Det var länge sedan jag delade med mig med synpunkter på den här bloggen. Jag har tvivlat på meningsfullheten i att skriva här och misströstat att nå ut till så många människor. Men likväl så tänker och funderar jag hela tiden på alla möjliga frågeställningar, särskilt samhällsfrågor, inte minst när jag är ute och vandrar med hunden. Jag läser en hel del och ibland blir det ren verklighetsflykt i den lilla stugan i Småland. STFs årsskrifter och berättelser om natur och utflykter, gärna i Norrland. Till exempel berättelsen om Lisas stuga i Vistasvaage. En liten timmrad stuga som en sjuksköterska från Hördy Lisa Zetterström, som var förälskad i fjällen särskilt Vistasvaage, lät bygga på 30-talet bara 7,5 kvm stor. Eller det senaste Albert Vikstens bok Mitt paradis om hans lilla skogstorp vid sjön Ängratörn i Hälsingland. De texter som varit mest lästa har att göra med mitt tidigare yrke, alltså sociala frågor. Jag har deltagit i några grupper på Facebook och blivit förfärad av nivån på debatten där. Det finns en grupp som heter höger och vänster och här kommer ju många synpunkter fram och en annan grupp som handlar om granskning av public service. Många debattörer bara slänger ur sig påståenden inte sällan hatiska inlägg. När man ber att dessa personer ska ge exempel och komma med belägg och bevis för sina åsikter blir de väldigt störda och kommer inte med några belägg. Gruppen som sysslar med granskning sysslar bara med att misstänkliggöra SR och SVT som man beskyller vara ömsom styrda av staten och politiker men mest av Miljöpartiet. Det känns som en högerpopulistisk kampanj. Om man opponerar mot detta synsätt får man veta om du inte tycker så varför är du med i den här gruppen. Annars ventileras klimatförnekelse och stöd till kärnkraft livligt. Så nu har jag hoppat av de här grupperna även om jag tycker att dessa åsiktsyttringar måste avkrävas argument annars sprider sig bara luddiga konspirationsteorier. De flesta debattörer är män och ärligt talat skäms jag på mitt köns vägnar. Det är pinsamt vad en del kläcker ur sig. Här borde ABF och andra bildningsorganisationer ha en viktig uppgift i folkbildningsarbetet. Jag har märkt att människor av den yngre generationen inte tittar på TV eller lyssnar på radio och heller läser tidningar annat än på nätet. Allt fler människor får sin information från mer eller mindre vederhäftiga källor på nätet. Vad gör detta med människors allmänbildning kan man fråga sig?
Det som rör sig i tiden är oroande. Ryssen kommer ropas det. Ett alltmer auktoritärt Ryssland ställer ultimativa krav gentemot väst och man kan inte utesluta ett krig. Pandemin är inne på sitt tredje år och bakom allt detta lurar klimatkrisen och hotet mot jordens natur.
Vad har jag att säga om hotet från Ryssland? Man kan ju fundera på Europas historia och jag blir lite förvånad hur lite historiska referenser som görs till dagens situation. Man går inte längre än till murens fall när man diskuterar Rysslands förhållande till väst. Jag tror man måste titta lite vidare. Ryssland världens till ytan största land har stora avstånd och ett kärvt klimat har alltid styrts auktoritärt av enväldiga härskare. Tsarerna följt av Lenin och Stalin och nu Putin. Man är i Ryssland vana vid att ha en ”Lille far”. I Ryssland är man väl medvetna om att ha blivit invaderade från väst av Karl XII, Napoleon och Hitler och detta narrativ används av dagens makthavare för att utpeka hotet från väst. Sverige har varit i krig med Ryssland många gånger under historien och Ryssrädslan är väl grundad i vårt land.
Efter Ryska revolutionen var Bolsjevikerna inställda på att sprida världsrevolutionen. Särskilt Trotskij var anhängare av denna uppfattning. Stalin var det inte. Han förespråkade socialismen i ett land. Pakten med nazityskland var ett sätt att gardera sig för detta. Det hjälpte inte utan Hitler riktade ju sitt fruktansvärda anfall mot Sovjetunionen. Efter kriget skaffade sig Sovjetunionen ett band av buffertländer mellan sig och väst. Dagens problem har också sin upprinnelse i hur det gick till när Sovjetunionen upplöstes. Väst gjorde vad kunde för att knäcka Sovjetunionen med rustningskapplöpning. Goljbatjov har berättat att Boris Jeltsin som var delrepubliken Rysslands president manipulerade ut honom som president för hela unionen genom att liera sig med några av de andra presidenterna i delrepublikerna och förklara sig självständiga. Då hade inte Golbatjov längre någon union att vara president för. På så vis kollapsade en stormakt. Denna kollapsade stormakt sörjs i dag inte minst av Vladimir Putin. Nu finns inte kvar några buffertstater mot väst och man riskerar att om Ukraina går med i NATO få väst alldeles in på kärnlandet. Nu har det i ock för sig varit så i 20 år och det blir lite obegripligt att Ryssland nu börjar utmana väst. Vad gäller Krim så har detta också sin historia. När Sovjetunionen upplöstes var Krim en del av Ukraina. Men så har det inte varit historiskt. Tidigare var det en del av delrepubliken Ryssland men under den tid då Nikita Chrusjtjov styrde Sovjetunionen ”skänkte” han Krim till Ukraina. Kanske för att han själv var från Ukraina vad vet vi? Detta problem dök ju senare upp när de båda länderna inte längre var i union med varandra. Men ingenting ursäktar dock Rysslands agerande idag. Jag tror att Putin dels har skaffat sig allsmäktig makt men också har stora inhemska problem som gjort att man slår till hårt mot all opposition i landet. Ryssland är ingen ekonomisk stormakt. Ekonomin är i nivå med Spanien. Enligt BNP-statistik från 2016 har USA omkring 15 gånger större BNP och EU 13 gånger så stor BNP som Ryssland. Ryssland har ekonomiska problem. Man är väldigt beroende av olja och naturgas. Ett land vars befolkning minskar och medellivslängden särskilt för män är låg har problem. Någon ryss i en intervju i DN sa att det enda de kan vara stolta över är segern i andra världskriget. Det finns många belägg för att man sysslar med ett cyberkrig mot andra länder och lägger sig i allmänna val mm. Att sätta etiketten skurkstat på Ryssland är ingen överdrift. Jag har ingen aning om vad som kommer att bli nästa steg. Men det är oroväckande att det finns en allians mellan Kina och Ryssland. Kina har gått i en allt mer auktoritär riktning och skapat ett kontrollsamhälle av Orwellska dimenstioner.
Sverige håller på att förstärka det militära försvaret med tanke på världsläget. De senaste 30 åren efter murens fall har man skrotat det militära försvaret. Man trodde att nu var faran över när Sovjetunionen gick under. Det som jag tycker häpnadsväckande naiv slutsats. I sin paranoida kommunistskräck trodde man det var kommunisterna som var problemet. Det spelar nog ingen roll vilken politisk färg det är på regimen i Ryssland utan landets geopolitiska läge som avgör Rysslands politik.
Nu diskuteras det också om Sverige ska gå med i NATO. Sverige övergav neutraliteten när man gick med i EU och är numera alliansfritt. Jag tror att det ökar risken för Sverige om man blir en del i en militär allians inte minskar den. Vi kan då råka in i konflikter vi inte alls är en del, tex i Turkiet.
Både pandemin och konflikthoten i Europa skymmer sikten för det största problemet mänskligheten har idag nämligen klimatet och hoten mot jordens natur. Men klimatförändringarna kommer sannolikt och har redan påverkat levnadsförhållandena i många länder och verkar också ha ett finger med i spelet när det gäller uppkomsten av Covid 19. Jag vill att mänskligheten samlar sig kring klimatfrågan för då kan man kanske undvika allvarliga sociala problem och konflikter i framtiden. Ett land som präglas av små klasskillnader och social rättvisa kommer att ha mycket lättare för att hantera klimatproblemen. Så miljöfrågan hör samman med problemet med växande klassklyftor. Jag finner det oroväckande att alla politiska partier har en försiktig miljöpolitik. Även Miljöpartiet som kämpar för överlevnad i Riksdagen och inte vill utmana väljarna. Partierna tycks tro att vi i framtiden kan fortsätta leva som vi gör bara vi hittar mer smarta miljölösningar. Jordens uppvärmning är inte det enda problemet. Mänsklighetens utvidgning på naturens bekostnad är ett problem som inte får tillräcklig uppmärksamhet. Att de politiska partierna tassar i morgontofflorna i naturfrågan har naturligtvis att göra med ekonomi och att det vi behöver göra utmanar vad de flesta väljarna inte är mogna att våga se.
