Skolan
har kommit att hamna i centrum i den politiska debatten under lång tid och
tonläget skärpets efter att resultatet av den så kallade Pisa-undersökningen
redovisades. Sverige anses halka efter i elevernas resultat.
Politikerna
försöker överträffa varandra i olika förslag om vad man skall göra för att
förbättra skolan. Nu senast gick den pressade regeringen ut och vill att barnen
skall börja skolan redan vid 6 års ålder. När jag hör detta blir jag
personligen grovt förolämpad. Jag som är
född i slutet av året var bara 6 år när
jag började skolan och de första åren i småskolan var ett kvalificerat
helvete. Jag var fullständigt oförberedd på kraven som mötte mig i skolan och
det tog mig hela grundskolan att komma i fatt. Naturligtvis berodde detta till
stor del på att jag inte gått i förskolan innan och att mina föräldrar inte
kunnat förbereda mig. Men detta att man vill att barnen skall börja i skolan
redan vid 6 års ålder tycker jag blottlägger en människosyn om att det bara
handlar om att barnen skall prestera för att detta är bra för samhället och inte ser till barnens
behov. Mitt liv fram till dess jag började skolan var bra, sedan dess har jag
aldrig upplevt någon frihet, men hoppas denna infinner mig när jag snart kan gå
i pension.
Pisaundersökningen
visar ju dock att utbildningsminister Björklund har misslyckats i sitt arbete
att göra skolan bättre. Anledningen till detta misslyckande är hans eget reformarbete, med utförsäljningen av skolan till friskolor och
att vi inte har en likvärdig skola längre. Barn och ungdomar mår idag ofta inte
bra psykiskt och jag tycker väldigt synd om våra barn när de skall möta den
kravnivå som den människosyn innebär som han representerar.
Många
av de förslag som politikerna i alla partier kommer med är bara skyltfönsterpolitik.
Man vet från den stora Hattieundersökningen att det som betyder något för
skolan är att det är bra lärare och att skolan ger stöd och feedback till
lärarna. Då blir det bäst utfall av undervisningen. Om skolan är i statlig
regi, hur stora klasserna är och hur mycket resurser man har inte har så stor
betydelse.
jag vet inte om jag kan tillföra den här diskussionen så mycket. Det är oändligt många som är kallade att delta i skoldebatten. Men jag tycker att inriktningen
av skolan borde vara betydligt mer kunskapsbaserad och arbetet att utveckla
skolan lämnas till de som har kunskap om detta och inte låta det vara en
lekboll för politiker som är okunniga.
Jag håller med om att mycket av det man diskuterar inte spelar så stor roll, som t ex om skolan ska vara statlig eller inte. Precis som i vinjetten till texten, så är det väl elevernas klassbakgrund (mer nu än innan privatisering och konkurrensutsättning) och läraren och dennes förmåga att skapa ett bra lärandeklimat som spelar roll. Och spelar stor roll.
SvaraRaderaJag tror också att lärare såväl som andra yrkeskategorier, t ex socialarbetare, psykologer och läkare, måste få större utrymme att jobba som de vill inom vidare ramar än idag. Att som yrkesman känna sig så kontrollerad, styrd och misstänkliggjord som lärare men även andra yrkeskategorier gör idag är jag övertygad om inverkar menligt på själva arbetet. Och det är precis som om man tror att mer kontroll och mer inspektion är lösningen när man inte är nöjd med resultaten.
Hörde att stadsdelsbiblioteken i Köpenhamn inte är mer styrda än att de får i uppgift att skapa värde för dem som bor i området och utnyttjar biblioteket (ung så). Det tyckte jag var ett mycket spännande upplägg! Det ger utrymme för bibliotekets personal att använda all sin kreativitet för att nå målet och sedan får man förklara hur man tänkt och vad man gjort i efterhand.
Jag är övertygad om att lärarna skulle må bra av att få lägga upp sin undervisning mer efter eget huvud för att nå de mål som finns i läroplanen (eller vad den heter nu förtiden). Att för mycket styras ovanifrån, i värsta fall på sätt som den enskilde läraren upplever inte gagnar själva uppgiften, det är både demoraliserande och destruktivt för hela organisationen och för arbetet. Jag tror vi hamnat i en återvändsgränd och är oerhört glad när jag tycker mig börjat höra vissa ifrågasättande av den myckna dokumentationen t ex. Det kommer en annan tid!