Sommaren 1979 fjällvandrade jag i Jämtlandsfjällen med kamraterna Ronny Ekdal och Lars Nilsson. Det var flerdagsregn och det var en ganska tuff vandring. Man ser på bilden tagen av Ronny att Lars vilar upp sig men att jag ser ganska förtjust ut oklart av vad. Det minns jag inte. Vad jag däremot minns är att Ronny den veckan gick och nynnade eller visslade melodin till Strejkvisa från Pajala. Den visan har fastnat i huvudet. Det är en mycket suggestiv kamplåt. Jag har väl inte tänkt så mycket på den men går ofta och visslar på den i min ensamhet. Men så fick jag en bok som heter Sten i siden av Mikael Niemi i födelsedagspresent. Där får jag den okända bakgrunden till visan. Boken handlar om fattiga torpare och daglönare som pressade av svältlöner vid ett vägbygge går ut i strejk. Huvudpersonerna är en torpare och hans familj vars historia man får följa från tiden för strejken 1932 fram i nutid och vad som hände familjen och vilka konsekvenser strejken fick för människorna i Pajala och Tornedalen. Strejken blev framgångsrik men skapade en klyfta mellan de som strejkade och de som blev strejkbrytare. Det påminner om att arbetarklassen och underklassen inte har fått något gratis utan det välstånd som man fick efter hand erövrades genom kamp och sammanhållning i arbetarleden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar