Återinför värnplikten och en skola för alla!

 

Det pågår en debatt efter valet för att förklara orsakerna till att Sverigedemokraterna gjorde ett så bra val. Var det människor som är mot invandringen eller allmänt ett missnöje och en reaktion på sociala problem som arbetslöshet, bristande socialt skyddsnät, landsbyggdens utarmning som tog sig detta uttryck. Detta kan väl bara de som röstat på SD svara på.  Jag för min del tror, och det är just en tro eller försök till analys, att det nog är både ock men mest reaktion på invandringen.  I vilket fall som helt en missnöjesreaktion.  Min analys är att det under ytan pågår sociala förändringar och processer, i grunden ekonomiska, som innebär att de ekonomiska klyfterna växer. Detta leder till ökade sociala klyfter i samhället, mellan rika och fattiga, arbetande och icke arbetande (jobbskatteavdraget är en av bovarna i detta), land och stad, sjuka och friska, svenskar och invandrare, män och kvinnor, unga och gamla mm.

Röster i debatten säger att Sverige håller på att falla sönder. Detta under en tid i Sveriges historia där vi aldrig varit så rika som land.  Blir det så när vi får det bättre att vi inte är lika intresserade, och inte minst lika beroende, av att hjälpa andra och hålla samman?  Vi har haft en regering som ökat skillnaderna i Sverige. En regering som jag skulle vilja säga satsat på det privata samhället och inte på det offentliga. De välbärgade är inte, inbillar de sig i alla fall,  så beroende av det offentliga samhället, medan de mindre bemedlade är mer beroende på av samhällets välfärd men också stöd från sitt sociala nätverk.
Jag tror att orsaken till SDs framgångar är att människor reagerar på de sociala processerna av ökade klyfter som skapar oro och frustration. Människor gör då en analys att orsakerna till problemen är invandringen. Det är nog samma process som ledde till att judarna blev syndabockar i mellankrigstidens Tyskland. Orsaken till de problem Sverige har är inte invandringen. Den kan tvärtom vara en viktig investering för framtiden. Men den främlingsfientlighet som finns är otäck eftersom den har en hel del aggressiv energi i sig.
Vi måste återvända till det som har varit ett framgångskoncept i Sverige, ett Sverige för alla, där man jobbar för att utjämna de ekonomiska och sociala skillnaderna i samhället. Att införa valfrihet i grundskolan och att ta bort värnplikten är viktiga orsaker till de växande skillnaderna och klyfterna i samhället. I en skola för alla möter man människor från olika sociala sammanhang. Samma hände i det militära. Där fördes man samman med olika människor och fick en unik social skolning med andra människor.   
Det delade samhället vill jag inte leva i. Jag vill ha ett samhälle där alla är med och att det finns en grundläggande sammanhållning. Ett sådant samhälle tror jag är bra för alla!

 

Mats Alvesson sticker hål på ballongen

Mats Alvesson den hänsynlöst uppriktige professorn från Lund som beskriver de innehållslösa kulisserna som ofta präglar vårt samhälle, skriver i en artikel i dagens DN att samhället övergått från att ha varit en pyramid till att vara en ballong. Det finns ett litet skikt av överklass och ett skikt av underklass på samhällets botten. Däremellan en stor medelklass som allt mer tenderar att ha symboliska arbetsuppgifter; coaching, planering, designing, pratande yrken utan tydlig producerande uppgift och yrken utan innehåll och med titelinflation.  Allt fler yrken vill klättra på statusstegen och bli legitimerade. Vi lever i ett ballongsamhälle och det riskerar att spricka menar Alvesson.

Man behöver inte alltid hålla med Alvesson i allt han tycker, det finns ett drag av cynism hos honom,  men det jag uppskattar är att försöka se verkligheten som den är och inte måla upp en fasad av som döljer den.   

 

Låt inte Sverigedemokraterna ta över folkhemsvisonen - För ett nytt folkhem i Sverige

 

Det är många tankar som virvlar runt i huvudet dessa dagar. Vi har haft allmänna val i Sverige och det som många trodde och en del hoppades på ett regeringsskifte och en klar rödgrön seger. Det blev nog en besvikelse för alla utom valets enda segare Sverigedemokraterna som fördubblade sitt röstetal. Det kommer att bli svåra förhandlingar innan Stefan Lövdén kan bilda en regering som ingen vet kommer att överleva särskilt länge. Om man inte söker stöd över blockgränserna kan inget block få majoritet. Alltså hur kan det komma sig att ett högernationalistiskt och fascistiskt parti kan locka så många människor? Vad är det uttryck för?

Om man får en politisk kris i det, som med marxistisk vokabulär, finns i den så kallade överbyggnaden borde det också finnas en kris i samhället, i den så kallade basen och hur ser den ut? http://sv.wikipedia.org/wiki/Bas_och_%C3 % B6verbyggnad
Basen är de samhälleliga produktionsförhållandena. Denna har genomgått betydande Förändringar sedan låt oss säga 50–60-tal, där man kan tala om att den postindustriella utvecklingen tog fart. Under 40-talet var nästan halva arbetskraften sysselsatta i industrin. Dessa industriarbetare var till övervägande del socialdemokrater och kommunister och till mindre del något annat. Idag är en betydligt mindre del sysselsatta i industrin och med detta har stödet för Socialdemokratin minskat.  Produktionen har rationaliserats och många jobb har flyttat till andra länder. De människor som i egentlig mening svarar för den samhälleliga produktionen är idag alltså mycket färre. Den övervägande majoriteten av befolkningen., förutom den kapitalägande klassen, tillhör därför ett mellan skikt i samhället och som i viss mån kan betraktas som parasitära. De kapitalistiska överproduktionskriserna och finanskriserna skulle lett till total ekonomisk kollaps om inte staten och den offentliga sektorn balanserat kriserna. De flesta människorna i samhället skulle varit arbetslösa.
Många människor är i dagens samhälle trängda. Det är de arbetslösa, de är sjuka med låg ersättning, det är småföretagare som hela tiden riskerar konkurs, det är människor på landsbyggden som drabbas av urbaniseringen och ser hur landsbyggden utarmas på jobb och service. Till allt detta kommer migrationen i en orolig och mer gränslös värld. Människor från andra länder med annan kultur, religion och sociala traditioner kommer hit. Något som för oss lite äldre var fullständigt annorlunda i vår barndom.  Genom inträdet i EU har landet ryckts med i allt större utsträckning i den liberala malströmmen, med en marknadsekonomi som invaderar allt fler livsområden. Girigheten, egoismen, individualismen har eroderat sammanhållningen, solidariteten och genorositen för andra människor. Regeringens politik har ökat de ekonomiska klyfterna i landet och genom friskoleordningen och att värnplikten avskaffats har segregationen och klyfterna mellan människor och grupper i samhället ökat.
I denna sociala malström hänger inte alla med och känner sig utanför och gör inte en korrekt analys av orsaker till de upplevda problemen som finns. Här tror jag att många av Sverigedemokraternas väljare befinner sig. Man reagerar på förändringar i basen men gör en felaktig analys av vad problemen beror på. Det vill säga många problem tillskrivs invandring och flyktigmottagning. Det finns många argument mot detta synsätt som SD inte brukar lyssna på. Till exempel menar man att människor med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland människor som begår brott.  Det kan så vara, men samtidigt vet man att det finns ett samband mellan fattigdom och social utsatthet och benägenhet att begå brott.  Eftersom invandrare ofta är fattiga skulle man också kunna säga att problemet är fattigdom inte härkomsten.
Invandrarna har och kommer att tillföra landet mycket. De kostnader vi satsar nu kan ses som en investering i framtiden. Naturligtvis måste dessa satsningar och kvaliteten på mottagandet vara bra, vilket det inte alltid varit. Jag tänkte när jag nyligen såg Finnkampen att Sverige inte hade vunnit den utan våra invandrare. Finland har inte tagit emot särskilt många invandrare.
Alltså Sverigedemokraterna är ett uttryck för samhällsproblem men med en huvudlös analys av orsakerna och val av lösningar.
Kjerstin Thorsen har en intressant krönika i dagens Helsingborgs Dagblad där  hon framhåller att det kapitalet som har makten i dagens samhälle, inte de folkvalda politikerna. Detta är borgliga politiker skyldiga till. Där har varit handgångna till kapitalet eller i en del fall nyttiga idioter.
  Här tror jag det krävs ett helt annat ledarskap i samhället och samhällsvision som gör upp med liberalismen, kapitalismen, egoismen för ett nytt och bättre folkhem!

 

Det måste finnas en helhetsyn på kroppen och tandvården bör vara en del av sjukvården

Varför är tandvården inte en del av sjukvården? Här finns en särskild tandvårdsförsäkring där pengarna inte verkar förbrukas. Beror det på att människor trots allt inte har råd att söka tandvård? En besynnerlig försäkring där man får ersättning för framtänder men inte alla kindtänderna.

Jag hade för en tid sedan mycket plågsam tandvärk i flera veckor. Jag har haft denna tandvärk i flera perioder, men då har den försvunnit.  I röntgenundersökning har inte synts någon orsak till den kraftiga tandvärken. Tandläkaren spekulerade i olika orsaker. Hans bedömning var att den rotfyllda tanden nog var färdigbehandlad och borde dras ut. Detta trots att det är oklart från vilken tand problemet kommer.  Röntgenplåtarna skulle dock skickas till specialisttandläkare för närmare analys.  Detta kunde ta några veckor i avvaktan på detta fanns ingen smärtlindring att få eftersom man förmodade att det handlade om nervsmärtor och mot detta hjälper inte Ipren och Alvedon. Samma besked fick jag av sjukvårdsupplysningen vars existens man kan ifrågasätta. De vågar aldrig ge några besked. Ryggen fri brukar detta heta. Det enda som hjälpte var isbitar. Jag satt halva nätterna och la isbitar på tanden, vilket gav tillfällig lindring tills smärtan tillfället tog paus. Visst finns läkemedel som hade hjälpt men dessa gissar jag bedöms som beroendeframkallande och läkare och tandläkare vill inte dra på sig kritik för användningen av dessa.
Sjukvårsläran säger att om inte några orsaker till symtom hittas så är  det svårt att sätta in någon behandling. Hos mig finns symtom men inga fynd av orsak. Alltså får jag ingen hjälp.  Det finns inte mycket av helhetssyn i svensk sjukvård. Tandvården är en separat del nämnde jag, men det är andra delar av kroppen också. Jag sökte vård samtidigt för B12-brist och lider även av Atros i höften och nämnde för doktorn på vårdscentralen att det största problemet var tandvärken. Då tittade hon i november. Inte hennes bord, men mitt.
Nu har jag varit på röntgenundersökning och detta är ju en undersökning man helt själv får bekosta utan subvention.
Ok mitt fall är säkert inte unikt.  Den intressanta frågan är varför är inte tandvården en del av sjukvården? Tänder behöver vi alla för vår hälsa, det är inte som den underliggande värderingen bakom tingens ordning tycks vara utseendemässigt.