Socialsekreterare utsatta för terrorbrott i Botkyrka

I Dagens Nyheter har i dagarna rapporterats om ett fall från Botkyrka kommun där två socialsekreterare blivit utsatta för våld och hot och fått skyddad identitet. Fallet gällde omhändertagande av en funktionshindrad åttaårig pojke som misstänktes vara utsatt för våld av sina föräldrar. Föräldrarna hade assistansersättning och omhändertagandet av pojken innebar att de blev förlustiga sin försörjning. Socialsekreterarna blev utsatta för hot och senare blev socialkontoret utsatt för ett brandbombsattentat och den ene socialsekreterarens bil blev förstörd. Det pågår en rättegång mot en lång rad av personer varav några är söner i familjen och andra är bland annat en person med anknytning till en moské i Stockholm. En av socialsekreterarna har känt sig tvungen efter alla dessa händelser att flytta från sitt hus och fått skyddad bostad.

Socialsekreterarna känner att de inte fått tillräckligt stöd av sina chefer, vilket dessa inte håller med om. I denna fråga kan vara svårt att döma. Det som gör att jag skriver detta är att jag blir så upprörd dels av händelserna som nästan har karaktären av terrorbrott men också hur kommunen valt att hantera händelserna. Här har två socialsekreterare fått fronta i den här affären och det är de som måste vara målsägare i rättegången. Dessa brott som är begångna är egentligen inte begångna mot socialsekreterarna som individer utan som utövare av den myndighetsutövning de är skyldiga att utöva. Som jag ser det är det hela ett brott mot myndigheten och då borde antingen socialchefen eller kommunchefen vara målsägare med handläggarna som vittnen. Som det nu blev kom inte cheferna ens på rättegången och handläggarna känner sig övergivna och har bestämt sig för att säga upp sig från sin anställning i Botkyrka kommun.

I Helsingborg hade vi den ordningen att när personal med utsatta för hot så var det chefen om skulle göra polisanmälan. Om det inte är möjligt att chefen står som målsägare i den här typen av mål borde det ske en lagändring. Hot tillhör vardagen i socialtjänsten och vi har vant oss vid att det förekommer hot men fallet från Botkyrka flyttar upp problemet på en högre nivå. Detta kan inte samhället tolerera!