Säkerhetsläget
genomgick en dramatisk förändring i Europa när Ryssland för snart ett år sedan
plötsligt gick till anfall på Ukraina. Det gick en stöt av oro genom vår
kontinent och vårt land. En NATO-anslutning som varit osannolik blev plötsligt
en verklighet, nästan i panik beslutar en Riksdagsmajoritet att ansöka om medlemskap,
efter en helvändning av Socialdemokratin. Det förväntades ett snabbspår. Då
hade man inte räknat med att Erdoğan Turkiets autokratiske ledare som likt en
katt med en fångad mus lekt med svenska politiker. Statsministern Kristersson
och utrikesministern Billström har farit runt som skållade råttor och inte
vetat hur mycket de ska krusa och fjäska. Kristersson har gett den pinsamma
smilfinken ett ansikte. Efter en upphängd docka och en islamofobisk provokation
med bränning av Koranen ser det mörkt ut med ett NATO-godkännande från Ankara.
Nu är vi verken alliansfria eller med i en allians! Och Kristersson tycker
säkerhetsläget inte varit så allvarligt sedan andra världskriget. Men är det så
allvarligt som ”smilfinken” säger?
Under 1950-talet sköt Sovjetunionen ned två svenska militära flygplan 1952, de n sk DC3an och Catalinaplanet. Sovjet intervenerade i Östtyskland n 1953, i Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 förutom andra allvarliga internationella kriser som Kubakrisen 1962 mm. Kristersson är visst inte så bevandrad i historia och har inte lika mycket is i magen som 50 talets politiker som upplevt krigsåren inte omedelbart kastade sig i NATOs famn. Det var annat virke i Erlander Sträng och Unden.
Egentligen har det väl aldrig varit så liten anledning att gå ned i NATO som nu. Ryssland har fastnat i ett ställningskrig i Ukraina och skulle sannolikt förnärvarande inte utgöra något hot mot Sverige om man inte tar till kärnvapen. Så länge det sitter en anständig president i Vita huset kan man väl förlita sig på USA men kommer Trump tillbaka eller en likasinnad kan Sverige dras in i sammanhang vi inte vill vara. Glöm inte vad USA var kapabla i Vietnam, Chile och Irak.
