söndag 7 februari 2016

Socialtjänsten behöver allmänhetens stöd i sitt arbete att hjälpa människor att socialt anpassa sig



Det förra inlägget med anledning av brandattentatet mot ett nytt boende för missbrukare skickade jag till min mening i Helsingborgs Dagblad. Redan dagen efter att jag skickat iväg det infördes det i tidningen. Inlägget blev ett sådant inlägg där läsarna på HD.se fick tycka till om man håller med eller inte. Bara 34 % höll med mig. I artikeln redovisade jag erfarenheterna att det aldrig blivit några inverkan på omgivningarna av de boenden vi har för missbrukare eller psykiskt sjuka i Helsingborg. Under den tid jag jobbade inom socialtjänsten fick vi i princip aldrig några klagomål från omgivningarna kring våra boende. Då hade vi ändå ett boende
 med mycket omfattande missbruk och där det inträffade flera mord. De som bodde på boendet påverkades men inte omgivningen.
Detta är fakta. När HD ställer frågan om HDs läsare håller med mig så är frågan felställd. Frågan borde istället vara om man tror på mig. Det verkar som att människor trots att sanningen är att de inte kommer att påverkas av boendet ändå tror detta. Det har jag märkt att många människor har en stark hotbild kopplad till människor som missbrukar eller har psykisk sjukdom. Frågan är om det handlar om man verkligen känner sig hotad eller om det handlar om att man inte vill ha med dessa människor att göra? Det är ju lättare att framställa en hotbild än att säga att man känner sig äcklad eller påmind om det kunde vara jag som sitter i skiten och inte vill bli påmind om baksidan av vad mänskligt liv kan innebära.  
Det är lättare att lägga problemet hos missbrukaren eller den vansinnige. I det andra fallet är faktiskt den ”äcklade” som är problemet.
Att 66% av HD.ses läsare ”inte håller med mig” kanske blir en bild på samhällsplanet hur pass ”utstötta” de människor är som har eller varit missbrukare. Har man varit i detta utanförskap är det inte så lätt att får förtroendet och blir ”insläppt” i samhället.
Att det finns den här typen av utstötningsmekanismer i samhället blev jag särskilt uppmärksam på när jag läste den franske filosofen och lärdomshistorikern Michel Foucaults bok Vansinnets historia, där han berättar den fasansfulla historien hur människor med psykiska sjukdomar eller annat avvikande beteende under historiens gång blivit föremål för system för förvisning, utstötning och inspärrning. För inte så länge sedan spärrades psykiskt sjuka in på anstalter, i Helsingborg på S:ta Maria sjukhus, missbrukare på så kallade torkar och utvecklingsstörda på särskilda anstalter som Vipeholm i Lund som vi idag tycker var en fasansfull förvaring.  Idag är inriktningen att människor som har olika problem eller funktionshinder skall leva bland oss andra och återanpassas till samhället. En viktig del i anpassningen är att klara av att bo med andra människor. Det är därför ett boende av den typen som planeras i Ödåkra behövs.
I artikeln påstår jag inte att missbruk inte är ett problem. Jag påstår inte heller att det inte kan finnas problem på ett boende för missbrukare. Jag påstår bara att omgivningarna inte behöver oroa sig för att leva i närheten av den här typen av boende. Missbruket är ett mycket stort problem i samhället. I synnerhet alkoholmissbruket.  Av alla våldsbrott - till exempel  - så är 75% av antingen offer eller förövare påverkad av alkohol. Det är mycket större risk att en kvinna som lever med man i en vanlig familj blir misshandlad än att hon skulle bli misshandlad av en missbrukare i sitt närområde eller överhuvudtaget på stan. Jag skulle också vilja påstå att ett nyktert boende av den här typen är mycket nyktrare än ett vanligt hyreshus varsomhelst i stan. Om någon som bor på ett nyktert boende återfaller i missbruk får han flytta.
Det viktigt att de kringboende i ett sådant område inte är rädda utan tvärtom kan utgöra ett stöd både genom positiv som negativ feedback. Det är så dessa människor kan får hjälp att bli insläppta i samhället igen! Så ni Ödåkrabor och alla i allmänheten hjälp socialtjänsten att hjälpa människor att klara sin sociala anpassning. 

                                       

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar