Berusad på böckar del 2

Bea Uusma har skrivit en intressant bok om den så kallade Andreexpeditionen 1897 till nordpolen med luftballong, Expeditionen Min kärlekshistoria.  Bea Uusma är  fullständigt hängiven denna expedition som gick så fel den gången.  Som läkare har hon särskilt intresserat sig för varför expeditionsmedlemmarna dog.

Expeditionen var tänkt att genomföras med en luftballong från Danskön på  Spetsbergen och passera nordpolen och där  släppa ned en boj som bevis för att man passerat och sedan ta sig vidare till Alaska eller Sibirien.  Man hade behövt hålla sig i luften i 5-6 dygn för att klara av detta, men redan efter knappt tre dygn gick ballongen ned på  isen, till följd av läckage och nedisning .  Andre, Strindberg och Fraenkel fick då släpa på  tung utrustning över isen och kom efter tre månader fram till den så kallade Vitön, där  de avled efter bara några dagar. Detta vet vi i efterhand, men samtiden fick inget veta om expeditionens öde förrän 1930 då lägret med de döda Andremännen  upptäcktes av en norsk forskningsexpedition.  Det är  ett mysterium varför de dog så snabbt efter att de anlänt till Vitön. Expeditionen var från början dömd att misslyckas. Dom borde aldrig har åkt sticker Bea in i texten. Ingen ballong hade lyckas hålla sig i luften på den tiden mer än ett dygn och här  hade de behövt betydligt länge flygtid.  Expeditionen var teoretiskt planerad och förberedd, men utrustningen var inte utprovad, tex inte ens ballongen var provflygen. Expeditionsmedlemmarna hade inte som Nansen som något år tidigare övervintrat i Arktis  kompetens för att överleva i detta extrema klimat. De hade inte lämpliga kläder och drog med sig alldeles för tung utrustning på  sina kälkar.

 För  egen del har jag erfarenhet av fjällvandringar och de förberedelser som är nödvändiga för den typen av expeditioner.  Den första gången jag gick i fjällen,  Blåhammaren och Sylarna i Jämtland, gjorde jag alla misstag man kan göra. Jag hade inga regnbyxor,  ingen avbärarbälte på  ryggsäcken, släpade med mig ett kamerastativ. Vandringen blev en blöt och tung plåga. De följande vandringar jag gjort framförallt i Lappland har jag minutiöst planerat vandringsleder och utrustning.  Eftersom allt måste finnas med kräver detta en genomtänkt planering.  Man väger all utrustning,  det gäller att ha med så lätt packning som möjligt. Man kan inte planera allt, men har man en planering och utrustning för olika tänkbara händelser,  kan man improvisera. Framförallt måste man praktiskt ha förberett sig och provat utrustningen i skarpt läge. Hur slår man upp ett tält i full storm till exempel och ha med extra proviant om man blir fördröjd och nål och tråd om kläderna rivs sönder.  Allt detta hade inte Andreexpeditionen gjort. Man hade bara teoretiskt förberett sig och framförallt hade man ingen erfarenhet som norrmännen Nansen och Johansen och senare Amundsen  av  att överleva i arktiskt klimat. De här  erfarenheterna är  nog överförbara till mycket i mänskligt liv,  också hur man organiserar och bedriver verksamhet i socialtjänsten och i andra områden. Omorganisationer har ofta varit teoretiska konstruktioner som inte hållet sträck i praktiken.  

Bea Uusma fick Augustpriset för sin bok och vad kommer hon fram till;  varför dog  de tre männen på Vitön? Hon utesluter helt Trikinförgiftning som varit den tidigare vedertagna förklaringen  Eftersom det inte finns kvar något av deras kvarlever då kropparna kremerades när  de kom hem 1930,  kan man inte undersöka dödsorsaken. Bea  Uusma verkar dock efter att ha samlat alla fakta som är  tillgängliga, luta åt att de blev utsatta för isbjörnsattack och att åtminstone Strindberg dödades. Hans kläder är  sönderrivna,  och blev begravd av de andra. Möjligen blev även Fraenkel också skadad och då var kanske bara Andrée kvar och eftersom om han var ensam kvar insåg att han inte skulle kunna överleva tog sitt liv med det morfin eller opium man hade med sig.  Boken är  en intressant kriminalgåta och mycket och läsvärd.