Här följer en ny berättelse om några böcker som berusat mig eller i vart fall lämnat ett avtryck. Det är inte precis nya böcker, men det är böcker i mitt liv som betytt något
En reseskildring längs sidenvägen
Jan Myrdal denne principfaste vänsterman har skrivit en reseskildring i
Sven Hedins spår längs sidenvägen. Sidenvägen var den forna karavanvägen till
Kina och Myrdal följer den från Höga Pamir genom de kinesiska provinserna
Sinkiang och kansu. Boken är en fantastisk beskrivning av landskapet och
människorna i de otillgängliga trakterna av det inre av Asien. Myrdal har mod
att uppskatta den i politiskt hänseende
helt motsatte Sven Hedin för hans stora insatser att ha upptäckt och beskrivit
geografin och kulturen i de än idag svårframkomliga trakterna.
60-talets framtidsoptimism
De flesta förknippar väl i dag 1968 med de vänsterradikala upproren. För
mig är detta en förenkling. Tidevarvet präglades av en framtidsoptimism som
omfattade långt fler människor än de vänsterradikala. Under den här tiden levde
vi i Kennedyeran. Det fanns en optimism om att världen skulle lösa de svåra
problemen i U-länderna, de svartas problem i USA och många andra orättvisor. En
bok som med gödande intensitet och vrede berättar om de orättvisor Amerikas
svarta har fått utså är Richard Whrigts bok Black boy.
1960-talet var idealens och idéernas tidevarv - inte handlingens och
resultatens. Det här året läste jag Schlesiengers bok ”De 1000 dagarna som
handlade om president Kennedys tid i Vita huset. Jag greps av hans ledarskap
och därför var det också en otrolig tragedi att uppleva att även hans broder,
Robert Kennedy mördades detta år, bara några månader efter att Martin Luther
King fallit för en mördares kulor. Överallt spelade man detta år ”What a
Wounderfull Wold” av med Louis
Armstrong. Det kändes som ett hån. Det är frågan om vi får tillbaka den
framtidsoptimism som John F Kennedy stod för under de tidiga åren på
1960-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar