I vilket samhälle vill vi leva i? Ett samhälle som bygger på gemenskap och demokrati på alla områden eller ett samhälle som bygger på stora klassskillnader och egoism - En reflektion över folkhemsvisionen

I Per Albin Hanssons folkhemsvision från 1928 säger han att hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan och att i det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet. När det gäller familjen och den privata svären tror jag nog de flesta oavsett politisk ideologi skulle hålla med.  Men Per Albin utvidgar denna vision om det goda hemmet även till hela samhället.

Tillämpandet på hela samhället innebär att bryta ned alla sociala och ekonomiska skillnader mellan människor i t.ex. i fattiga och rika. Han konstaterar 1928 att det svenska samhället inte är det goda medborgarhemmet. Visserligen finns en formell likhet i politiska rättigheter, men socialt och ekonomiskt består klassamhället. Per Albin avslutar sin vision med att säga att om det svenska samhället skall bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden, den sociala omsorgen utvecklats, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel i den ekonomiska förvaltningen och demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt.

Även om den sociala omsorgen och det som vi brukar kalla välfärden i samhället är så mycket bättre än när Per Albin formulerade sin vision om folkhemmet, har inte mycket hänt när det gäller bryta ned klassamhället och genomföra även en ekonomisk demokrati.

Den svenska modellen har byggt på samverkan mellan samhällsklasserna och den samhällsmodell som utvecklades årtiondena efter att folkhemsvisionen formulerades måste man nog säga har varit den bäst fungerande samhällsmodellen i konkurens med kommunistiska och liberala och nyliberala samhällsmodeller.  Den ekonomiska makten har dock alltid leget i det privata kapitalets händer. Anledningen till att kaptalet ville samarbeta och kompromissa med folkliga intressen under 1900-talet var dels rädslan för revolution men också att ett köpstarkt folk fick fart på ekonomin.

När nu inte hotet från Sovjet finns och arbetarrörelsen är försvagad, har kapitalets och borglighetens intresse av samverkan försvagats. Ideologiskt har man genom åtta år av alliansstyre lyckats förborgliga och bryta ned ett solidariskt och på gemensamma lösningar baserat tänkande i samhället. Egoismen har tillåtits breda ut sig. På många sätt har detta borgliga styre berett vägen för att fascismens fula tryne i form av SD har fått sticka upp. Även om folkhemsvisionen formulerades av socialdemokratin har denna rörelse inte tillräckligt stått upp på denna för Sverige historiskt, även i internationell måttstock, så framgångsrika samhällsmodell. Att inte heller socialdemokratin hållt sig till denna vision har också berett vägen för SD. En samhällsmodell som andra länder tror Sverige står för men där de blir förvånade att så är det inte länge.

När vi nu befinner oss i en regeringskris verkar dagens politiker vara ganska historielösa och glömma att Sverige lyckades komma ut 30-talskrisen genom samverkan mellan socialdemokratin och bondeförbundet, två folkrörelser.  

Nu tillåts SD förleda en stor del av väljarna att tro att vi har massinvandring när det i själva verket handlar om flyktigmottagning och solidaritet med utsatta människor i en kaotisk omvärld. Det finns en hel del att göra när det gäller att förklara detta och förbättra vår integration och berätta om allt det goda som våra invandrare tillfört vårt land, att de kostnader vi lägger ned idag är en investering för framtiden. Glöm inte att vi inte hade vunnit finnkampen i friidrot utan våra invandrare! Så svenska folk återvänd till visionen om folkhemmet!