fredag 10 januari 2014

Utspel om skolan skyltfönsterpolitik


Skolan har kommit att hamna i centrum i den politiska debatten under lång tid och tonläget skärpets efter att resultatet av den så kallade Pisa-undersökningen redovisades. Sverige anses halka efter i elevernas resultat.

Politikerna försöker överträffa varandra i olika förslag om vad man skall göra för att förbättra skolan. Nu senast gick den pressade regeringen ut och vill att barnen skall börja skolan redan vid 6 års ålder. När jag hör detta blir jag personligen grovt förolämpad.  Jag som är född i slutet av året var bara 6 år när  jag började skolan och de första åren i småskolan var ett kvalificerat helvete. Jag var fullständigt oförberedd på kraven som mötte mig i skolan och det tog mig hela grundskolan att komma i fatt. Naturligtvis berodde detta till stor del på att jag inte gått i förskolan innan och att mina föräldrar inte kunnat förbereda mig. Men detta att man vill att barnen skall börja i skolan redan vid 6 års ålder tycker jag blottlägger en människosyn om att det bara handlar om att barnen skall prestera för att detta är  bra för samhället och inte ser till barnens behov. Mitt liv fram till dess jag började skolan var bra, sedan dess har jag aldrig upplevt någon frihet, men hoppas denna infinner mig när jag snart kan gå i pension.

Pisaundersökningen visar ju dock att utbildningsminister Björklund har misslyckats i sitt arbete att göra skolan bättre. Anledningen till detta misslyckande är  hans eget reformarbete,  med utförsäljningen av skolan till friskolor och att vi inte har en likvärdig skola längre. Barn och ungdomar mår idag ofta inte bra psykiskt och jag tycker väldigt synd om våra barn när de skall möta den kravnivå som den människosyn innebär som han representerar.

Många av de förslag som politikerna i alla partier kommer med är bara skyltfönsterpolitik. Man vet från den stora Hattieundersökningen att det som betyder något för skolan är att det är bra lärare och att skolan ger stöd och feedback till lärarna. Då blir det bäst utfall av undervisningen. Om skolan är i statlig regi, hur stora klasserna är och hur mycket resurser man har inte har så stor betydelse.

jag vet inte om jag kan tillföra den här  diskussionen så mycket. Det är  oändligt många som är kallade att delta i skoldebatten. Men jag tycker att inriktningen av skolan borde vara betydligt mer kunskapsbaserad och arbetet att utveckla skolan lämnas till de som har kunskap om detta och inte låta det vara en lekboll för politiker som är okunniga.

 

 

 

1 kommentar:

  1. Jag håller med om att mycket av det man diskuterar inte spelar så stor roll, som t ex om skolan ska vara statlig eller inte. Precis som i vinjetten till texten, så är det väl elevernas klassbakgrund (mer nu än innan privatisering och konkurrensutsättning) och läraren och dennes förmåga att skapa ett bra lärandeklimat som spelar roll. Och spelar stor roll.

    Jag tror också att lärare såväl som andra yrkeskategorier, t ex socialarbetare, psykologer och läkare, måste få större utrymme att jobba som de vill inom vidare ramar än idag. Att som yrkesman känna sig så kontrollerad, styrd och misstänkliggjord som lärare men även andra yrkeskategorier gör idag är jag övertygad om inverkar menligt på själva arbetet. Och det är precis som om man tror att mer kontroll och mer inspektion är lösningen när man inte är nöjd med resultaten.

    Hörde att stadsdelsbiblioteken i Köpenhamn inte är mer styrda än att de får i uppgift att skapa värde för dem som bor i området och utnyttjar biblioteket (ung så). Det tyckte jag var ett mycket spännande upplägg! Det ger utrymme för bibliotekets personal att använda all sin kreativitet för att nå målet och sedan får man förklara hur man tänkt och vad man gjort i efterhand.

    Jag är övertygad om att lärarna skulle må bra av att få lägga upp sin undervisning mer efter eget huvud för att nå de mål som finns i läroplanen (eller vad den heter nu förtiden). Att för mycket styras ovanifrån, i värsta fall på sätt som den enskilde läraren upplever inte gagnar själva uppgiften, det är både demoraliserande och destruktivt för hela organisationen och för arbetet. Jag tror vi hamnat i en återvändsgränd och är oerhört glad när jag tycker mig börjat höra vissa ifrågasättande av den myckna dokumentationen t ex. Det kommer en annan tid!

    SvaraRadera