Berusad på böcker del 36 Vem älskar Yngve Frej

Vem älskar Yngve Frej är bok av Stig Classon kallad mest Slas, skriven 1968, som blivit en klassiker. En av dessa tunna berättelser jag uppskattar. Jag tilltalas av Slas stillsamma och konkreta sätt att skriva. Även om boken nu har halvt sekel på nacken har den fortfarande något att säga oss. Den handlar om människor som lever på en avfolkad landsbygd som möter människor från staden. Det visar sig vara olika världar.
I en liten by som heter Bråten bor fyra äldre människor på en gård. Det är skomakaren som heter Gustavsson som precis slutat arbeta. Han har gjort sitt. Han bor samman med sin syster Elna som hör illa men som sköter hushållet. På gården men i ett annat hus bor Eriksson den tidigare bonden som bor ihop med Öman en gammal arbetskarl. Berättelsen utspels strax före högertrafikomläggningen.
Skomakaren som gjort sitt börjar visa en gammal husruin som fornminne. En gång i seklets början hade en gammal argsint soldat som hette Yngve Frej bott i huset. Men ruinen är inte äldre än att gubbarna Bråten minns den gamle argsinte soldaten. Att kalla det fornminne är att ta i. Men trots detta bedrägeri lockas en hel del turister att titta på fornminnet. Varför skomakaren gör detta är oklart. Men Elna har sagt att de själva är fornminnen. Någon vinning av tilltaget har han inte. Men till deras stora förvåning vill en turist köpa ett gammat uttjänt lieskaft och en annan ville köpa deras gamla avlagda trasmattor. Folket i Bråten tycker plastmattor är mer renligt och praktiskt.

Nu var det 1968

Det finns något mytiskt över året 1968. Nu har det förflutit 50 år av mitt liv sedan jag det året började i gymnasiet på Olympiaskolan i Helsingborg. 1968 har fått stå som symbol över en hel tidsepok och det finns en del felaktiga föreställningar hos de som inte var med. Det hände oerhört mycket i världen det året -  inte bara kårhusockopationen, en lite bisarr studentikos händelse som fått för stor uppmärksamhet.
För mig var det sturm und drang att börja på gymnasiet och möta ny kunskap om u-landsproblem, sociala problem genom den ofärdiga välfärden av makarna Inghe , världslitteraturen och Vietnamkriget. Året och hela epoken kommer över mig när jag tittar på dokdaumentärserien på Kunskapskanalen The Vietnam war. Jag minns att tiden präglades av debattlust och en turbulent och feberaktig stämning. Det fanns så mycket engagemang och utvecklingsoptimism men också mycket sorg och död. Över hela världen demonstrerade människor mot kriget i Vietnam. Men 1968 präglades också av morden på Martin Luther King och Robert Kennedy. Jag minns vilken sorg jag kände när Kennedy mördades. Ett hopp om en bättre utveckling i USA grusades för 15 åringen. Det var en sådan absurd känsla att en av de mest spelade låtarna det året var what a vonderful wold av Louis Armstrong. Men det året invaderades Tjekoslovakien av Warsavapakten med Sovjet i spetsen. Nixon vann presidentvalet i USA trots vänstervågen över hela världen med stöd av sin tysta majoritet. vietnamkriget rasade vidare. President Johnson och general Westmoreland hade i slutet av 1967 utlovat att de snart vunnit kriget. Då utbröt den sk. Tetoffensiven från FNL och Nordvietnam. Trots att detta blev ett stort blodbad på FNL soldater blev det en påminnelse om att USA aldrig kunde vinna  kriget.
Hos mig och många andra fanns ett ursinne mot kriget och USA. Jag minns att jag en mörk vinterkväll vandrade genom Stadsparken och mötte min klasskamrat Arne som stod och sålde Vietnambuletinen. Jag läste tidningen från pärm till pärm. Den var fylld av fakta om kriget, Vietnams historia men också om de ekonomiska drivkrafterna bakom amerikanska politiken, USA imperialismen. Dokumentärserien The Vietnamwar med 10 avsnitt är en intressant och omtumlande upplevelse att se. Soldater och anhöriga på båda sidor berättar. Båda sidorna begick övergrepp men utan tvekan mest av USA. Det var ett folkmord och övergrepp på litet fattigt land och dess folk. En FNL soldat sa att USA trodde vi slogs för Marx  men vi slogs för vårt land.
Vietnamkriget blev en ögonöppnare för mig och formade min världsuppfattning och politiska uppfattning om kapitalismens väsen och konsekvenserna av en imperialistisk stormakts politik. Man nästan bombade landet tillbaka till stenåldern som någon förutskickade. Jag har inte haft anledning att ändra min grunduppfattning sedan dess.

Läsaren av den här bloggen kan få vänta på nytt inlägg på grund av datahaveri. Jag tänkte lägga ut ett inlägg om året 1968 och ett om dokumentärserien The Vietnam war. Hoppas jag snart kan återkomma

Berusad på böcker del 35 om Rosa Luxemburg den kvinnliga revolutionären

Nina Björk har skrivit en mycket intressant biografi över den tyskpolske socialistiske politikern Rosa Luxemburg. Boken väver in personliga reflektioner av dagens samhälle. Nina Björk ser egentligen samma klassamhälle idag som under Rosa Luxemburgs tid. Det grundläggande i ett kapitalistiskt samhälle är uppdelningen i de som köper arbetskraft och de som tvingas sälja sin. Trots formell demokrati finns i ett kapitalistiskt samhälle ingen ekonomisk demokrati.

Nina Björk har lyckas skriva en biografi som är mycket mer litteratur och poetiskt språk än som brukar skrivas. Den är folkbildande. Boken lyfter fram för mig nya insikter vad gäller marxismen och den historiska utvecklingen under Luxemburgs liv och gör att man funderar över vilken betydelse det har att Rosa Luxemburg var kvinna.

Rosa Luxemburg föddes i Polen och studerade sedan i Schweiz och hamnade sedan resten av livet i Tyskland där hon kom att bli en av de tongivande ledarna i Tysklands socialdemokratiska parti. (SPD). Hon var både en lysande teoretiker som författare till flera böcker och en stor talare. Människor lyssnade på henne. Hon som kvinna var dock ingen stark företrädare för kvinnofrågor. Hon angrep kapitalismen och klassamhället.

När man läser boken framstår det första världskriget som en avgörande händelse eller rättare katastrof. Alla socialistiska och socialdemokratiska partier höll samman före kriget och trots Bernsteins kritik av marxismen ganska väl höll sig till en revolutionär socialism. Före kriget hade den 2:a internationalen ställt sig bakom att arbetarna i alla länder skulle gå samman och stoppa ett krig. Att partierna i Tyskland och Frankrike valde att ge stöd till sina respektive länder var ett fasansfullt svek som Rosa Luxemburg aldrig kom över.

Luxemburg var kritisk till Lenins partiteori som hon såg som alltför auktoritär. Hon var själv egentligen antiauktoritär och hyste misstro mot centralisering och uppdelning i ledare och ledda.  Hon trodde hängivet på att folket och arbetarna skulle ta makten inte ett parti. Socialismen kan aldrig inrättas av en socialistisk regering utan socialismen måste skapas av massorna, av varje proletär menade hon.  Man kan säga att hon politiskt stod mellan den revolutionäre Lenin och moderata socialdemokratiska ledare som Branting. Hur det skulle blivit med hennes demokratiska socialism istället för Lenins kommunism kan man ju undra. Efter hennes död kritiserades Luxemburg av kommunisterna för att hon var för spontanistisk. Ja hennes revolution lyckades inte men det gjorde Lenins. Bolsjevikpartiet var oerhört välorganiserat och utan denna organisation hade man nog inte kunnat gripa makten i oktober 1917.

De socialdemokratiska partiernas svek att stödja kriget ledde till splittringen av arbetarrörelsen. Lenin började kalla sig kommunist och revolutionärer bröt sig ur de socialdemokratiska partierna och så småningom bildas kommunistiska partier införda under den sovjetkommunistiska fållan i Komintern. Luxemburg var med att bilda det kommunistiska partiet i Tyskland (KPD) Inledningsvis bildade hon och likasinnade det som har kallats spartakiströrelsen.

Det som mest brukar uppmärksammas kring Rosa Luxemburg är hur hennes död blev.

Hon och Karl Liebknecht blev mördade i januari 1919. Ansvarig för hennes död var delar av armén som kallades frikårer som var lojala med den socialdemokratiske Rikskanslern Friedrich Ebert som lierat sig med lojala generaler.  När Tyskland hade förlorat kriget utbröt anarki och uppror på många håll. Arbetarklassen reste sig spontant på många håll så också i Berlin. Det som brukar kallas spartakistupproret var egentligen en spontan resning. Egentligen inte alls styrt av Spartakisterna menar Nina Björk. Men den socialdemokratiske kanslern och armén såg det som ett allvarligt hot. Exakt vem som hade ansvaret för morden är oklart. Några blev dömda i efterhand. Så sent som i början av 60-talet försvarades morden av förbundsrepubliken Västtyskland. Att regeringen 1918 hade stöd av delar av armen fick avgörande betydelse för att spartakistupproret slogs ned. Luxemburg begravdes i Berlin men hennes kropp finns inte kvar i någon grav, det såg Nazisterna till. Hon hyllas årligen genom en manifestation i Berlin.

Slutligen vilken betydelse hade det att Rosa Luxemburg var kvinna. Man får akta sig för att ha generella synpunkter på män och kvinnor. Men det finns en berättelse om henne när hon satt i fängelse och reagerade på hur man plågade bufflar som användes som dragdjur. Hon noterade naturens ljud och ljus med fågelsång från sina fängelseceller. Den känslighet som hon gav prov på stöter man inte på hos några manliga kolleger från den här tiden. Vad jag vet.