Jag och min fru brukar ofta säga, när talar om världsproblemen på våra fikapauser, att vi hoppas för jordens skull att människan går under som art. Det är när vi ser vad människan åstadkommit med vårt klimat, vad människan åstadkommit vad gäller våld och krig. Människan har inte åstadkommit något vackert i alla fall inte med byggnader , maskiner och konstruktioner tycker jag. I alla fall inte om man jämför med naturen. Av allt människan lyckas åstadkomma så överträffar det inte naturens livsformer! Det kan väl tyckas en väl dystopisk tanke. Skulle vi inte vilja att våra kära barn och barnbarn och sedan deras efterkommande skulle få leva vidare? Jo ställer man frågan så blir det svårt om man inte ser människan som en abstrakt företeelse. Vi brukar trösta oss med att jorden på några miljoner år kommer att rätta till allt vad människan ställt till med.
När jag började gymnasiet 1968 såg jag optimistiskt på världen och framtiden. Då trodde jag ett perfekt samhälle var möjligt. Det trodde Marx också. Fick bara arbetarklassen makten så skulle allt ordna sig. Det trodde Lenin också men la all kraft på att ta makten men ingen på hur hans idealsamhälle skulle danas. Så gick det in i gamla hjulspår och denna historia är tragisk. Nu sitter Putin och drömmer sig tillbaka till Peter den store. En annan dystopisk tanke är att en stor del av mänsklighetens problem orsakas av det manliga släktet. Det är nästan alltid män som startar krig. De flesta brott utförs av män, i synnerhet gäller detta våld och mord. Pojkarna klarar sig sämre i skolan generellt än flickor. Män begår i största allmänhet fler gränsöverskridande handlingar som trafikbrott och råkar ut för fler olyckor, inte sällan med dödlig utgång. Män är politiskt mer högerinriktade än kvinnorna och Sverigedemokraterna är största parti bland männen. Det är något som skaver i samhället för männen. Kvinnorna har gjort stora sociala framsteg i samhället de senaste 50 åren. Många män hänger inte med.
Man kan ju fråga sig om människan är god eller ond? En del filosofer besvarar frågan med att hon är verken god eller ond eller i vart fall föds vi inte till det ena eller andra. I min nuvarande dystopiska stämning vill jag nog säga att hon är ond när man ser vad vi har ställt till med på vårt enda jordklot.
Finns det något hopp då för mänskligheten? Vi har alltid som människor varit hotade i vår tillvaro och detta kanske förklarar föreställningarna om att det finns en gud. De flesta samhällen och kulturer tror på en gud. Tror jag på en gud? När jag gick hem från skolan i andra klass, jag minns ganska exakt var jag befann mig – det var på Narvagatan på Råå, bestämde jag mig för att det inte fanns någon gud. Skolans undervisning präglades så starkt av den kristna religionen och jag hade från början fått en så positiv kristusbild. Denna bild stämde inte med att jag kände mig så illa behandlad av min lärare. Jag hade stora svårigheter med att lära mig läsa, skriva och räkna antagligen för att jag inte var skolmogen och fått gå i förberedande lekskola. Nu har jag försonats med detta. Jag är idag tacksam att min lärare inte gav upp förrän jag hade lärt mig grunderna. Jag var länge en aggressiv ateist. Jag tror fortfarande inte på den kristna guden men kan se att jesuslegenden är grunden för humanismen och tycker att kyrkans själasörjande är viktig. De problem vi människor kan påverka och göra något åt ska människorna lösa och inte tro att guden löser det. Men de problem som vi människor inte alltid kan göra något åt: att människor blir sjuka, drabbas av dödsfall och plågas av ångest och oro där kan det behövas någon att tala med, tex en präst eller diakon men också med en socialarbetare. Jag tror alltså inte på en gud med stort skägg som sitter på ett moln och styr över världen. Men det finns i världen en hel del vi inte har något svar på. När jag står i nattmörker och skådar upp på himmeln och alla stjärnorna undrar jag över vad som finns där borta. Finns det något slut på universum? Vi lever på den enda planet vi vet har liv. Vår jord är ett fantastiskt paradis med sina många livsformer skapade av evolutionen som bygger på en ekologisk balans. Detta system är för mig en gudom. Något som står över oss människor men som vi med vår ondska allvarligt stör. En äkta gudstro måste vara att lära sig leva på naturens villkor och vårda det paradis denna ”gudom” frambragt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar