Till minnet av Lycka

Den 14 juli dog vår älskade hund, Riesenschnauzern Lycka bara 8 år och 8 månader gammal. Hon hade av allt att döma en allvarlig sjukdom som vi inte kände till och veterinären trodde att hon hade en tumör på mjälten som gjorde att hon förblödde.

Hon hade gått ned något i vikt en tid och åt dåligt men detta tolkade vi att det hade med skendräktighet att göra. Vi hade tänkt konsultera veterinären veckan efter men hann alltså inte. Lycka hade varit som vanligt denna morgon och gått en morgontur, sökt efter ett spår vi lagt ut som hon älskade att göra. På eftermiddagen åkte vi till skogen för att gå en skogstur men då såg vi att hon skakade på bakbenen och åkte hem och beställde akuttid hos veterinären. Men vi hann inte dit hon dog på vardagsrumsgolvet i vår stuga i Småland med oss och vår son och hans sambo omkring sig.

Vi är i djup sorg. Lycka var en otroligt snäll, positiv, nyfiken gladlynt och kärleksfull hund, helt utan någon aggressivitet. Hon låg gärna i knäet och kelade och tog klapp. Hon var alltid med oss överallt. Hela vårt liv som pensionärer kretsade kring vad vi skulle göra med Lycka. Nu är hon borta och det är otroligt tomt. De som inte har eller har haft hund kan nog inte förstå denna otroliga sorg man kan känna för en hund. Vi har fått så mycket stöd av närstående, vänner och bekanta. Lycka finns för alltid i vårt hjärta och bilden här är några favoritbilder  som visar hennes  varma och nyfikna personlighet.Hon var verkligen vår Lycka.

 

Sågar skogsbruket på den gren man sitter på? Skogslandet en granskning av Lisa Röstlund

Journalisten på Dagens Nyheter Lisa Röstlund kom förra året ut med boken Skogslandet som är en granskning av spelet kring den svenska skogen, skogspolitiken, skogens myndigheter och skogsforskningen. Det är ett gediget arbete med många intervjuer och åtskilliga resor till skogslandet med många berättelser som träffar läsaren stenhårt! Man blir ganska tagen av att läsa boken som är så fylld av fakta och intressanta avslöjanden av vad de olika aktörerna kring skogen har sagt och gjort. Skall man kort sammanfatta vad jag fångat upp i boken får det bli: Skogsbrukets företrädare och statens myndigheter säger ofta en sak och gör något annat. Det blir också tydligt att det bakom alla turer ligger att det är ekonomiska intressen och sysselsättning som styr aktörernas agerande även om det inte tydligt uttrycks.  Med detta sagt så är naturturism mm en större näring än skogsindustrin. Alla säger att de värnar miljö, klimatet och den biologiska mångfalden men som Röstlund visar, genom att Wallraffa, säger något annat mellan skål och vägg.

Hur som helst det pågår och har pågått ganska länge en inflammerad konflikt mellan skogsindustrin och miljörörelsen. Dispyterna har bland annat gällt hur inventering av skyddsvärda skogar ska göras, det som kallas nyckelbiotoper. Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundkvist har här haft en nyckelroll. Som ny GD stoppade han inventeringen av nyckelbiotoper. Sundkvist som själv är stor skogsägare kom från en anställning på Sveaskog och granskningen visar tydligt att den statliga myndigheten fått in en person som går skogsbrukets och skogsindustrins intressen till mötes.

En brännande fråga som inte fått sin lösning och där det brådskar är skyddet av den lilla rest urskogar eller naturskogar i Sverige som aldrig varit utsatta för avverkning i alla fall ingen kalavverkning som majoriteten av den svenska skogen har varit utsatt för. I stort sätt finns denna lilla rest som inte redan är skyddad i det fjällnära skogsbältet. Skogsutredningen som verkade under förra mandatperioden föreslog ett skydd men med nuvarande regering är det oklart vad som kommer att hända. Det blir tydligt i Röstlunds bok att många i skogsbruket inte ser att det har något värde att spara dessa skogar. Tvärtom ser de det som slöseri att inte avverka detta virke. Särskilt chockerande är det att ta del av Röstlunds intervju med den högprofilerade varghataren och såverksägaren Karl Hedins åsikter. Det finns de som likställer honom med Trump. Denne tror inte på att klimatförändringarna är något som brådskar. Inte heller är han bekymrad över den biologiska mångfalden. Att djur och växter dör ut spelar inte så stor roll, det kommer ju nya.  

En tung fråga när man diskuterar skogsbruk är ägandefrågan. LRF och Centerpartiet har drivit frågan om förstärkt äganderätt till skogen och fick igenom mycket i den sk januariuppgörelsen i Riksdagen för några år sedan. Det gäller också frihet under ansvar i skogen. Enskilda skogsägare vill naturligtvis förfoga över sin skog men har en skyldighet att ha kunskap om naturvärdet på sin skog. Med avskaffandet av nyckelbiotopsinventeringen landar ansvaret på den enskilde skogsägaren. Man kan ju fundera på hur rimligt det är att det finns privat äganderätt till den svenska naturen.

Man får intrycket att skogsnäringen ofta mörkar fakta. Ofta ”råkar” man avverka skyddsvärd skog och skyller på misstag men att strategin är att avverka den naturskog som finns kvar så när det är gjort finns inget kvar att bråka om. Oerhört cyniskt och detta verkar ske med myndigheternas och polititikens tysta stöd. Miljöfrågan hanterades inte särskilt väl med den socialdemokratiska regeringen men oerhört mycket sämre med den nuvarande högerregeringen.

En annan stor tvistefråga är brukningsmetoderna. Skall man kalhugga skogen när man avverkar eller ska man plocka ut det timmer man vill ha men i övrigt låta skogen finnas kvar. Branschen vill absolut inte överge metoden att kalhugga som man tror är mest lönsam och bäst för fortsatt tillväxt av ny skog och bäst som kolsänka. Mot detta finns starka argument att kolsänkan blir större eller åtminstone lika stor genom att låta skogen stå kvar och att lönsamheten tom blir bättre med det som kallas kontinurietetsbruk. Det blir genom Röstlund ganska tydligt att SLU, Statens lantbruksuniversitet, som enda universitet sorterar under Näringsdepartementet inte Utbildningsdepartementet, ofta går skogsbrukets ärende och inte står så oberoende som man skulle förvänta sig. Detta gäller t.ex. Thomas Lundmark professor och en stor guru inom skogsforskningen. Mönstret blir tydligt att svensk skogspolitik styrs av en något korporativ sammanslutning av män, formade i samma konservativa föreställning om vad som är rätt inom skogsbruket, ofta med en hatisk inställning till de som kämpar för miljö och naturhänsyn. Det behövs ett nytänk här och Röstlund hänvisar till att Tyskland förbjudit kalhygge men att det innan detta skedde fanns samma debatt som i Sverige men där man nu helt accepterat att inte kalhugga.

 Man blir förtvivlad när man läser Lisa Röstlunds bok hur illa man hanterar Svensk skog där politiker framställer skogspolitiken som hållbar. Sverige har motarbetet initiativ från EU för att minska avverkningen och förbjuda kalhygge. Jag tänker på detta när jag reser tåg mellan Alvesta och Emmaboda och ser otaliga kalhyggen och den skog som finns är ung tät granskog eller bra sly. Inte en enda skog ser jag med äldre träd.   

 

Människan måste börja leva efter naturens förutsättningar

Det  är så mörkt långt långt bort i skogen avslutar varje strof i Erik Gustav Gejers dikt Den lille kolargossen från 1814. Idag med modernt skogsbruk är det inte så mörkt långt bort i skogen. Reser du genom landet  möter otaliga kalhyggen dig. Det är mer Lundells öppna landskap

En skog är inte bara en samling träd. En naturlig skog med höga naturvärden består av ett komplicerat samspel mellan microlivet med bakterier, insekter och svampar i jorden och de växande och döda träden med växt och djurlivet. Det finns mycket växande träd i Sverige men inte kvar mycket skog. De få procent urskog och naturskog som inte utsatts för modernt skogsbruk finns i huvudsak längs fjällkedjan och deras skydd är sedan länge en diskuterad fråga. Nuvarande Regering, betonar äganderätten till skog det som är Sveriges natur och har ingen avsikt spara någon skog. Peter Kullgren Landsbyggsminister säger att man kan inte spara skog i evinnerlig tid. Då har han inte förstått någonting! Svenskt skogsbruk är inte hållbart, inte tillräcklig kolsänka, växer för dåligt och för ensidig satsning på gran som gör den bland annat känslig för storm och barkborrar. Skogsbruket måste bli mer naturenligt och kalhyggesbruket måste bort.

Miljödebatten domineras av klimatfrågan och ibland nämns begreppet biologisk mångfald.  Det som kallas grön omställning förväntas lösa våra problem. Om vi bara slutar använda fossila bränslen skulle vi kunna leva vidare som förut. Men det behövs mycket mer av helhetssyn. Människan förbrukar mer av jordens resurser än som tillförs och vi tar i anspråk allt mer av naturen. Skogar skövlas och åkermark bebyggs. Det är ett mantra i varje kommun att man ska växa. Människan lever inte på naturens villkor. Allt fler av djur och växter blir färre eller tom utrotas.  Bara några procent av jordens djur är vilda, insekterna blir färre., kanske 75%. Högre temperatur skapar obalans i väder och för djur och växter. Dessa problem är vetenskapligt belagda men nuvarande regering minskar på insatserna mot klimatkrisen och naturskyddet. Så otroligt dumt!

Eu arbetar nu med att ta fram regler för återställande av natur. Detta möter motstånd från högerhåll. Men detta är otroligt viktigt om vi skall lyckas stoppa hoten mot den biologiska mångfalden På 1930-talet var 2/3 av jorden ännu vildmark. Nu är det bara 1/3. Många människor saknar kunskap om naturens ordning och vi är många som behöver bilda oss i naturkunskap!

Det behövs ett perspektivskifte. Vi människor kan inte bara se världen utifrån våra behov. Vi måste se oss som en del av naturen och lära oss leva efter naturens förutsättningar. Samhället borde skriva in detta i grundlagen. Det mänskliga samhället är i sanning invasivt och vi måste om inte vår existens på lång sikt äventyras göra denna perspektivförändring.

Miljörörelsen är en stor folkrörelse. Bara Naturskyddsföreningen har ca 230000 medlemmar, 1600 i Helsingborg, nästan lika många som samtliga politiska partier. Inför valet ställde NSF frågor till de politiska partierna om naturskyddsfrågor. I Helsingborg var responsen mycket positiv till naturskyddet i staden. För hela landet visade det sig att de med bäst politik utifrån naturskyddet var Mp och V medan SD, M och KD i stort saknade miljö och naturskyddspolitik. Övriga partier befann sig däremellan. Är ni lokala politiker som har en så positiv inställning till lokala insatser för naturskydd bekväma med era riksdagspartier som står bakom Tidöavtalet uppenbarligen motarbetar klimatmål och naturskydd?  I Helsingborg finns  ett flertal naturreservat men fler skogar behöver skyddas och fler träd behöver planteras i staden. Hyresvärdar, villaägare oh bostadsrättsföreningar bör tänka på planteringar som gynnar pollinerande insekter. Miljörörelsen är en kunnig och kraftfull röst som våra politiker borde lyssna på i högre utsträckning.

Att läsa:

Det levande landskapet i  Sverigre - Sten Selander

Mitt Lappland - Sten Selander

Fyra årstider - Gunnar Brusewitz

Ett liv på vår planet - David Attenbourgh

Trädens hemliga liv - Peter Wohlleben

Skogslandet - Lisa Röstlund

Tyst jord - insekternas framtid är också vår - Dave Goulson