Är samarbete eller konkurrens bäst för samhället?

Nu när jag inte arbetar inom socialtjänsten kommer det tyvärr för mig tankar om mitt tidigare arbetsliv. För mig var arbetet inom socialtjänsten inte bara ett arbete utan ett samhällsengagemang och det lägger man inte bort hur som helst. Då förlorar livet sin mening. Jag avslutade mitt arbete som socialchef i Klippan och det var nog det roligaste jag gjort. Anledningen var att det inte blev någon maktkamp mellan mig och medarbetarna. Vi kunde tillsammans jobba tillsammans mot målet att rädda ekonomin i verksamheten. Det var stor skillnad mot hur det var i Helsingborg. Där fanns en del maktkamp men framförallt en kultur att det var svårt att ta till sig att andra var duktiga. Jag själv tänker att det fanns saker som jag gjorde bra och saker jag inte var bra på. Men hade vi lyckats skapa en kultur där vi arbetade mer tillsammans (det fanns grupper där det var så) så hade vi alla kunnat bli mer tillfredsställda. Vi hade kunnat i högre utsträckning känna att vi gjorde något bra tillsammans, vilket vi faktiskt gjorde. Men det fanns en kultur som vi alla hade svårt att ta oss ur som manade en till att det var bara min egen framgång som var viktig.

Men kanske är detta också ett tidens tecken att vi lever i individualismens tidevarv.

Det är som kvinnan som skrev insändare i DN och menade att det Hon tyckte inte att det borde finns sådant som alla måste göra. Hon tänkte nog inte på att alla måste bada i hennes skit i bassängen. Liksom det fanns ungdomar som tillfrågades om de ville göra värnplikten nu när den införs på nytt och inte tyckte att försvar berörde dom på något sätt. Välståndsutvecklingen och en liberalt borgerlig politik där valfrihet och konkurrens är ledordet inte samhällets välbefinnande är förstås orsak till detta. Det blir inget bra samhälle som helhet när en sådan inställning breder ut sig. Människor har rätt till stor grad av frihet men vi måste samarbeta om hela samhället ska fungera och vi alla ska få det bra.  

  

Upplev naturens pärlor - Berusad på böcker del 32

Även om den biologiska mångfalden är hotad i de svenska skogarna finns det många fina pärlor i den svenska naturen. De främsta pärlorna finns nog i våra nationalparker men också i många naturskyddsområden. Det är gott att veta detta när man ser alla kalhyggen i de svenska skogarna och alla andra hot mot jordens natur.

Temat för den här bloggen är social rättvisa och i detta räknar jag in natur i balans.

 Det finns många böcker med fina naturtips.  Jag vill tipsa om två mycket bra som jag fått i min ägo. Den ena är boken Upplev Sveriges natur av Martin Emtenäs som haft hjälp av fotografen Mikael Gustafsson fick jag i födelsedagspresent av min Mona. Emtenäs har samlat ett femtiotal olika naturområden från alla Sveriges landskap. Något från varje landskap. Här finns några nationalparker men de flesta är det inte. Från Skåne tar han med Falsterbo, Baldringe, Stenshuvud, Vattenriket, Söderåsens nationalpark och Hallands väderö.

Från Småland kan man läsa om tex. Råshult, Skurugata och Norra Kvill. Från Lappland bland annat Muddus, Sarek, Kebnekaise och Abisko. Det är förstås inte en bok man läser i ett sträck, utan man tittar lite här och där för att få tips om vad man skulle vilja besöka.

En annan bok heter Sveriges Nationalparker av Claes Grundsten som jag helt oväntat fick med posten från bonussonen och hans döttrar i Stockholm. Den berättar i text och bilder om alla Sveriges nationalparker från söder till norr. Jag har ju besökt några nationalparker som Söderåsen, Tyresta, Sarek och Abisko men inte mer än så.

Här upptäckte jag att det var mycket jag inte visste om nationalparkerna. Det var åtskilliga som jag faktiskt inte ens hade hört talas om. Det har varit fantastiskt att ta del av bilder och berättelserna om parkerna. Jag brukade läsa om en park om dagen vid stunden för morgonfikat som jag och Mona har varje dag. Det känns nästan som man är där när man läser. En park jag inte kände till var Norra Kvill som ligger i Småland vid Vimmerby. Det är ett område med mycket gammal skog och sjöar som jag får lust att besöka. Mitt i Vänern finns en ögrupp som heter Djurö som faktiskt också är nationalpark. Tresticklan, Hamra, Garphyttan, Färnebofjärden är också nya bekantskaper. Liksom Björnlandet i sydöstra Lappland som var föremål för ett helt program i Naturmorgon i Radion den 20 maj i år.

Man kan sitta hemma och njuta av naturupplevelserna i de här böckerna eller så kan man ta fasta på bra tips och ge sig ut och uppleva naturen live.

   

Har den politiska oppositionen uppviglat folket i Helsingborg mot privatiseringarna?

I dagens HD intervjuas Peter Danielsson, som varit kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg  i tio år, om att ta in privata aktörer i kommunala verksamheter. Lite oväntat skyller han oron och den högljudda debatten på oppositionen. Då har du Peter inte tagit del  vad 100 åriga Brita Pyk tyckte om  maten och beskrev den som  obeskrivligt dålig och att vardagen har blivit betydligt sämre med privat utförare. Du har nog inte heller lyssnat på den starka protesten som personalen inom beröra boenden riktade mot att lägga ut verksamheten på privata utförare. Du har nog inte heller tagit del av den oro som anhöriga gav uttryck för inför övergången. Kanske har du inte heller läst insändarsidan i HD där kritiska insändare varit många. Jag vet ju att du mellan skål och vägg är mycket irriterad på HDs granskningar av kommunen och insändarna hänför du nog säkert till den politiska oppositionen. Att du inte lyssnar på mig tidigare förvaltningschef förstår jag. Jag vet ju hur irriterade ni politiker är på tjänstemän som efter tjänsten lagt sig i politiska frågor. Men kanske borde du lyssna.

Detta att lägga ut verksamhet är inte bara en ideologisk fråga. Det är också en fråga om kompetens och skicklighet Man kan ju tro att konkurrens och valfrihet är viktigt. För konkurrens om jobben behövs inga privata företag. Är man inte nöjd med Helsingborg väljer man en annan kommun. Det är mycket oklart om konkurrens inom en kommun mellan olika utförare har någon betydelse. Valfrihet inom äldreomsorgen är nys.  Du menar helt riktigt att kvalitetskrav är viktigt. Att detta sedan inte är helt lätt att mäta blir förstås ett problem. Kommunens verksamheter har aldrig på ett seriöst sätt blivit föremål för utvärdering. Det finns några riktigt fasansfulla exempel på riktigt dåliga privata entreprenörer. En privat utförare för ett boende inom socialpsykiatrin lämnade boendet och brukarna och var sedan försvunna.  I ett annat boende frös en brukare ihjäl på grund av bristande tillsyn.

Jag tror så här. De politiker som fattar beslut i de här frågorna är inte tillräckligt kunniga i de praktiska förutsättningarna i hur man driver en verksamhet, en organisation eller ett företag. För många är politik en teoretisk aktivitet och man förväntar sig att tjänstemännen skall göra verkstad av de politiska besluten.

Detta förutsätter enligt min erfarenhet att det finns ett nära samspel mellan politikerna och tjänstemännen, ytterst ledande politiker och chefer. Om politikerna sitter i sin bur och tjänstemännen i sin, som det ofta är i offentlig sektor, tror jag inte det blir så bra som det skulle kunnat bli. Med ett gott samspel befuktas både de politiska besluten av tjänstemännens erfarenheter och tjänstemännen av de politiska intensionerna. I offentlig sektor är denna brist på samspel ett av två huvudproblem. Det andra huvudproblemet är bristen på samarbete och samspel mellan olika myndigheter och organisationer. De olika aktörerna opererar i sina egna stuprör i alltför hög utsträckning. Det hela måste vägledas av att det gäller att skapa en så bra verksamhet för de som brukar sammanfattas under begreppet brukare.

Sanningen om den oro och högljudda debatten kring privatiseringen är inte att den har satts igång av oppositionen, den har snarast tassat efter när kritiken kommit från berörda, utan på en brist på skicklighet hos beslutande politiker och verkställande tjänstemän som lett till stora problem. När så stor del av personalen på de beröra äldreboendena inte följde med till entreprenörer borde man förstått att då blir det problem och då borde man gjort halt och kanske bara lagt ut ett eller två boenden och avvaktat med resten. Det hade varit klokt ledarskap som man tyvärr inte visade prov på på grund av att man inte hade tillräcklig kunskap om vad man sysslade med.     

Stoppa fascismen i Europa

Idag är det val i Frankrike. Valet står mellan Macron och Le Pen. I Frankrike väljer många vänsterväljare att inte rösta eller rösta blankt. Jag förstår dom. Men så kom jag att tänka på hur det gick i Tyskland innan Hitler kom till makten. Kommunisterna och socialdemokraterna hade en majoritet av folket bakom sig men eftersom man slogs inbördes så beredde detta vägen för Nazisterna. Man kan tycka mycket om den borgerligt liberale Macron men om Le Pen kommer till makten tar Frankrike steg mot ett fascistiskt system och sällar sig till skurkstater som Ryssland, Ungern, Polen, Turkiet och  Trumps USA.