Vi har nåtts av den sorgliga nyheten att den mycket kände journalisten på Sydsvenskan och Helsingborgs dagblad Per T Olsson avlidit i en cancersjukdom. Varje söndag hade han en krönika i tidningen där han behandlade olika politiska frågor. Han var en lysande stilist och mycket beläst. Han bifogade alltid sina kröniker med några lästips. Jag brukade alltid läsa han texter. Han var politiskt en socialliberal som stod bakom den regeringskonstellation som tillkom efter förra valet och definitivt mot den högerströmning som lutar sig mot Sverigedemokraterna som går igenom borgerligheten nu. Jag brukar ibland skicka in reaktioner på tidningsartiklar, radioprogram och TV-program. Det är inte alltid man får svar av journalister. Får man svar så är det ofta kortfattat. Mycket ofta svarar man inte alls! Men PT Olsson svarade, och som han svarade. Jag skickade in några synpunkter på en krönika av PT Olssons 2018. Här nedan finns mitt mail till honom och hans svar. Jag har inte kvar hans krönika och hans första svarsmail. Det handlade mycket om PT Olssons favorittema demokratins genombrott 1918. Jag reagerade på hans hätska angrepp på Vänsterpartiet och påstod att man borde tacka Lenin och bolsjevikerna för att den svenska högern och kungahuset till sist accepterade rösträtt för alla även kvinnorna. Här hänvisade jag till Anders Isaksson som skrev biografin över Per Albin Hansson. Isacsson för ett resonemang om att kungen hade kappsäcken packad 1917-18 och att han och högern var vettskrämda för att det skulle bli revolution även i Sverige. Detta sista tog hus i helvete som ni kan läsa nedan. PT Olsson ansåg att jag inte hade någon skam i kroppen och att mina synpunkter var obildat dravel. Det var ju ett koleriskt utbrott utöver det vanliga och jag måste erkänna att det tog att han tyckte jag var obildad. Men jag är säker på att jag tolkade Isaksson rätt och att PT missuppfattade mig. Egentligen för att han uppfattade att jag angrep en kär vän till honom men också för att han tyckte att jag försvarade kommunism som jag inte gjorde. Jag vill nog mena att bara existensen av Sovjetunionen gjorde att man i väst tog större till arbetarklassen och arbetarrörelsen för att undvika en revolution. Nu känner jag mest värme för PT Olsson och vill hylla honom som samhällsdebattör och djupt beklaga hans alldeles för tidiga bortgång.
Hej Per T Ohlsson
Stort tack för att du svarade på min feed back på din krönika. Du är en lysande skribent som använder din formuleringsförmåga att ganska aggressivt och skoningslöst avfärda mina synpunkter som så tanklösa och förblindade att de inte är värda att tas på allvar. Det verkar finns en djup vrede, mot det som uppfattas som kommunistiskt, vänds mot mig. Jag var bara ute efter en dialog men jag är rädd att du blev lite stött! Som jag skrev tidigare är jag inte medlem i vänsterpartiet och har ingen anledning att ursäkta deras historiska ställningstaganden. Min poäng är att man också borde döma dom efter hur de har agerat i det politiska landskapet i Sverige, vilket du inte alls nämner. De svenska kommunisterna må ha varit naiva idealister, men de blev utsatta för den typ av vrede som du ger uttryck för som resulterade i ett odemokratiskt förtryck. Du säger att ränderna går ur. Men man måste döma Vänsterpartiet hur de agerar idag. Där tar du upp återigen internationella ställningstaganden och jag försvarar inte detta. Vad gäller det du kallar lögner om NATO kan jag inte bedöma det. Men själv är jag övertygad om att ett närmande till NATO är ett allvarligt säkerhetspolitiskt hot. Vill vi bli inbladad i att försvara Turkiets södra gräns och hur kan man lita på Trumps USA?
Jag tar gärna del av att läsa de böcker du skrivit. Just nu läser jag Anders Isakssons bok om Per Albin som är en mycket bra berättelse om den första halvan av 1900-talet. Jag måste dra slutsatsen att det enda man kan tacka Lenin och Bolsjevikerna är att rädslan för dom ledde till införandet eller åtminstone tidigareläggandet av den allmänna rösträtten och överhuvudtaget den välfärdspolitik som fördes under 1900-talet. Rädslan och hatet mot det som uppfattas som kommunism sitter djupt i vilket inte minst märks hos dig.
Återigen stort tack för att du svarade mig och jag vill bara påminna dig om att min avsikt bara var att få en dialog. Jag är ingen politiker utan bara en intresserad läsare.
Med vänlig hälsning
Göran Jönsson
Hej igen,
Du åberopar Anders Isaksson.
Har du ingen skam i kroppen?
Anders var min mycket gode vän i tjugo år och mitt stora föredöme. Vi läste varandras bokmanus och i flera av sina böcker tackar han mig i förordet. Anders gick bort 2009 och jag saknar honom oerhört. Därför dedicerade jag min förra bok, "Svensk politik", till hans minne.
Jag undrar om du alls har läst eller begripit hans mäktiga Per Albin-biografi, som det tog honom femton år att fullfölja, fö i fyra delar.
Anders bild av 1900-talshistorien är betydligt mer sammansatt och beläst än vad du antyder. Det gäller inte minst kommunisternas roll. Och att du försöker undervisa mig om rösträtten visar bara hur dåligt påläst du är. Min senaste bok, "1918. Året då Sverige blev Sverige" (Albert Bonniers Förlag, mycket uppmärksammad, fem tryckningar hittills) handlar om just detta. Där kan du läsa om dåtidens kommunister och deras ohämmade stöd för proletariatets diktatur mm, något som fick Hjalmar Branting och den reformistiska arbetarrörelsens demokrater att ta stenhård strid mot dem.
Jag kan försäkra dig att Anders hade blivit bedrövad över att användas som försvar för ett gammalt kommunistparti. Jag betraktar det som en förolämpning mot hans minne och betackar mig för vidare mejl med ditt obildade dravel.
Hälsningar
Per T Ohlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar