Hur var arbetsmiljön på socialbyrån 1983?

 

I dagarna har man kunnat läsa i tidningen att socialförvaltningens personal mår dåligt och facket menar att det beror på hög arbetsbelastning. Det kan vara hur som helst med detta och jag som avgången förvaltningschef uttalar mig inte om det så länge jag anställd i staden.

Men det slog mig när jag sorterade mitt arkiv från ett långt arbetsliv i socialtjänsten att det inte är första gången arbetsmiljön på socialförvaltningen är under diskussion.

Några gamla tidningsurklipp från 1983 känns faktiskt riktigt aktuella. I tidningen Arbetet kunde man den 15 april 1983 läsa rubriken: Skyddsombudet hotar att stänga socialbyrån och i ingressen stod det: Socialvården i Helsingborg håller på att rasa ihop. Socialsekreterarna hinner inte längre med att göra sitt jobb ordentligt. De har förvandlats till pengautbetalarare. Man hade i snitt 56 st. klientärende per handläggare.

 Och i tidningen Socionomen nr 19 1983 kunde man med samma rubrik som i Arbetet läsa att tålamodet är slut hos socialsekreterarna och allt för många av dem har knäckts av en orimlig psykisk arbetsmiljö.  Blir det inte bättre stänger vi socialbyrån säger det intervjuade skyddsombudet. SSRs kravlista den gången var: Fler tjänster, se över kontorsorganisationen, bättre handledning och utbildning, ökad specialisering (Då arbetade man med både försörjningsstöd, missbruk och barnvård), Klara besked om verksamhetens ekonomiska ramar och mål, stoppa ensamarbete i tunga ärenden, lämplig introduktion till nyanställda, bättre rapportering om arbetsskador, lägg fram program för hur arbetsmiljöproblemen skall lösas.

Skyddsombudet såg inte detta om stängning som ett hot säger han, utan som ett löfte till personalen. 

Resultat blev inte att arbetsmiljön förbättrades över en natt. Men i det långa loppet inleddes en process som förbättrade både verksamhet och arbetsmiljö.

Det enda man behöver tillägga är att skyddsombudet den gången hette Göran Jönsson.