Vem älskar Yngve Frej är bok av Stig Classon kallad mest Slas, skriven 1968, som blivit en klassiker. En av dessa tunna berättelser jag uppskattar. Jag tilltalas av Slas stillsamma och konkreta sätt att skriva. Även om boken nu har halvt sekel på nacken har den fortfarande något att säga oss. Den handlar om människor som lever på en avfolkad landsbygd som möter människor från staden. Det visar sig vara olika världar.
I en liten by som heter Bråten bor fyra äldre människor på en gård. Det är skomakaren som heter Gustavsson som precis slutat arbeta. Han har gjort sitt. Han bor samman med sin syster Elna som hör illa men som sköter hushållet. På gården men i ett annat hus bor Eriksson den tidigare bonden som bor ihop med Öman en gammal arbetskarl. Berättelsen utspels strax före högertrafikomläggningen.
Skomakaren som gjort sitt börjar visa en gammal husruin som fornminne. En gång i seklets början hade en gammal argsint soldat som hette Yngve Frej bott i huset. Men ruinen är inte äldre än att gubbarna Bråten minns den gamle argsinte soldaten. Att kalla det fornminne är att ta i. Men trots detta bedrägeri lockas en hel del turister att titta på fornminnet. Varför skomakaren gör detta är oklart. Men Elna har sagt att de själva är fornminnen. Någon vinning av tilltaget har han inte. Men till deras stora förvåning vill en turist köpa ett gammat uttjänt lieskaft och en annan ville köpa deras gamla avlagda trasmattor. Folket i Bråten tycker plastmattor är mer renligt och praktiskt.
.
Så dyker den uppfinningsrike och driftige fotografen Pettersson upp. Han medför en kvinna som heter Anita. Paret har med sig husvagn och bosätter sig vid sjön. Petterson som man förstår när man läser berättelsen en perfekt roll för Janne Loffe Carlsson som fick rollen i filmen. Pettersson stockholmaren piggar upp folket i Bråten. Han går inte på fornminnet men tycker det är kul och intressant.
Gamlingarna i Bråten har gjort sitt. De känner sig som fornminnen. De har ingen bil och det går inga bussar längre. Lantbruket lönar sig dåligt. Landsbygden blir allt mer avfolkad. Det är detta tema med en avfolkad landsbygd och att allt fler människor flockas i städer och tätorter som gör berättelsen ännu aktuell. Jag vill minnas att det nu bor 80% av Sveriges befolkning i tätorter. Jag själv bor halva mitt liv på landsbygden och halva i stan. Det är stor skillnad. Folk på landet i Småland är praktiska människor som reder sig själv och fixar det mesta på egen hand. Man arbetar alltid och skiljer inte på arbete och fritid på det sätt man gör tydligare i stan. Det finns ett större beroende av samhället och kommunen i stan. I Småland tar sockenrådet på frivillig basis hand om mycket som kommunen hanterar i stan. Samhällsbygget på landet känns mer naturligt medan mycket i städerna är dysfunktionellt. Det är mycket av d e frågorna jag tänker på när jag läser berättelsen om Yngve Frej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar