Till minne av Per T Olsson

Vi har nåtts av den sorgliga nyheten att den mycket kände journalisten på Sydsvenskan och Helsingborgs dagblad Per T Olsson avlidit i en cancersjukdom. Varje söndag hade han en krönika i tidningen där han behandlade olika politiska frågor. Han var en lysande stilist och mycket beläst. Han bifogade alltid sina kröniker med några lästips. Jag brukade alltid läsa han texter. Han var politiskt en socialliberal som stod bakom den regeringskonstellation som tillkom efter förra valet och definitivt mot den högerströmning som lutar sig mot Sverigedemokraterna som går igenom borgerligheten nu. Jag brukar ibland skicka in reaktioner på tidningsartiklar, radioprogram och TV-program. Det är inte alltid man får svar av journalister. Får man svar så är det ofta kortfattat. Mycket ofta svarar man inte alls!  Men PT Olsson svarade, och som han svarade. Jag skickade in några synpunkter på en krönika av PT Olssons 2018.  Här nedan finns mitt mail till honom och hans svar. Jag har inte kvar hans krönika och hans första svarsmail. Det handlade mycket om PT Olssons favorittema demokratins genombrott 1918. Jag reagerade på hans hätska angrepp på Vänsterpartiet och påstod att man borde tacka Lenin och bolsjevikerna för att den svenska högern och kungahuset till sist accepterade rösträtt för alla även kvinnorna. Här hänvisade jag till Anders Isaksson som skrev biografin över Per Albin Hansson. Isacsson för ett resonemang om att kungen hade kappsäcken packad 1917-18 och att han och högern var vettskrämda för att det skulle bli revolution även i Sverige. Detta sista tog hus i helvete som ni kan läsa nedan. PT Olsson ansåg att jag inte hade någon skam i kroppen och att mina synpunkter var obildat dravel. Det var ju ett koleriskt utbrott utöver det vanliga och jag måste erkänna att det tog att han tyckte jag var obildad. Men jag är säker på att jag tolkade Isaksson rätt och att PT missuppfattade mig. Egentligen för att han uppfattade att jag angrep en kär vän till honom men också för att han tyckte att jag försvarade kommunism som jag inte gjorde. Jag vill nog mena att bara existensen av Sovjetunionen gjorde att man i väst tog större till arbetarklassen och arbetarrörelsen för att undvika en revolution. Nu känner jag mest värme för PT Olsson och vill hylla honom som samhällsdebattör och djupt beklaga hans alldeles för tidiga bortgång.   

 

Hej Per T Ohlsson

Stort tack för att du svarade på min feed back på din krönika. Du är en lysande skribent som använder din formuleringsförmåga att ganska aggressivt och skoningslöst avfärda mina synpunkter som så tanklösa och förblindade att de inte är värda att tas på allvar. Det verkar finns en djup vrede, mot det som uppfattas som kommunistiskt, vänds mot mig.  Jag var bara ute efter en dialog men jag är rädd att du blev lite stött! Som jag skrev tidigare är jag inte medlem i vänsterpartiet och har ingen anledning att ursäkta deras historiska ställningstaganden. Min poäng är att man också borde döma dom efter hur de har agerat i det politiska landskapet i Sverige, vilket du inte alls nämner. De svenska kommunisterna må ha varit naiva idealister, men de blev utsatta för den typ av vrede som du ger uttryck för som resulterade i ett odemokratiskt förtryck. Du säger att ränderna går ur. Men man måste döma Vänsterpartiet hur de agerar idag. Där tar du upp återigen internationella ställningstaganden och jag försvarar inte detta. Vad gäller det du kallar lögner om NATO kan jag inte bedöma det. Men själv är jag övertygad om att ett närmande till NATO är ett allvarligt säkerhetspolitiskt hot.  Vill vi bli inbladad i att försvara Turkiets södra gräns och hur kan man lita på Trumps USA?

Jag tar gärna del av att läsa de böcker du skrivit. Just nu läser jag Anders Isakssons bok om Per Albin som är en mycket bra berättelse om den första halvan av 1900-talet. Jag måste dra slutsatsen att det enda man kan tacka Lenin och Bolsjevikerna är att rädslan för dom ledde till införandet eller åtminstone tidigareläggandet av den allmänna rösträtten och överhuvudtaget den välfärdspolitik som fördes under 1900-talet. Rädslan och hatet mot det som uppfattas som kommunism sitter djupt i vilket inte minst märks hos dig.

Återigen stort tack för att du svarade mig och jag vill bara påminna dig om att  min avsikt bara var att få en dialog. Jag är ingen politiker utan bara en intresserad läsare.

 

Med vänlig hälsning

Göran Jönsson

 

 Hej igen,

Du åberopar Anders Isaksson.

Har du ingen skam i kroppen?

Anders var min mycket gode vän i tjugo år och mitt stora föredöme. Vi läste varandras bokmanus och i flera av sina böcker tackar han mig i förordet. Anders gick bort 2009 och jag saknar honom oerhört. Därför dedicerade jag min förra bok, "Svensk politik", till hans minne.

 Jag undrar om du alls har läst eller begripit hans mäktiga Per Albin-biografi, som det tog honom femton år att fullfölja, fö i fyra delar.

 Anders bild av 1900-talshistorien är betydligt mer sammansatt och beläst än vad du antyder. Det gäller inte minst kommunisternas roll. Och att du försöker undervisa mig om rösträtten visar bara hur dåligt påläst du är. Min senaste bok, "1918. Året då Sverige blev Sverige" (Albert Bonniers Förlag, mycket uppmärksammad, fem tryckningar hittills) handlar om just detta. Där kan du läsa om dåtidens kommunister och deras ohämmade stöd för proletariatets diktatur mm, något som fick Hjalmar Branting och den reformistiska arbetarrörelsens demokrater att ta stenhård strid mot dem. 

 Jag kan försäkra dig att Anders hade blivit bedrövad över att användas som försvar för ett gammalt kommunistparti. Jag betraktar det som en förolämpning mot hans minne och betackar mig för vidare mejl med ditt obildade dravel.

 

Hälsningar

 

Per T Ohlsson

 

Kan man rädda jorden och mänskligheten med återförvildning och ökad social rättvisa?

Vilka frågor kommer att segla upp som de viktigaste i nästa års val. I Novus senaste redovisning av vilka frågor väljarna rangordnar hamnar sjukvården överst följt av lag och ordning, invandring och skola och utbildning. Först därefter miljö och klimat. När vi upplevt den värsta epidemin i mannaminne är det inte konstigt att sjukvården anses viktigast. Medias dagliga rapportering om skjutningar och sprängningar påverkar också människorna att tro att brottligheten ökar hela tiden, även om brottligheten förutom gängbrottslighet inte alls ökar. Invandringen är alltid en fråga som hamnar i fokus och som många kan skylla många av de problem som finns i samhället.   Skolan är alltid i fokus när det gäller elevernas skolresultat, valfrihet när det gäller skola och friskolornas vinster. Högerblocket i riksdagen M, KD och SD har lyckats väl med att få fokus på lag och ordning och invandring. Med tanke på den klimatkris som finns i hela vår värld är det dock konstigt att den inte hamnar högre upp. Men även om det i media talas mycket om klimatkris är det egentligen betydligt tystare i frågan från de politiska partierna. Någon kanske hajar till här. Är det verkligen så. Driver inte Miljöpartiet denna fråga hårt och har fått gehör för många förslag i regeringen? Jo men det är tystare än det borde vara och jag upplever att Miljöpartiet driver frågan men man är en svag röst i kören.

Om jag skulle försöka beskriva vad som är absolut viktigaste politiska frågan just nu så är det klimatfrågan men med det viktiga tillägget med biologisk mångfald. Jag tror att många människor inte har tillräcklig kunskap om hur problemet med miljö och klimat egentligen ser ut. Många tror nog att om vi bara ersätter fossila bränslen med förnybara så kan vi fortsätta och leva som vi gör. En mycket bra beskrivning av  läget på vår jord, den enda plats i världsrymden som vi vet att det finns liv på, är David Attenboroughs bok Ett liv på vår planet. Hans bok är en berättelse om att människan har medverkat till ett massutdöende av djur och växter genom att inte minst genom  hugga ned skog i en aldrig skådad utsträckning. 1937 fanns det kvar 66 % av vildmark på jorden och 2020 35% Mycket av världens lungor i Amazonas och Indonesien är nedhugget och ersatt med plantager och boskapsuppfödning. Världens hav är i stor utsträckning utfiskade.  Men även om mycket är dystert tror Attenborough att om människan verkligen vill kan man lösa problemen och pekar positiva exempel. Vi har i alltför stor utsträckning invaderat den vilda naturen och det som behöver göras är enligt honom en återförvildning av både landområden och hav. Människan har satt den naturliga balansen i ekosystemen ur balans. Han tar som exempel att när man införde varg i en nordamerikansk nationalpark fick det fantastiska effekter på naturen i hela näringskedjan. I Sverige finns egentligen ingen vild natur. Inte det säger kanske någon. Vad är då de stora ödemarker som finns i norra Sverige, tex Sareks nationalpark? Ja i större delen av Sverige bedrivs skogsbruk, och renskötsel även om den sista urskog/naturskog som finns ligger i de fjällnära områdena. Skogsindustrin kastar dock giriga blickar på de orörda skogarna. Men utifrån att helt fungerande ekosystem med hela näringskedjan med bytesdjur och rovdjur så finns detta egentligen inte någonstans. Människan med Jägarförbundet i spetsen vill sätta sig på den översta platsen i näringskedjan och på många håll har det utvecklats ett patologiskt varghat. Människan är en invasiv art som sågar på den gren man sitter på. Om vi ska undvika en klimatkatastrof krävs en stor omställning som kommer att kräva mycket av oss alla. Detta vågar inte våra politiker inte säga fullt ut. Men det krävs inte bara insatser mot klimatförändringarna utan det krävs också ett betydligt mer jämställt samhälle.

Det handlar egentligen inte om att rädda vår planet, den kommer att rädda sig själv fast det kommer att ta hundratusentals år, utan det handlar om att rädda mänskligheten påpekar den 95 årige David Attenbourough.