I min serie läsning av gamla klassiker som är
kortromaner har jag kommit till den franska författarinnan Françoise Sagans bok
Bonjour Tristensse, på svenska Ett moln på min himmel.
Boken var Sagans debutroman som hon skrev när
hon inte ens var 20 år fyllda.
Boken handlar den unga flickan Cécile – bokens
jag - som bor med sin pappa och nu tillbringar sommarlovet i ett hus vid
franska Rivieran och lever ett bekymmerslöst överklassliv. Cécile och pappa har
en mycket nära och förtrolig relation och Cécile verkar mycket lycklig. Pappa
som är i fyrtioårsåldern lever ett sorglöst liv som innehåller att han byter
älskarinnor ganska ofta. Det är ofta kvinnor inte mycket äldre än dottern. Detta
bekymrar inte Cécile det minsta. Dessa lösa förbindelser hotar inte hennes och
pappas livsstil. När boken börjar har
pappa tagit med sin senaste kvinna som heter Elsa. Allt är frid och fröjd tills
Cécile får veta att pappa även bjudit dit en gammal vän till familjen, en
kvinna som heter Anne som är i faderns ålder. Nu förändras spelet i familjen.
Anne ställer krav på Cécile att hon skall läsa upp sina skrala betyg för att
kunna ta sin examen. Cécile är mest intresserad att sola på stranden och umgås
med din unge mannen Cyril som har en segelbåt.
En kväll åker sällskapet till Cannes för att
roa sig. Det slutar med att pappa dumpar Elsa och inleder ett förhållande med
Anne och sticker iväg utan att ens ha talet med Elsa.
Det är nu som romanen övergår i ett allvarligt
känslospel. Cécile kan inte acceptera att Anne tagit Elsas plats och nu smider
hon planer för att få pappa att på nytt upptäcka Elsa. Cyril som hon nu inleder ett sexuellt
förhållande med förmår hon att ta emot den försmådda Elsa i hans bostad och
arrangera att det ska se ut som om dessa har ett förhållande. Allt för att göra
pappa svartsjuk och på nytt upptäcka förtjänsterna med Elsa. Grovt intrigerar den sjuttonåriga unga damen
för att nå sitt syfte. Till sist lyckas hon arrangera att Anne får se att pappa
står ute i tallskogen och kysser Elsa. Då spricker allt upp och leder till ett
dramatiskt slut som jag inte ska avslöja om det till äventyrs finns någon som
inte läst boken.
Man kan ju läsa en bok med olika ögon. Man
skulle ju kunna se det hela som en variant på oidipuskomplexet. Bonjour
Tristesse var föremål för en bokcirkel i Lundströms bokradio i P1 för något år
sedan. Jag kan säga att jag läste[g1] inte boken med samma
ögon som de som deltog i bokcirkeln.
Min referensram är Eric Bernes teori om
Transaktionsanalys och särskilt hans analys om spel. Teorin bygger på att
människor kommunicerar med olika jagtillstånd: Barn – Vuxen – Förälder.
Beroende på med vilket jagtillstånd man kommunicerar med och vilket
jagtillstånd de personer man samspelar med, så uppstår olika situationer. Bäst
fungerar nog kommunikationen om båda kommunicerar med sitt vuxen. Men vi
människor använder mycket tid till att göra det som Berne kallar spel. Spel är
manipulationer med andra människors känslor. Vi lägger visserligen en del tid
på att kommunicera i vårt arbete, ha tidsfördriv och i bästa fall ha en
intimitet i kommunikationen. Men som sagt vi ägnar mycket tid med spel. Spel i
transaktionsanalysen är ett triangelspel. Någon är en angripare mot en person
som känner sig som ett offer. Då dyker ofta en räddare till offret upp. Det kan
då bli så att aktörerna ändrar position i spelet. Räddaren kan gå till angrepp
på den som tidigare varit angripare som i sin tur känner sig som ett offer och
får hjälp av en räddare. Så kan det fortsätta. Berne delar in spelen i olika
allvarlighetsgrad. I de allvarligaste spelen är det på liv och död. Ofta har
författare utnyttjat den här dramaturgin i romaner och skådespel. Jag tycker
att Bonjour Tristessen är ett lysande exempel på ett spel på liv och död.
Den här teorin om spel har ofta hjälpt mig att
förstå när jag varit indragen i spel och då haft större möjligheter att dra sig
ur. Spel bör ju brytas för att vi människor skall få bra relationer i våra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar