Den tyska ekonomen Ulrike Herrmann har skrivit den uppmärksammade boken kapitalismens slut. Här får man följa med en intressant berättelse inledningsvis om industrialiseringen och kapitalismens framväxt. Det var ju i England det hela började. Och man känner ju igen historien om ångmaskinen och spinning Jenny. Det var arbetare som gjorde en hel del uppfinningar av den tidiga industrialiseringens maskiner. Anledningen menar Herrmann att löneläget var högt i England till följd av tidigare hög dödlighet i pesten och andra sjukdomar så det var brist på arbetare som drog upp lönerna och då lönade det sig med maskiner. I andra länder var löneläget högre och där lönade det sig inte att mekanisera. Med kapitalismen kom behovet av tillväxt och att göra vinster. Utan tillväxt går kapitalismen under menar Herrmann. Hon hävdar också att när vi inte längre kan använda fossila bränslen som olja, kol och gas så kommer vi bara med förnybara metoder kunna producera hälften av den el vi har idag. Det blåser inte alltid och solen skiner inte alltid är svagheten med sol och vind då det är för dyrt och tar för lång tid att få fram. Kärnkraft avfärdar hon med emfas. Det är för dyrt. Hon nämner inte vattenkraft för det finns inte annat än pumpverk i Tyskland. Då måste vi avskaffa kapitalismen och satsa på inte tillväxt utan nedväxt. Lösningen ser Ulrike Herrmann inte i grön tillväxt utan i att staten tar över ansvaret att fördela resurser likt det system som Storbritannien tillämpade med framgång under andra världskriget.
