Skogen i våra hjärtan

Det brukar sägas att skogen är viktig i den svenska folksjälen.  I detta glesbefolkade land som till stor del täcks av skog är detta väl inte så konstigt. Idag är dock bara 5 procent kvar av urskogen, orörd gammelskog och en mycket stor del är egentligen bara odlingsytor för skog, granplanteringar där träden stor tätt och skogen blir igenomtränglig, mörk och dyster.

  Helsingborgaren är om man ska tror insändarfloden i dagbladet mest intresserade vad som byggs på kajen vid gamla färjestationen.  Helsingborg har många grönområden och det är viktigt att knyta samman de skogsområden som finns i stadens omgivningar. Men i staden talar man gärna om parker och det är inte skog för mig.  Det har blivit en sjuka att döpa saker till park, till exempel den lilla skogen vid Fredriksdal. Jag tycker att skogen skall leva efter egna förutsättningar. Svensk skogspolitik tycker jag borde förändras. Ett bra stöd för denna inställning är den fina lilla skiften En kärleksförklaring till skogen, Mossa, Massa, Människa som naturskyddsföreningen givit ut som årsskrift.  Den innehåller många bra artiklar, en del är poetiska och en del  ger sakliga argument för att svensk skogspolitik borde förändras. Argument som Maciej Zaremba framförde i en artikelserie häromåret i DN och i en bok.

Jag är ofta i Småland och ser hur sargat skogslandskapet har blivit, till en del beroende av stormar men också av kalhyggen. Småland består av många små skogsägare och de blir tvingade om de skall få ut något av sin skog att avverka. Men det som Naturskyddsföreningen och Zaremba visar är att den svenska skogspolitiken är inriktad på gamla mönster där man tror att kalhygge är mest lönsamt. Men det finns en annan lösning som handlar om att avverka de avverkningsmogna träden och inte ta allt. Detta är ofta minst lika lönsamt. Vi har en ganska tandlös naturskyddslagstiftning och när sedan myndigheterna inte tillser att denna inte ens följs av skogsbolagen som Zaremba visade, blir det ganska nedslående.

När Zaremba ställde frågor om skogspolitiken till landsbygdsministern blev han avsnoppad med att det är en ägarfråga hur man skall behandla skogen. Som så mycket annat i dagens politiska landskap som järnvägsunderhåll, apotekspolitik, riskkapitalbolag inom skola och omsorg, slår det mig att politiken handlar om att tillgodose företagsägarnas ekonomiska intresse. Natur och människor drabbas av detta. Skogspolitiken har liksom tågen spårat ur. Sverige behöver en bättre naturvård!