Berusad på böcker del fyra

 

Hemingway en machokarl som trots allt är läsvärd

Tjurfäktning och jakt är ingenting som tilltalar mig på något sätt. Detta förutom att vagabondera runt Europas barer och dricka sina "Bloody Mary" på Harrys bar i Venedig och på andra platser, var en stor del av den amerikanske författaren Ernest Hemingways liv. Ernest upplevde första världskriget och skrev boken Farväl till vapnen  och det Spanska inbördeskriget som gav oss boken Klockan klämtar för dig. Men först debuterade han med Och solen har sin gång. Denna första bok handlar om ett gäng ungdomars festande genom Frankrike och Spanien och den blir egentligen först intressant när den beskriver gruppens liv under fiestan och tjurrustningen i Pamplona.

Hemingway deltog som reporter i det spanska inbördeskriget och klockan klämtar för dig är en stark kärleksberättelse med kriget som bakgrund. Ställningstagandet mot fascismen och för republiken är  mäktig. Boken blev också känd för filmen med Ingrid Bergman som den kortklippta Maria och Gary Cooper som Robert Jordan.

Passionsdrama

Det var som om hennes ansikte lystes upp inifrån, som om lågor flammade upp ur hennes kropp. Och hennes brinnande blod , hennes spända nerver slungade ut varma dunstar omkring en eggande genomträngande atmosfär.

Vid första kyssen avslöjade hon sin sinnlighet. Hennes otillfredsställda kropp störtade sig lidelsefullt in i njutningen...

Alla hennes nervösa kvinnoinstinkter slog ut med en okänd våldsamhet: hennes mors blod, detta blod som brann i hennes ådror, började strömma, började bulta vilt i hennes magra kropp som ännu nästan var en jungfrus. Hon lade upp sig, hon bjöd ut sig med en suverän skamlöshet. Och från huvud till fot skakades hon av långa rysningar.

Det är om Théresé Raquin Emil Zola skriver så i sin berömda bok med samma namn. Det är en bok skriven i den sk. naturalistiska stilen, där författaren ville skildra verkligheten vetenskapligt. Men de mänskliga passionerna tog överhanden och Thérése Raquin utvecklades till ett ödesmättat passionsdrama som genom en inneboende förutbestämd logik sakta leder mot undergången.

Thérese en kvinna utsvulten på kärlek, fångad i ett mörkt och trist liv med sin man Camille och dennas moder Madame Raquin, möter en man, Lurent,  som hon blir våldsamt attraherad av. Dom begår det skamlösa äktenskapsbrottet i det äkta parets sängkammare. Tillsammans föds en gnagande tanke, att ta livet av Camille. På Seine, i ett roddbåt, knuffar Älskaren den äkta mannen överbord. Han drunknar, men hinner bita sin mördare i halsen och ge honom  ett stigma innan han hamnar i sin våta grav. Från den stunden är kärleken död för det älskande paret, som förföljs av den döde Camilles ansikte varhelst de på nytt närmar sig varandra. Dom plågas svårt av skuld och ångest och kan inte längre känna någon glädje. Förälskelsens förtrollning är bruten och fortsättningen blir en plågsam vandring, mot undergången, inte så olik Dantes genom infernot.

Ett annat passionsdrama men av det  mer stillsamma och subtila slaget är André Gides pastoralsynfonin. Det centrala temat är förljugenheten när man inte vill erkänna öppet vad man egentligen känner. Den yttre handlingen är att en präst kallas till en åldrig kvinnas dödsbädd och där i en mörk hörna av den lilla stugan, finner han en blind flicka som gömts bort från världen och är helt utan språk och bildning. Han tar hem henne till hustruns stora förtret. Prästen tar hand om flickans uppfostran och undervisning. Hon utvecklas till en vacker och djupt bildad flicka. Prästens hustru är svartsjuk då hon intuitivt förstår att prästen är förälskad i den lilla flickan Gertrude. Detta vill  han inte erkänna för sig själv eller för andra. Men hustrun förstår. Prästen förstår inte sin egen svartsjuka när han inser att även hans egen son också är förälskad i Gertrude. Det utvecklar sig till ett triangeldrama. Gertrud förklarar först sin kärlek till prästen, fadersfiguren som hon har så mycket att tacka för. Men så kommer hon fram till att hon egentligen älskar sonen istället. Upplösningen blir dramatisk men jag skall inte avslöja hur det slutar.      

Dessa båda böcker är lysande litteratur som med ett suveränt språk gestaltar gripande mänskliga livsöden.