Tror du också på Robert Lind i Kramfors?

Coronaepedimin sätter fingret på de mänskliga samhällenas svagheter. Fattiga och socialt utsatta människor, inte minst med dålig underliggande hälsa drabbas hårdare. Särskilt tydligt i USA. PT Olsson i sydsvenskan hade påskdagen en intressant artikel om ett USA i förfall. Ett land med social rättvisa och mindre klasskillnader kan antas klara den här typen av påfrestningar bättre. Donald Trump tar alla priser i osmakligheter. Nu drar han in finansiering till WHO mitt under epidemin. Tjuven som ropar ta fast tjuven. Trump vill bara rädda sitt eget skinn.

Människor har materiella behov som måste tillgodoses och jag tror ju på ett klasslöst samhälle som min vision. Det är dock inte tillräckligt att samhällsstrukturen på samhälls- och övergripande nivå är rättvis. Människor måste ha ett bra liv även på individ och gruppnivå, något som socialistiska och kommunistiska rörelser inte alltid förstått. Men det räcker inte med att materiella behov tillgodoses. Människor har också andliga och existentiella behov. Här har regionen tillgodosett ett behov. Men som jag ett tidigare inlägg konstaterade även musiken i det fallet coutrymusiken i USA som speglade arbetarklassens och de fattigas situation. Problemet med denna musik och vanligtvis, även de religiösa rörelserna, så har de mer gett en psykologisk tröst men inte förändrat de fattigas livssituation. Men det innebär inte att människans andliga behov genom någon form av livsåskådning inte behövs.

Jag lyssnade på KG Hammar i Söndagsintervjun påskdagen. Han har en sk. mystisk gudssyn, långt ifrån den konkreta gudssyn många har som tror på en gud fader som sitter på ett moln och styr världen. Han ser mer gud som ett andligt väsen i världsalltet. Jag har haft svårt att ha en gudstro och alltid kallat mig ateist. Men när jag tänker på vårt jordklot och den natur inklusive människan som är en så fantastisk konstruktion så framstår vår värld på jorden som en paradisisk skapelse. Allt i naturen är mer fantastiskt än vad människan någonsin kan skapa.  Vårt jordklot är också sedan bara ett stoftkorn i universum. Är universum oändligt eller var slutar det?  Alltså hela det som kristna kallar skapelsen är fantastisk men också svårförklarlig och mystisk. KG Hammar som är mer en filosof än en vanlig präst och hans berättelse om gud är inte långt efter min uppfattning om världen. Jag tänker mig att när jag dör blir jag en del av naturens kretslopp.

Jag tror att det är viktigt med livsåskådning. Med detta menar jag att det är viktigt att människor talar om sina andliga och innersta tankar och delar dem med andra människor. Som socialarbetare kände sig mig ibland som en profan präst. I dagens samhälle vänder man sig kanske mer till en professionell terapeut. Men detta får inte utesluta att man arbetar för social rättvisa vad gäller hur samhällets materiella resurser fördelas. Hammar har också funderingar om att det behövs mer andlighet och mindre av kommersialism och rovdrift av jordens resurser. För mig är denna rovdrift och dansen kring guldkalven ett uttryck för den kapitalistiska ekonomin. Marx har här, och det var den unge Marx, den intressanta teorin om alienation, främlingskap som arbetaren känner när han tvingas sälja sin arbetskraft och inte får ut resultatet av sitt arbete som kapitalisten tillägnar sig. Han blir också en del av en maskin och detta har sociologer kallat reifikation, förtingligande. I ett samhälle där nästan allt blir föremål för köp och försäljning tappar vi människor bort något grundläggande i vår mänskliga existens och detta skulle man ju kunna kalla det som Hammar kallar andlighet. Men många människor är rädda för att konfrontera sig med de innersta existentiella frågorna och hur det känns innerst inne. Det blir hotfullt. När då ett hot som den pågående epidemin hotar vår mänskliga existens då blir nog denna fråga i det mänskliga livet mer synlig och pockande. Man talar ofta om att människor i dagens samhälle trots den höga materiella standarden mår psykiskt dåligt. Ja jag tror att det är just den andliga dimensionen man saknar. Jag har under mitt liv haft flera terapeutiska kontakter. Det har i flera fall varit bra. Men samtal med andra människor har varit viktigare. Men en sak som hjälpt mig mycket är att skriver ned hur jag känner mig och i text lägger upp mina problem. Ibland har detta gett mig nya insikter och gjort mig mer medveten och satt ord på vad jag bara känt men inte förstått. Att vara allvarlig och konfrontera sig med svårigheter och tragik är viktigt men sedan tror jag att humor är viktigt för att människan ska känna glädje, avkoppling och distans i sina liv. När Hasse och Tage i en revy tog upp detta med gudstro kom Hasse fram till att han trodde på Robert Lind i Kramfors.    

En spricka i språket om hur Marx och Freud kan hjälpa oss att förstå människan och samhället bättre

I dessa dystra coronatider när våren kommit utan att vi fått uppleva någon vinter har vi valt att isolera oss i den lilla banvaktstugan i Småland. Jag hade hoppats att få åka lite skidor i den småländska skogen. Det har inte blivit mycket av det, några gånger i december och nu en gång för en vecka sedan, när det föll snö på natten och det låg några centimeter snö och morgonen som var tillräckligt kall. Det blir många och långa promenader med hunden. Jag har gått 22 mil i mars månad enligt min stegräknare. I skogen lekte många talgoxar tafatt på de spröda björkgrenarna. Igår vid aftonen sjöng koltrasten så vackert.  I morse åt Hackspetten girigt på vår fågelmat. Naturen är nära här på landet. Jag känner djup sorg för alla människor över hela vår värld som dödas av cornaviruset, Vår tids pesthemsökelse och kanske värsta kris.

 Jag försöker alltid läsa en hel del. Ofta blir det flera böcker samtidigt. Jag läser just nu Bröderna Karamsov av Dostojevkij, biografin över Tage Erlander, Gunnar Brusewitz bok Fyra årstider med undertiteln Blad ur naturens kalender. Jag läste nyligen Ingrid Tollgert-Anderssons bok Så vinner du slaget om de bästa – Handbok i ledarskap. En bra sammanfattning om vad som är viktigt i att vara chef och ledare. Till denna bok tänkte jag återkomma.  Ibland när jag tycker att allt som händer i världen blir för påfrestande brukar jag fly till olika naturberättelser. Ofta läser jag ur min samling av gamla Svenska turistföreningens årsskrifter. Där finns bara glädjen att möta naturen.

När vi nyligen besökte bokhandeln i Klippan under bokrean köpte jag Per Magnus Johansson och Sven-Erik Liedmans bok En spricka i språket med undertiteln Marx och Freud våra samtida. Jag tänkte plocka fram några tankar ur den boken.

Liedman och Johansson är båda idéhistoriker. De ger i denna ganska tunna bok en bra sammanfattning av olika idériktningar i västerlandet med ursprung i Karl Marx och Sigmund Freuds tankar och teorier om människan och hennes samhälle.  Dessa båda tänkare har haft en enorm betydelse för tänkandet och vetenskapens utveckling. Många har gripits starkt av dem och andra har gått till våldsam attack. Båda har tidvis ansetts helt inaktuella för att sedan återuppstå. Den franske författaren Roland Barthes slog fast att Marx och Freund skapade en spricka i det västländska språket. Det självklara är genom dem inte längre självklart. 

Liedman och Johansson går igenom olika idériktningar som utgått från Freud och Marx. Här har det vuxit fram många olika spretiga riktningar och en del av dessa eftersägare skulle nog upphovsmännen inte varit särskilt nöjda med. En del har utvecklat dessa betydelsefulla giganters tänkande.

Marx stora bidrag är hans analys av kapitalismen som trots många avlivningsförsök ständigt blir åter aktuell. Hans tankar om alienation har också stor betydelse. Begreppet alienation har följt med mig sedan jag i gymnasiet skrev ett specialarbete om alienation. Arbetaren känner sig främmande för sitt arbete och en del av maskiner. Här tänker jag att detta blir mycket levande i vår digitala värld.

Freunds stora bidrag är psykoanalysen med människans jag, det och överjag. Hans teorier har haft kolossal betydelse för den psykologiska synen på människan. Ständigt kontroversiell är teorierna om bortträngning av minnen och sexualitetens betydelse.

Både Marx och Freuds teorier har kommit att bilda skola. Faran med skolbildning är intolerans och dogmatism.

Kautsky, Lenin och Engels skapade marxismen efter Marx död och Stalin högg i sten Marxismen-Leninismen mycket långt ifrån vad Marx själv tänkte. Marx var hela tiden sysselsatt med att omvärdera sina teorier och ständigt forska fram ny kunskap. Marx har haft många som inspirerats av honom. Liedman och Johansson tar upp Theodor Adonis och Herbert Marcuse, två tyska företrädare för Frankfurtskolan där dialektiken på olika sätt fick stor betydelse för deras tänkande. Stalin när han högg ut sin marxist-leninistiska dogmatiska pervertering av Marxismen nämnde han inte att Marx hämtade sin teori om dialektiken från Hegel. Det är viktigt att förstå den stora betydelse som den store tyske filosofen hade och som Marx och många med honom tog spjärn mot även om Marx vände Hegel upp och ner från idealism till materialism.

Sigmund Freud var inte alls så dogmatisk och tvärsäker som sina efterkommande anhängare. Han ändrade ofta sina teorier. Carl Lesche var en sådan som försökte skapa den rena psykoanalysen. Freud hade under sin livstid opponenter i form av Carl Gustav Jung, Alfred Adler och Otto Rank, opponenter som han hade många samtal med. Jacques Lacan arrangerade under många år seminarier i Frankrike om psykoanalysen och fick stor betydelse för spridningen av psykoanalysen i Frankrike. Även i Sverige har psykoanalysen varit omstridd.

Min fundering varför hans teorier om människans undermedvetna, bortträngning och sexualitetens betydelse är så kontroversiella är att detta innebär ett hot för kontrollförlust och detta måste förnekas. 

En tänkare som förenat inspiration från både Freud och Marx är Julia Kristeva. Hon har lanserat begreppet intertextualitet, en analysmetod som betyder att ingen text står för sig själv utan alltid har en relation till andra texter. Hon använde psykoanalysen för att förstå undertexten. Här får jag en association till Michel Foucaults idéer i boken Vetandets arkeologi som handlar om analys av diskurser.   

Människan är, oavsett vad vi tycker om detta, en irrationell varelse som inte alls styrs av bara ett motiv. Man kan inte som en del tror förutsäga hur människor ska bete sig. Liedman och Johansson avslutar sin bok med att säga att både Marx och Freud kan ge redskap med vars hjälp vi kan bättre förstå människan och samhället.