byråkratin i arbetarrörelsen är det största hindret för en samhällsomvandling. Att som den traditionella vänstern begränsa sig till att Sverige ska gå ur EU eller säga nej till vinster i välfärden, är ett bedrägeri och en dimridå.
Arbetarklassen i Belgien talade idag om vem som har den egentliga makten. Utrikesministrarna som möttes i Bryssel fick snällt finna sig i att bli kvar tills att flyget återupptas och nöja sig med den mat som fanns att tillgå. Det som saknas är ett ledarskap som kan sätta socialismen på dagordningen.
Varför kapitalismen inte kan fungera förklarade Marx/Engels för 150 år sedan. Alla andra ekonomiska analytiker skrapar lite på ytan när de ska ”förklara” systemet. Nu är de helt förvirrade! Inget av vad de sagt tycks stämma! Mot den bakgrunden ska Piketty förstås och allt det intresse för marxismen som uppstått i de rosa finanstidningarna världen runt.
De grundläggande frågorna som ingen utanför marxismen förklarar är; vad är en vara, vad är värde, vad bestämmer varans pris? Krisen bottnar i överproduktion. Det produceras för mycket varor som inte kan säljas! Detta samtidigt som behovet är kolossalt och ojämlikheten aldrig varit så stor.
Hur är det bara möjligt att SEB direktören kan lyfta 29 miljoner om året i lön? Samtidigt är storbankerna de största socialbidragstagare. Något är ruttet och det är detta som börjat komma på dagordningen med t ex händelserna i USA. När frågor som ras, kön, sexuell läggning mm övergår till ett klassmedvetande sker en förändring från kvantitet till kvalitet. Vad som framstod som begränsade problem ”inom ramen för systemet” övergår till revolutionära slutsatser. Först hos några få, särskilt hos ungdomen, sedan till de breda skikten i arbetarklassen.
Som Wiehe sjunger är den styrande/tärande eliten inte fler än att de ryms i en jumbojet och parasiterna kan skickas till Guantanamo.
Detta blev lite längre än jag tänkt. Ha en riktigt God Jul Göran!
Michael Olsson