Brandattentat mot flyktingboenden och missbruksboenden fascistiska illdåd

Sverige har upplevt en epidemi i brandattentat mot flyktingboenden under det senaste året. Nu igår utförde någon ett brandattentat mot ett tilltänkt boende för missbrukare i Ödåkra. Det känns som en otäck parallell till nazisternas angrepp på synagogor och judiska företag i Tyskland under uppmarschen till andra världskriget under 1930-talet. Dessa brandattentat och pöbelupploppen mot gatubarnen i Stockholm är inget annat än fascistiska illdåd, även om det säkert i en del fall är vilseförda ungdomar som utför dåden. Liksom nazisterna som utsåg judarna och andra undermänniskor som orsak till Tysklands problem den gången är dagens attentat det samma att ge sig på svaga grupper och utse som dem som syndabockar för olika problem.

I det här fallet ger man sig på gruppen missbrukare, en grupp som ofta är hemlösa och behöver så innerligt väl en trygg bostad för att kunna

komma igen i samhället.

Av HDs rapportering märker man att det finns en oro i Ödåkra för det här boendet.

Jag har när jag verkade i socialtjänsten i Helsingborg upplevt den här typen av oro och protester mot planerade och beslutade boenden många gånger. Oron är aldrig befogad. Det har aldrig blivit några störningar för de kringboende till boenden för missbrukare eller psykiskt sjuka.

Jag har deltagit på ett stort antal informationsmöten när vi då planerade nya boende i olika stadsdelar. Vid två tillfällen blev protesterna särskilt otäcka. Det ena exempel var när vi tänkte etablera ett boende i kvarteret Solen på Miatorp. Det blev rena lynchstämningen på mötet. Kommunen fick backa och det blev andra lösningar. Det andra exemplet var när ett boende för psykiskt funktionshindrade planerades på Gustavslund. Fantasin om vad som skulle hända barn och andra invånare om de psykiskt sjuka fick komma dit hade inga gränser. Även i detta fall fick kommunen backa och det blev etablering i Maria park istället.

I det här fallet bedömde vi att vi faktiskt inte ville utsätta våra ofta känsliga klienter för den välpolerade medelklassmobben som nog mest var oroliga för sina huspriser.

Men erfarenheten är att det blir inga problem för de närboende kring ett boende.  Den här typen av motstånd, protester och attentat uttrycker en otäck social process av utstötning, marginalisering och beröringsskräck.

Naturligtvis behöver kommunen vara duktiga i att informera om vad det faktiskt handlar om. Många människor blir mycket mer förstående om de får information och förstår vad det faktiskt handlar om. Jag har också sådana exempel, tex när vi etablerade ett boende för psykiskt sjuka missbrukare på Wilson park. Där mötte vi stor förståelse från de närboende.