Ni
har väl alla märkt det? När man ringer till en myndighet eller ett företag så
är detsvårt
att komma fram till en levande människa att prata med, (förutom Att många uppgifter
måste man själv lägga in som underlag för beslut.) Man får en massa valpå
telefonen och hamnar i en telefonkö. I bästa fall får man en tid då man bliruppringd
(min vårdcentral är bra på det) Men även om man kommer fram till enlevande
människa så är det vanligen en person i underordnad ställning som bara kan ta
emot mitt problem. Man når aldrig chef eller någon ansvarig som har makt att
lösa det
eventuella problem man har. Det är ju alldeles tydligt att chefer och ansvariga
skall skyddas från kontakt med organisationens kunder!
Så är det också i Helsingborgs stad! Fast här är vi ju medborgare inte kunder. Ett litet exempel. Jag besöker ofta det nya hundhägnet i Fredriksdalsskogen. Det är så välbesökt och uppskattat av både hundar och hundägare. Men! Det har hänt flera rätt allvarliga olycksfall i hägnet. När promenadstråket anlades sågades träd och buskar ned men på många ställen sticker det rötter odyl. upp några cm eller mer på marken. Detta har lett till att man lätt snubblar, vilket har hänt de flesta även mig utan skador. Men som jag känner till har det inträffat två armbrott och en bruten axel. Jag ringde till kommunen och då hamnar man hos kontaktscenter och jag blevskickad till en person på stadsbyggnadsförvaltningen som efter en del tålmodig förklaring tog upp ett ärende och jag lovades återkoppling. Helst hade jag - förklarade jag – önskat tala med någon ansvarig för frågan men blev tydligt upplyst att så arbetar de inte! Nu har det gått några veckor och inget har hänt och snubbelrötterna är kvar. Efter ny kontakt får jag veta att problemet är att den entreprenör som har ansvar för hägnet inte har ett uppdrag som täcker att ta bort rötterna. Ett ganska akut problem som man skulle kunna lösa kanske snabbt med
röjsåg eller dylikt. I väntan på att kommunen kommer på en lösning riskerar fler att
skada sig. När jag var förvaltningschef för socialförvaltningen försökte jag alltid tala med människor som hörde av sig med allvarliga klagomål. Det verkar man inte våga nu.
I Helsingborg var detta system förre kommundirektören Palle Lundbergs signum. Han satsade på cheferna och hans ledningsfilosofi var styrning. Alltså cheferna skulle skyddas från kontakt med medborgarna, inte för att detta var bra för medborgarna, det hade inte känsla för, utan för cheferna. För honom var det ett särskilt jobb att vara chef. En utpräglad strukturfascist utan känsla för den verksamhet man sysslar med. Med en sådan chef var det inte konstigt att jag kände mig nedstämd och bestämde mig att sluta som förvaltningschef efter 8 år.
