Socialt arbete och ledarskap i socialtjänsten förutsätter en grundläggande förståelse för att dialog är en förutsättning för delaktighet och tillit

 

För en liten stund skall jag återigen återvända till mina synpunkter på ledarskap. Nu är jag socialchef i Klippan med uppgift att vara en övergångslösning i väntan på  att den ordinarie chefen kommer på plats.  Jag har arbetat med att samla förvaltningens ledare, framförallt avdelningscheferna, i ett arbete att ta fram en åtgärdsplan för de problem som identifierats i förvaltningen.  Detta arbete har fungerat enligt min uppfattning mycket bra och cheferna har mycket lojalt samarbetat med mig.  Nu kommer jag utifrån och har ingen egen position att försvara, utan uppfattas som att jag bara är där för att hjälpa till att lösa problemen, inledningsvis ett budgetunderskott på 20 miljoner. Senaste prognosen pekar på ett underskott på  3,5miljoner.Vi är på god väg att lösa problemen.  Nu är största prövosten att rekrytera några nyckelchefer.

 För mig har en modell, som bygger på triangeln förståelse, dialog och delaktighet - - som när detta fungerar - skapar tillit, varit vägledande på min syn på ledarskap.

Modellen som har sitt ursprung hos Axel Targama och vidarutvecklat av Marin Sandö,  tar sin utgångspunkt i begreppet förståelse. Förståelse kan bara skapas hos individen själv och inte bibringas utifrån.

Man måste själv jobba på sin förståelse. Förståelse gäller i socialtjänstens värld naturligtvis förståelse för sitt uppdrag och  en djupare förståelse av det sociala arbetet, det här fallet för hur man skall jobba med ledarskap. Förståelse skapas i samspel med andra genom dialog. Dialog är ett sätt att jämlikt  och på ett öppet sätt på  samma nivå kommunicera och i ett samtal utbyta tankar. En dialog har inget givet slut utan bygger på framförallt att lyssna och ta in samtalspartnerns synpunkter.  I bästa fall tar man intryck av varandra.    

Fungerar dialogen uppstår förhoppningsvis en känsla av delaktighet.  Men är ledaren dålig på att föra en dialog och mest upptagen av att som chef styra, bestämma och kontrollera uppstår inte känslor av delatighet och tillit.  Detta är naturligtvis lättare att säga än att skapa.  Det måste börja med att chefen förstår själv. Förstår själv vad en dialog är, är en mogen människa som förstår och förmår att prestigelöst och öppet möta sin personal i en dialog.  Chefer är i allmänhet verbalt skickliga att säga vad man vill göra. Vad man sedan faktiskt gör och framförallt hur man gör detta är en annan sak. Det är nog inte vad man gör utan hur man gör det som skapar förtroende – eller brist på förtroende!      

Socialtjänsten är en så viktig verksamhet som på det mest känsliga sätt berör brukare, klienter och medborgare.  Tyvärr är risken stor att vi gör mer skada än nytta om vi inte lyckas skapa goda möten med våra klienter. Socialtjänsten måste ibland använda sin myndighetsutövning för att skydda barn. Men även om en del barn inte kan växa upp hos föräldrar som brister i föräldraförmåga kan man enligt min erfarenhet skapa goda möten. Det är inte lätt men möjligt. Det är detta som är en god kompetens i socialt arbete. Detta är för mig det goda sociala arbetet och man kan på samma sätt skapa det goda ledarskapet.