Berusad på böcker del 30 Det går ann

Det går ann av Carl Jonas Love Almqvist skrevs redan 1839. Kan en sådan bok ha något att säga oss idag? Det är inte många böcker som överlevt tidens tand från den tiden. Boken har dessutom ett ålderdomligt språk som nog särskilt yngre människor kan ha svårt att hänga med i. Att 1839 skriva boken gick inte ann och Almqvist fick mycket ovett för boken och konflikten med August Blanche är omtalad.

Berättelsen tar sin början när människor skyndar ned till mälarstranden i Stockholm för gå på ångbåten Yngre Frey som skall föra dom ut på Mälaren mot Strängnäs och Arboga. Bland alla människorna, noga uppdelade i sociala klasser, där bättre folk befinner sig i salong och enklare på däck, träffas Albert som är sergeant och Sara Videbeck glasmästardottern. Den myckna folkmassan på ångbåten i inledningen tonar efter hand bort i berättelsen och sedan handlar den bara om samtalet mellan Sara och Albert. Man skulle nog kunna kalla den, om den vore en film, för en road Movie. Ångbåtfärden övergår sedan till hästskjuts fram till slutdestinationen Lidköping som är Saras hemort. 

”Sara hade på den sista tiden… blivit tystare, icke just högtidlig det ordet passar ej men mera högstämd, och hon språkade icke så ofta om skråets affärer. Utom denna förändring märktes hos henne ingen annan, än den, att hennes vanliga skalkaktighet i blicken utbyttes emot en viss himmelsk vänlighet och tillgänglighet för nästan allt vad Albert ville.”

Ett smakprov på språket i det går ann och en så rar beskrivning av en förälskelse.

Sara och Albert talar om att de skall leva ett fritt och jämlikt förhållande. Albert ska flytta in till Sara på hennes övervåning och syssla där med sitt medan Sara skall driva sitt företag på bottenvåningen. Däremellan skall de dela allt de annars har lust med. 1839 gick detta verkligen inte ann att tänka så. Gifta kvinnor var ännu inte ens myndiga.

Förutom att boken har ett friskt och positivt språk tilltalar boken mig genom att Sara och Albert har ett så bra samtal boken igenom. Inte bara att de håller med varandra. Sara har klara och tydliga idéer hur hon vill leva och ibland chockar hon Albert. Han får till exempel inte bjuda henne. Hon betalar nog för sig själv! Men de lyssnar och är uppriktiga mot varandra. I alla fall känns det som en intention om ett jämlikt och lika förhållande mellan en man och en kvinna. Något som inte ens i vår tid helt har slagit igenom på alla håll!

Samtalet och det öppna mötet mellan människor är centralt för ett gott mänskligt liv. Inte minst i en kärleksrelation när förälskelsens heta känslor övergått i vardag och erotikens passion svalnat är samtalet och gemenskapen det som verkligen betyder någonting. Överhuvudtaget är samtalet och dialogen människor emellan i alla möjliga sammanhang, med släkt och vänner, på arbetsplatsen, i föreningar och politiska partier något som kan bli betydligt bättre. Jag tycker att vi lever i en tid av konflikträdsla.  Det är inte politiskt korrekt att visa vrede om man inte kan göra det på anonymt på sociala medier. Men goda möten förutsätter ärlighet och en nära och direkt kontakt, ibland även bråk. Boken Det går ann är ett gott exempel på det goda samtalet.