Om gesellschaft och gemeinschaft

Detta är  en reflektion om   samhället och dess organisationer. Den är  ett tankebyggde och allt är  inte helt färdigtänkt och någon skulle kanske utbrista att det är  fantasifullt. Måhända behöver mycket konkretiseras och är för  abstrakt, men  min förhoppning är  att det kan kanske föda några nya tankar om hur vi skall ha vårt samhälle.

Jag tog del av ett föredrag av som CA Johansson höll på en hembygdsfest i Yxnanäs, Tingsryds kommun i Småland 1955, som ger en intressant inblick i människors levnadsförhållanden under slutet av 1700-talet och första hälften av 1800-talet i den smålänska bygden. Svält och brist på utsäde, farsoter som smittkopper och kolera, rovdjursangrepp, stölder och tjuveri krävde att man i sockengemenskapen var beroende av samverkan.  Man höll sig med fattighus, men ibland löste man fattigvården genom att socknen tillhandahöll ett torp mot att socknen när den fattige dog skulle huset tillfalla socknen. Rädslan för rovdjur under första hälften av 1800-talet var uttalad och socknen hade regler för att alla måste delta i jakt och hålla med fångstpinnar och nät. De fattiga levnadsbetingelserna i Småland krävde en intensiv samverkan i socknen. Jag skall strax återkomma till att detta delvis har levt kvar i dessa bygder.  Detta fick mig att tänka på Johan Asplunds bok om gesellschaft och gemeinschaft.   

Johan Asplund har skrivit en tänkvärd essä om gesellschaft och gemeinschaft som är ett klassiskt begreppspar i sociologin med sitt ursprung hos Ferdinand Tönnies i slutet av 1800-talet. Tyvärr kan dessa tyska begrepp inte direkt översättas till svenska men en inte helt täckande översättning skulle bli samhälle/samfund och gemenskap.

Gesellschaft är som jag uppfattar det av människan medvetet konstruerade sociala sammanslutningar som bygger på medvetna överenskommelser mellan berörda människor ofta med en uttalad målsättning och ett syfte.
Gemeinschaft är spontant uppkomna sociala bindningar mellan människor som bygger på värdegemenskap och känslor av samhörighet.
Dessa typer av mänskliga sammanslutningar är vi alla delaktiga i men de existerar sällan i renodlad form. Den arbetsplats vi finns på är både gemeinschaft och gesellschaft, d.v.s. en formell målinriktad sammanslutning men också en plats för arbetsgemskap och andra band mellan medarbetarna. Alltså gemeinschaft och gesellschaft samexisterar i de allra flesta sociala sammanslutningar.
De två stora sociala experimenten av gesellschafttyp under den industriella epok vi lever under är kapitalismen och kommunismen. Både dessa samhällsystem har visat sig problematiska. Det kommunistiska systemet är det mest extrema gesellschaftexperimentet där till sist alla sociala relationer mellan människor avhumaniseras och uppgår i en stor samhällsapparat där systemet tar över kommandot. Det är därför egentligen fel att se Sovjetunionen under Stalin som en enmansdiktatur, det ska nog mer förstås som en partiapparat där alla misstänkt bevakade varandra. Den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD hade också avlysningsutrustning i Stalins privata bostad. Även om Stalin var en makthavare så var han livrädd för att partiapparaten också skulle tugga i sig honom. En sådan samhällsordning som nästan utplånar gemenskapsband mellan människor, människor angav sina män, fruar och barn, måste för eller senare gå mot Ragnarök, vilket också Sovjetunionen gjorde.

I det kommunistiska systemet styrde apparten och allt byggde på medvetna beslut och konstruktioner. Under de tidiga åren av sovjetsamhället byggdes upp system där människor organiserades i en form av kollektivbostäder, där gränserna för familjen suddades ut. ( Läs gärna Orlando Figes bok De som viskade, som ger en mycket intressant inblick i detta politiska system som sovjetsamhället var)

Det kapitalistiska samhällsexperimentet bygger på att marknadsapparaten, en nog tvingande struktur där överlevnaden hänger på att vara lönsam.     
Den kapitalistiska marknadsekonomin styr utvecklingen och egentligen utan hänsyn till mänskliga behov och bindningar. Under hela 1800-talet och fram till den stora 30-talskrisen under vårt århundrade, ledde de fria marknadskrafternas spel till förödande ekonomiska kriser och kollapser. Med Keynes skapades ett system som byggde på en statlig styrning och tyglig av de fria marknadskrafterna som huvudsakligen var påkallad av sociala skäl för att mildra social nöd, arbetslöshet och upprätthålla köpkraften. Hade inte staten agerat under kriser, nu senast i den stora finanskrisen 2008 hade ekonomin kollapsat på ett sådant sätt som Marx visade i sina ekonomiska studier.

Samhälleliga organisationer som bara bygger på en teoretisk föreställning om hur samhället bör omgestalta sig blir ofta problematiska, de får ofta en formell funktion och en informell. Modern organisationsforskning har visat att organisationer aldrig fungerar som deras syfte och mål säger att den ska fungera.

Ett exempel på sådana konstruerade sociala organisationer är när man i Sverige vill att ideella organisationer ska ta över mer av social omsorg. I Sverige är vi sedan kung Gösta vana vid att staten tar hand om allt och folk sitter ofta och väntar på order och besked om vad de ska göra. Utvecklingen har gått mot att privata företag istället på skattemedel har fått en ny marknad, vilket förstås varit syftet för makthavarna.  
I Italien finns en annan kultur. Där har man alltid haft en svag statsmakt, på Sicilien ingen alls, utan den gemeinschaftliknande maffian fyllt tomrummet. Människor måste också ta i tu med saken själv. Statens tomrum har också fyllts av katolska kyrkan, andra ideella organisationer och t.ex. kooperativa företag. Dessa organisationer är mer av gemeinshafttyp d.v.s. de bygger på starka sociala bindningar mellan människor, vilket gör dem väldigt starka. Maffian som kan ses som avart av denna kultur är egentligen en oerhört stark organisation som bygger på de personliga banden människor mellan, s.k. Blodsband.

Den här typen av kulturella förhållanden måste man ta hänsyn till när man ska förändra samhället. Min reflektion är att man i framtiden måste ta tillvara de erfarenheter som man kan dra av utvecklingen både under kapitalism och under olika former av statskonstruktioner som kommunism och skapa en syntes mellan gesellschaft och gemeinschaft. Vad menar jag med då?

Det svenska sockensystemet i det gamla bondesamhället byggde på den livsnödvändiga samverkan för allas överlevnad, särskilt i fattiga bygder som i Småland. Ett gemeinschaft utan tvivel av självägande bönder, där människor var utlämnade till sig själva och inte kunde påräkna någon egentlig hjälp av staten.

I en del bygder lever faktiskt kvar något av denna sockenanda. Ett exempel är Långasjö i Emmaboda kommun.  Två exempel på detta är att man med gemensamma krafter och resurser restaurerade den igenväxta Långasjön och byggde ett ridhus som kommunen ville placera i en annan del av kommunen.

Här tar man gemensamt tag i sina egna angelägenheter utan att be kommunen om hjälp. Detta skulle varit otänkbart i staden, där människor dels inte tar sådana initiativ och dels inte tillåts. Saken har alltså två sidor och det finns säkert också fler skäl till skillnader mellan landet och staden. Några öar av något som liknar bygemenskap finns också i staden i en del bostadsområden och bostadsrättsföreningar. Även om befolkningsrörligheten är större i staden skulle man kunna förena den styrka som de stora samhällena har med den lokala bygemenskapen.

Hemligheten i att komma tillrätta med sociala skillnader och motsättningar, segregation, utanförskap, kriminalitet vore att skapa sociala skyddsnät i form av lokala gemenskaper.  Ofta har försök gjorts med att bryta ned kommunal organisation till lokalsamhället. Jag känner inte till någon utvärdring som gjorts av detta. Sannolikt är detta bättre än centraliserade konstruktioner, men jag känner inte till några klara belägg. Vad jag tror, och detta är en hypotes som det återstår att bevisa, är att sådana strukturer, möjligen behöver stöd och uppbackning, men att det i stor utsträckning måste bygga på strukturer i det civila samhället i form sammanslutningar underifrån i frivilliga organisationer och folkrörelser.  Idén med att förena gesellschaft med gemeinschaft för att få ut fördelarna i båda dessa sociala konstruktioner skulle vara att skapa samfälligheter mellan det som är kommun med civilsamhället.

Detta skulle också vara lösningen på problemet med entreprenörer i vård och skola som skor sig på  det allmänna,  genom att en entreprenör ”bakas in” i organisationen som en självständig men underordnad enhet med särskilda avtal om villkoren.

Allt detta bygger på  en föreställning att vi lever i ett verkligt demokratiskt samhälle, att folket kan på ett avgörande sätt påverka samhällsbesluten. I den kommunala svären, finns denna formella möjlighet. Men inte i den ekonomiska världen. Där råder ingen demokrati,  utan ett fåtalsvälde sedan länge. Innan den ekonomiska makten är underställd folket blir demokratin inte riktigt på riktigt.

 

.