Berusad på böcker del 14

Dan Andersson

En bild kommer för mig. I huset i Grangärde i finnmarken på övervåningen med snedtak och  utsikt  vid fönstret sitter Dan Andersson och skriver på romaner och dikter. Det är vinter och hans vindsrum är utkylt. En bild av ödemarkspoeten i våra hjärtan.  Dan Andersson är en poet som lämnat ett stort avtryck i den svenska folksjälen. Han dog i hotellsäng i Stockholm där man hade rökat mot ohyra.

Man kan förknippa Dans dikter med ord som bottenlös fattigdom, ödslighet, drömmar om ett bättre liv, skönhet och vemod om livets förgänglighet. Kort sagt det nordiska eller svenska vemodet. Man kan känna att detta är för deprimerande men jag känner att det mitt upp i vemodet finns en väldig känsla av skönhet och energi, som trots allt bjuder på en kraft, en berusning.  Det är nog ett raseri mot orättvisor som försätter en människa i utsatthet och nöd.

Dan Anderssons dikter har satt sig i den svenska folksjälen och jag citerar här några av hans mest kända dikter, ibland tonsatta och sjungna.
 

Svart smyger natten kring stenstödda land - 

somna ej, somna icke in!
Om du somnar kan du väckas av en helvetesbrand
och den brödlösas sorg skall bli din
(Visa vid kolvakten)

Bort längtande vekhet ur sotiga bröst

Vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst
Här är helg, djupt i skogarnas ro!
(Helgdagskväll i timmerkojan)

Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans,

I sol och när skyar skymma månens skära glans.
Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill,
Jag spelar för att glömma att jag själv finnes till.
(spelmannen)

I natt har jag vandrat från Hedsunda by,

där jag fåfängt bönfällt om hägn,
mina glappande skor  äro tunga som bly
Av träckstänk och midnattsregn
(Hemlös)

Min kärlek föddes i lustfylld vår,

på stränder av lekfullt dansande vatten,
och vildhonung drack jag i ungdomens år
På ängar våta av dagg i natten.
(Visa)

Nu spelar vårens ljumma vind i myrens gula starr,

och sakta stiga sagorna kring ön i Berga fors.
Förlåt ett stänk av bitter fröjd, en visa till gitarr
det starka oss till läkedom likt strandens unga pors.
(Till min syster)

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
(Omkring tiggaren från Luossa)  

Detta är den fjortonde artikeln om böcker som berusat mig. Dan Andersson har i sin vemodiga och sublimt vackra poesi verkligen berusat mig.  Han har i mångt och mycket blivit arbetarrörelsens poet. Även om hans dikter inte är särskilt politiska mer än visar upp fattigdom och utsatthet. Han anvisar inga lösningar. Men i det vackra finns en kraft av en vision om en bättre tillvaro. 

 

 

 

 

 

Reflektioner med anledning av det stundande EU-valet

 

 

Så är det dags för val till EU-parlamentet i morgon.  Jag har redan röstat trots att  jag egentligen är EU-motståndare, även om jag är  en stark vän av internationellt samarbete. Skälet till min EU-skepsis är att EU är ett projekt för stärkande av kapitalistisk marknadsekonomi och en allians för utestängande av resten av världen. EU, och då i synnerhet Euro-projektet har varit ekonomiskt katastrofalt. Mer än 20 miljoner arbetslösa och förlorad position i förhållande till inte minst Asien. Den ekonomiska krisen har säkert eldat under de växande högerextremistiska och rasistiska rörelserna som väntas stärka sin ställning i EU.  

Det tyngsta argumentet för EU är fredsprojektet. Det måste även jag hålla med om. 1900-talet fick se två förödande krig mellan England och Tyskland. Att skapa ett EU efter det andra världskriget var en garant för att det inte skulle upprepas. Men och här måste man resa ett men. Andra världskriget innebar att de tidigare stormakterna Englands och Frankrikes ställning i världen kraftigt försvagades medan USA steg upp som den stora vinnaren. Sovjetunionens ställning i världen stärktes också kraftigt. Så även utan EU hade nog motsättningen inom Europa antagit en mindre allvarlig gestalt. Vi fick istället en motsättning mellan öst och väst.

Det finns politiker nu, särskilt från Folkpartiet, som framhåller fredsprojektet som ett starkt argument för EU. Detta får ett löjes skimmer när vi åser att det växt fram en motsättning mellan Ryssland och EU. EU kan istället bli en allians som skärper motsättningen till Ryssland och ökar risken för krig. Dagens politiker tror jag har levt i föreställningen att krig i Europa var ett avslutat kapitel efter Sovjetunionens svanesång. Man drog en lättnadens suck efter segern över kommunismen. När nu den ryska revanschismen i Putins gestalt visar sitt fula tryne är man förvånade och förvirrade och i den här oron har det växt fram ett nymornat intresse för försvaret. Många av dessa, som jag bara kan kalla för naiva och historiskt okunniga ”korkskallar”, trodde inte det behövdes något försvar längre, utan det räckte med insatsstyrkor till utlänska oroshärdar.   

Rysslands agerande i Krim (Krim(inellt) och nu i övriga östra Ukraina kan bara jämföras med Adolf Hittlers fräckhet mot Tjeckoslovakien och Österrike på 1930-talet. Geopolitiskt har Ryssland oavsett om det har varit under tsartiden, eller under Sovjettiden eller under Putin, strävat efter att ha kontroll över en buffertzon mellan sitt land och omvärlden. Efter Sovjetunionens fall, liksom efter den ryska revolutionen, förlorade Ryssland kontrollen över sina grannstater. Detta såg Stalin till att rätta till genom upprättandet av länderna i det som blev de kommunistiska staterna i Östeuropa efter andra världskriget. Nu håller Putin på med samma sak, bland annat i Ukraina.  Utan att ursäkta alla de missgrepp som Sovjetunionen och Bolsjevikerna gjorde sig skyldiga till, måste jag nog ändå säga att då fanns det en linje i ett socialt projekt i kommunismen (vad man än kan tycka om detta projekt, så var det ett socialt projekt med goda intentioner av social rättvisa). Dagens Ryssland verkar mycket mera oförutsägbart och obegripligt. Ryssland uppvisar en skrämmande reaktionär och fascistisk prägel.  Enligt min bedömning är det är mycket större risk för krig med Putin än det var med Brezjnev.    

Europas tragedi har varit alla nationella motsättningar. Att överbrygga dessa och betona alla människors lika värde måste vara ett viktigt projekt för att trots allt rättfärdiga en Europeisk union.   

Suporterbråk en fotbollsfråga eller en alkoholfråga?

Vad  händer i fotbollsverige?  Det tragiska dödsfallet på  terasstrapperna har satt djupa spår. Men supporterna fortsätter att stöka på  arenorna bland annat är det ett uppskattat nöje att tända bengalisaka eldar. Så var det inte på  Kalle Svenssons tid, när  jag var på  fotboll min barndom trots att det ibland var mer än 20.000 åskådare på  Olympia och stämningen var hög.  Då var fotboll något som var roligt. I dag är  det en tummelplats för unga män som vill bråka och visa makt. Man skulle kunna se det som sociala processer i samhället som tar gestalt i fotbollsbråk.

Vad man kan förstå av HDs rapportering om  rättegången av dödsfallet av djurgårdensuportern var det hela en dispyt mellan två kraftigt berusade män.

Den ena med 1,7 promille och den andre hade enligt uppgift druckit 7-10 öl. Alltså var dom ”dyngraka”. Visserligen två supportrar från två olika konkurerande lag. Men hade bråket uppstått om herrarna varit nyktra?  Sannolikt inte och sannolikt inte med den utgången det fick.  Så varför kalla det för supporterbråk när det är ett klassiskt fylleslagsmål?

Denna händelse provocerade Djurgårdenklacken att storma planen under matchen.

Är det rätt att låta en händelse på stan få betydelse för hur man bedömer en händelse inne på arenan. Absolut inte! Bara det som händer under matchen borde ha betydelse när fotbollsförbundet dömer i saken.

 

Den ende som talat om alkoholens betydelse för fotbollsbråken är  justitsieministern Beatrice Ask. Hennes partikaamrat Gunnar Hökmark vill emellertid bryta upp systembolagets monopol att sälja alkohol, viktig folkhälsofaktor att trots allt begränsa alkoholkonsumtionen i Sverige. Nu får vi döpa om Hökmark till Gökmark!

Låt fotbollen bli en lek igen men var tydligare om var gränsen för bråk går!

Jag föreslår:

·        Inför nolltolerans för alkohol på fotbollsarnorna.  Alkometer för tveksamma fall

·        Lägg ut brandsprutor nedanför läktarna och spruta om någon tänder bengaliska eldar. Vått men helt ofarligt. Grannarna till ”lymlarna” blir nog härskna när oförskyllt blir våta

·        Återinför allmän värnplikt av flera skäl. Ett skäl är att det är bra för unga män att disciplinera sin överskottsenergi.

 

 

 

Berusad på böcker del 13

Åsne Seierstads bok om Anders Behring Breivik – En av oss

 Jag fick Åsne Seierstads bok om den norske massmördaren Breivik i julklapp men har inte hunnit läsa den förrän nu. Det ä r ganska många böcker jag har som väntar på läsning. Boken berättar om Breiviks liv som författaren, utan att ha fått intervjua honom själv, inhämtat genom intervjuer från släkt och vänner.

Den berättar om några av offren från Utöya -  Bano och Simon och deras familjer och den värjer inte för de blodiga detaljerna i de systematiska avrättningarna av ungdomarna som var på Arbeiderpartiets  ungdomsförbundets sommarläger i juli 2011. De flesta av offren blev skjutna på nära håll i huvudet och när de fallit fick de ytterligare ”nådaskott” - kallt, lugnt och systematiskt.

Seierstad berättar om hela den långa och systemastiska planeringen och förberedelsen för det fullständigt obegripliga dådet. Han lyckades till punkt och pricka att genomföra det han hade tänkt sig och gav upp när han tyckte han var färdig. Utan att göra motstånd gav han sig till den polis som långt om länge kom till Utöya.  Han hade faktiskt två gånger dessförinnan försökt ta kontakt med polisen och överlämna sig, men polisen hade inte lyckas fånga upp hans samtal.

 Det som smakar illa också av hela historien är den totala inkompetens som den norska polisen uppvisade under hela förloppet.  Det kom tidigt tips om Breivik när  han befann sig utanför regeringshögkvarteret i Oslo som bara blev liggande.  Efter explosionen spärrade man inte av utfartsvägarna ut ur Oslo och Breivik hade god tid på att ta sig ut ur stan och mot Utöya. Det fanns heller ingen kontroll av fordon på  vägen, även om polisen inledningsvis inte visste att han var på  väg mot Utöya. Poliser missade att kontrollera larmen som gick ut, lydde inte order och när  sedan det stod klart vad som hände på Utöya körde man fel och  tog inte hjälp av den färja som fanns till Utöya. Man tog inte hjälp av brandkårens båt utan använde en gummibåt som höll på  sjunka. Polisen tog inte hjälp av den enda polishelikopter som fanns trots att den semesterledige föraren erbjöd sig komma in. Det tog därför alldeles för lång tid för polisen att komma ut och stoppa mördandet. Det tog en hel timme innan man var på plats. Man räknar med att Breivik mördade en ungdom i minuten ute på  Utöya.

Vad är då  Anders Behring Breivik för en person? Är han psykiskt sjuk eller en högerextremist? Man gjorde två psykiatriska undersökningar av honom som kom till olika resultat. Den ene bedömde honom som psykotisk den andre tillräknelig, med en narcissisk personlighetsstörning. Hans uppväxt med en mycket ambivalent mamma och en pappa som övergav honom präglade säkerligen honom.  Mammans uppväxt med en poliosjuk mamma som tvingade henne att ta hand om henne präglade henne. Det fanns tidiga varningstecken i en barnpsykiatrisk utredning där myndigheterna inte agerade. Det som blev typiskt för honom senare var att han inte lyckades komma in i de sammanhang han önskade, utan blev avvisad, bland annat från framstegspartiet.

Att han blev avvisad hade säkert att göra med hans eget beteende. Vid en tidspunkt isolerade han sig. Flyttade hem till sin mamma, som fick stå för marktjänsten, och började först ägna sig åt dataspel och senare började han skriva på sitt, som det blev, ett högerextremistiskt manifest. Därefter vidtog de praktiska förberedelser för hans aktion. Han köpte en gård, som han använde huvudsakligen för att tillverka bomben som han placerade utanför regeringshögkvarteret i Oslo. Så vitt man förstår var han under hela denna tid helt isolerad och inne i sin bubbla.  Han förberedde sig in i detalj för aktionen. Allt som sedan skedde var nästen helt efter hans plan.

Han är nu dömd till förvaring och sitter i ett fängelse med tre rum isolerad och med restriktioner vad gäller hans kommunikation med omvärlden.

Vilken koppling finns till det norska samhället? Det är ingen fråga Seierstad ställer. Invandrarhat finns i många länder. Det är inget unikt för Norge. Man kan dock fundera på om den staka nationalism, som ju blir tydligast den 17 maj, spelar någon roll som en faktor för att skapa ett sådant monster som Anders Behring Breivik?  

Boken är mycket bra men nog den mest plågsamma bok jag någonsin läst. Jag mådde rent fysiskt illa av att alla dessa ungdomar i sin blomning så kallt mördades.

Hur kan en människa, oavsett vilka skäl som en mördare har, utföra sådana handlingar?  Här blir jag svaret skyldig.  

 

 

Berusad på böcker del 12

 

 

Lyrik den förtätade formen för uttryck

Hittills har jag bara berättat om böcker som är skrivna på prosa. Men vi har ju också dikten. I denna form är många av världslitteraturens verk skrivna. Dikten är den koncentrerade och förtätade formen för litterära uttryck. På senare år har jag, ibland därför att tiden inte räckt till läsning av romaner, läst dikter. Här  finns hur mycket som helst att berätta om. Här några utsnitt ur en oändlig litteraur. Jag kommer att återkomma till dikter som fångat och berusat mig.

Rökstenen

Det tidigaste diktverket nedtecknat i Sverige torde vara inskriptionen på Rökstenen, vår största runsten från 700-talet, vid kyrkan i Rök ett stenkast från E 4:an. Varin ristade stenen till minne av sonen Vämod. Den slutar på detta sätt:

”Då rådde Tjodrik den dristige, sjökrigarens hövding över Reidhavets kust. Nu sitter han rustad på sin gotiska häst, med sköld över axeln, främste av Märingar”

Denna kung som omtalas levde flera hundra år innan Varin och var tydligen en dåtida idol.Rökstenens text är dunkel och har blivit föremål för  många tolkningar.

 

En av mina favoritdikter är Älvkungen av Goethe:

Vem rider så sent i stormens dån?

Det är en far med sin späde son.

Och gossen har det så gott på hans arm:

hans grepp är fast, hans famn är varm

---

Sin häst han i rysande sporrar i hast

och håller det kvidande barnet fast.

Sin gård omsider når han med nöd.

Då låg i hans armar gossen död.

Detta är första och sista versen av den mycket gripande dikten. Egentligen tycker jag bäst om att läsa den på tyska. Jag tror att den berörde mig  extra starkt när  min egen son var liten.

En annan klassisk dikt, som jag först kom i kontakt med i skolan på originalspråket är Annabel Lee av Edgar Allan Poe. Den uttrycker en nostalgisk och romantisk längtan efter den döda älskade flickan:

I en fjärran tid i ett fjärran land,

som vågorna vandra förbi,

där levde en flicka på havets strand,

min strålande Annabel Lee.

Och hon levde och dog i en längtans brand:

att mig älska och älskad bli.

Karin Boye - en kvinnas öde

 
Säkert har du hört Karin Boyes  egen stämma ljuda i en radioupptagning,  från någon gång i slutet av 30-talet eller början av 40-talet, när hon läser dikten I rörelse.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

Men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

Där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

Blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

 Hennes röst låter så hängiven och klar, den gör intryck.  Karin Boye är en av våra största poeter som det inte går att gå förbi. Hennes ord är så vackra men samtidigt fyllda av sårbarhet och ångest. Karin hittades sittande mot en sten i skogen ihjälfrusen den kalla våren 1941. Så smaklöst av Mercedes att utnyttja Karin Boye och hennes dikt i sin reklam.

 Något bortom bergen

Slutligen kan man inte som svensk komma förbi Dan Andersson.  Han är  min favoritpoet.  Hans poetiska och vemodiga uttryckssätt innehåller så mycket av nordisk mentalitet av svårmod mot en fond av en mörk och vacker natur. Dessa rader har fastnat hos mig:

 ”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.”

(ur Omkring tiggaren från Luossa)

 Jag avser att återkomma med en betraktelse över Dan Andersson när andan faller över mig.

 

 

 

Jag längtar alltid till Lappland

Ett magiskt ögonblick i mitt liv var en fjällvandring i Sareks nationalpark 1980.  Jag minns särskilt en övergång från Pastavagge till Rapadalen över en glaciär som heter Alep pastajekna.   Dagen var underbar med helt blå himmel. Efter att ha vandrat uppför isen, passerat en rasbrant och issprickor, där jag nästan föll ned, kom vi efter hopp på många stenar över en strid jokk fram till en klipphylla med utsikt över den vidunderligt vackra Rapadalen. Vi hade vidunderlig utsikt miltals i båda riktningarna av den stora dalen med sin meandrerarande älv rapaätno, där älgarna ogenerat drack vatten i korvsjöarna. Där på klipphyllan med den imponerande Piellorieppe på andra sidan av dalen stod jag på darrande ben. Skulle det gå att ta sig ned för den branta sidan av Skårkiberget. Man kunde bara skymta några meter av branten och det såg omöjligt ut. Men det gick. Vi fick gå i serpentiner och snart var vi nere i den nästan tropiska grönskan i Rapadalen med alla sina mygg som på kalfjället lyser med sin frånvaro. Rapadelen är nog den svenska naturens främsta juvel.

Minnena kom tillbaka när jag lyssnade på radioprogrammet Naturmorgon, som sände från Stora Sjöfallets nationalpark.  I programmet medverkade Barbro Dynesius som är dotter till den stridbare miljökämpen Hjalmar Öberg och bor vid sjön Langas som ligger nära Saltoloukta fjällstation som jag passerade på väg mot Sarek 1980. Jag minns att jag som representant för Folkkampanjen mot kärnkraft ringde Hjalmar Öberg för att diskutera miljöfrågor någon tid efter folkomröstningen om kärnkraft. Trots att de stora vattenkraftverken ligger så nära och en stor del av det som var Stora Sjöfallet och flera sjöar som nu är vattenmagasin, hade Hjalmar inte elektisk ström till sitt hus, utan fick förlita sig på dieselaggregat. Regleringarna har starkt påverkat naturen och det är en märklig händelse att det som blev nationalpark 1910 bara några år senare blev utbygget. Idag kan man inte fiska Röding i Langas, däremot i Suorvadammen.

Det finns ingen anledning att vara särskilt imponerad av svensk naturvård.  Vi har nationalparker, men har aldrig kopromissat när ekonomiska intressen stått på spel.

Hu r man hanterar gruvnäringen i norr nu är exempel på detta.  Det finns mycket av öde vidder i Sverige men inte mycket av vildmark. Vad menar jag med det?

Det finns ingen natur som inte påverkas av människan.  I norr är det rennäringen som i många fall påverkar de naturliga förutsättningarna. T.ex. kan man knappast tänka sig varg i Sarek. Det skulle inte gå att förena med rennäringen.   

Det är en fantastisk rikedom att ha en sådan natur som finns i Lappland. Inte många sörlänningar förstår det.  Det går inte en dag utan att jag längtar dit. Nu när jag fått Atros i höften blir det kanske inte fler vandringar. Då kan man istället njuta en fantastisk bilderbok av Claes Grundsten som heter Dag Hammarskjölds fjällvärld. På  hans bilder kan man i någon mån förnimma den känslan av att vara mitt bland dessa fantastiska fjäll och vara så utlämnad till naturen.

Från Saltoloukta minns jag att vi satt och såg solen gå ned över sjön, som på bilden ovan. Det var magiskt.     

Vy över Rapadalen

Mikael Wiehe en viktig röst i det svenska samhället

Mikael Wiehe gjorde igår lämpligt nog på första maj ett framträdande på konserthusets lilla scen inför en mycket entusiastisk publik.  Han sjöng både nya och gamla låtar.  Han har sedan sjuttiotalet alltid öppet och tydligt stått upp för ett budskap om stöd för de svaga och förtryckta och idag en allt mer övertygande kritik mot det kapitalistiska systemet som skapar fattigdom och sociala skillnader.

 Idag när fascismen i krisens Europa växer sig allt starkare tänker jag särskilt på några rader i en låt han och Björn Afzelius framförde bland annat i en fin inspelning från en turné i Norge 1994 som heter Valet.

Dom flesta går med strömmen om det går

Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaka
Så är det du och jag som måste stå emot

Idag när Sverigedemokraterna sitter i Riksdagen och Svenskarnas parti demostrerar till klockers klang i Jönköping är dessa rader allt mer aktuella.  Jag såg dessa proggens giganter på en konsert i Sofiero och det kan ha varit också det året 1994. Det var en särskild magi när de sjöng tillsammans.  Är inspelingen från Norge den bästa ni gjorde frågade jag honom efter konserten?  Ja vi hade så kul tillsammans sa han.  

Jag minns när jag första gången stötte på Mikael Wiehe och Björn Afzelius. Det var när Hoola Bandoola band gav ut sin skiva Vem kan man lita på tidigt sjuttiotal. Sedan minns jag en konsert i Grytan i Helsingborg vid ungefär samma tid.  Sedan har det blivet många tillfällen att lyssna på Wiehe inte minst på ett antal Barsebäckdemonstrationer mot kärnkraft, när sjuttiotalet höll på att gå över i åttiotal.

Det räcker naturligtvis inte att ha ett politiskt budskap det ska vara bra också.  De kraven har verikligen Hoola Bandoola band, Mikael Wiehe och Björn Afzelius levt upp till. Det finns ju nu ett enormt musikutbud. Ofta kan man inte uppfatta texten på låtarna och det är kanske inte alltid meningen. Man har kanske inget viktigt att säga. Men det har en särskild magi när både fin musik och ett budskap harmonierar och når fram.  

Jag har haft förmånen att under sjuttiotalet på nära håll lyssnat på Fred Åkerström när man under en tid ofta vistades i Helsingborg. Den kraft han utstrålade i sin sång är oöverträffad. Vi satt flera gånger bara några meter från honom på puben Charles Dickens. Jag är också tacksam för att jag fick höra en konsert på stadsteatern med Cornelis Vreeswijk året innan han gick bort.  Olle Adolphson med några av svensk visas pärlor hörde jag på konserthuset några år innan han gick bort.  

De flesta på Mikael Wiehes konsert var också med på sjuttiotalet. Alla generationer måste nog ha sin uttolkare och jag hoppas det stiger fram nya artister med politiskt mod och civilkurage nu när tunga moln hopar sig i horisonten och de reaktionära krafterna tar sats för att angripa den sociala rättvisan.