Vägra betala skatt till privata företags vinster

De svenska Friskolekoncerna fortsätter att gå bra rapporterade media nyligen. De två börsnoterade Academedia och internationella engelska skolan gjorde tillsammans vinster på drygt en halv miljard Kronor senaste året. Samtidigt rapporterades att en friskola i Huddinge tänkte ha urvalsprov på sina elever i fjärde klass även de som redan gick i skolan. Föräldrarna protesterade. I Helsingborg har Attendo vanvårdat de gamla på Valltorps äldreboende och hänger nu på gärdsgården att bli av med sin entreprenad. Näringslivet är skickliga att hela tiden hitta nya marknader för att tillgodose kapitalägares vinstbehov. Vad gäller skolor och vårdboende råkar det vara på skattebetalarnas bekostnad. Borgerliga partier har varit villiga barnmorskor att skapa en ny privat bransch inom skola och omsorg som egentligen inte är något annat än förtäckt förskingring av skattebetalarnas pengar, ja nedkokat till dina och mina pengar. Jag överväger att vägra betala skatt och deponera skatten hos Notarius publicus tills garantier ges att mina pengar inte används att gödsla privata företags vinster.   

Ett glatt hundliv

Nästan varje morgon vid pass klockan halv nio träffas ofta fem stycken hundar av rasen Riesenschnauzer för promenad och lek i Fredriksdalsskogen. Ibland är det tom sex stycken. Det är Itaca snart 13 år gammal, Mina 2 år, Zorro 7 år, Ripasso 10 månader och Lycka 4 år, ibland också Zorros brossa. Hundarna lekar mer eller mindre hårdhänta lekar, där hundarna hoppar upp mot varandra och ibland likt brottare rullar runt på marken. Men oftast snabba jakter i sporrsträck över stock och sten, där det gäller att som människa hålla sig undan för att inte bli hundens stockkloss. Det låter mycket under dessa lekar och man kan undra hur farligt det är när man utifrån får se och höra vad som händer. Men det är en mycket rubust och fysisk ras där man som människa får ha viss fysisk kapacitet för att klara läget. En Riesen är nog det klumpigaste gud skapat! Men knappast kan man tänka sig något mer hjärtligt än att bli påhälsad av en Risen. Ja vi som har en Riesenschnauzer säger nästan aldrig detta utan bara Risen. De här hundarna kräver mycket motion och morgonpromenaden kan ta halvannan timme på morgonen och sedan två ytterligare mer eller mindre långa promenader under resten av dagen. Riesen är en svår hundras och man rekommenderar inte den som första hund. En del människor som inte har hund och inte vet vad de talar om och en del som haft små snälla hundar brukar ofta komma med råd hur man ska hantera en Riesen. Men de som har eller haft en Risen är mycket ödmjuka människor som inte kommer med några råd. De vet hur svårt det är. Rasen är läraktig, pigg och nyfiken men med mycket egen vilja och det lär kräva dubbelt så många upprepningar i träning till polishund som en Schäfer.  

Riesen är en brukshund och gärna vill jobba, så det gäller att den får mycket motion och aktiviteter, inte minst olika former av träning är viktigt. Med min hund Lycka brukar vi ha olika sökövninger ute och inne. Dagligen tränar jag inkallning, sitt, ligg och stanna kvar. Det viktigaste kommandot är annars förutom hit stanna. Du måste få stopp på hunden om den springer mot något den inte ska.

För mig och Mona är det en så stor glädje att ha hunden. På morgonen kommer hon ofta och lägger sig i min säng på min mage och då har vi en klappstund. Skönt sätt att vakna upp ur sina ibland oroliga drömmar.

En annan sak är att man när man har hund får så många bekanta med andra hundägare. I vårt promenadgäng talar vi om allt möjligt, inte minst blir världsläget föremål och noggrann genomgång och inte sällan har vi anledning att förfasa oss över Donald Trumps senaste osmakligheter. Samtalsämnet kan variera från hundarnas avföring till genomgång av det tyskromeraska rikets historia. Att ha hund är verkligen bra för folkhälsan.

Varför är jag så arg?

Jag funderar på varför jag ofta känner mig så arg. Det finns ju förstås ibland personliga anledningar. Jag var ursinnigt arg efter att ha slutet på Socialförvaltningen i Helsingborg.  Men oftast är det om företeelser i samhället och stora världen som gör mig upprörd. Klimathotet och sociala orättvisor som den bristande fördelningen av samhällets tillgångar och de växande klyfterna mellan rika och fattiga är sådant som gör mig upprörd. Den amerikanske presidenten Donald Trump är naturligtvis en daglig anledning till upprördhet. Hatiska och rasistiska uttalanden, uppsägning av Iranavtal som lett till ökade krigsrisker i världen, uppsägning av Parisavtalet och kärnvapenavtal, handelskrig med EU och Kina och otaliga andra exempel gör en dagligen arg och upprörd. Vart är världen på väg? Att världens politiker inte gör tillräckligt för att stoppa uppvärmningen av jorden, att skogspolitiken innebär kalhyggen av Sveriges skogar, att man har gjort om barnomsorgen till en skola där man nu talar om digital kompetens för ettåringar, att bara kulturkändisar och människor ur samhällets eliter och aldrig vanligt folk får plats i TVs och radions intervjusoffor är några exempel på saker som nyligen gjort mig arg och upprörd. Jag är mer upprörd nu när jag inte längre arbetar. När jag arbetade var jag mer orolig än arg. Egentligen känns det mycket bättre att vara arg än orolig! Kan min arghet ha att göra med att man som pensionär inte räknas och att man hamnar i ett slags utanförskap när man är pensionär? Jag försöker delta i föreningsliv och samhällsdebatt men jag känner mig ganska maktlös. Att skriva detta ger ändå lite lindring och hopp.