Tydliggör värdekonflikter i det mångkulturella samhället

                                             

Miljöpartiet anses ha problem och det verkar de själva också tycka och talar om omstart. Det är dock något oklart vad problemet egentligen är. En sida av det är ju att en bostadsminister fick ta sin mats ur skolan efter att ätit middag i dåligt sällskap och en icke handskakande ung muslim tröttnade på politiken. Detta gäller också ett språkrör i grön ungdom. Det gemensamma är att de är muslimer.  Nalin Pekgul och andra menar att så kallade jihadister har infiltrerat miljöpartiet. Nu bara för några dagar sedan hade en annan muslimsk miljöpartist bjudit in en predikant som anses ha inspirerat Usama bin laden.

De till synes välmenande men naiva språkrören i Miljöpartiet står där påfallande handfallna med tvättade halsar.

Man undrar verkligen vilken värdegrund man har i Miljöpartiet. Det verkar verkligen som man tolkat det mångkulturella som att det är upp till var och en i partiet att tycka vad som helst. 

Man behöver inte vara någon Einstein för att dra slutsatsen att människor som bekänner sig till Islam, i synnerhet de mer bokstavstrogna tolkningarna av Islam tex Salafism, har värderingar som inte är förenliga med den moral eller rättsuppfattning som finns i Sverige. Man får ju betänka att det är regler och värderingar från 600-talet. Kanske inte så konstigt att det skaver i umgänget med den modernistiska kulturen i Sverige och västerlandet.  Då handlar det inte om huvudduk eller handskakning. Det handlar mycket om kvinnors rätt och synen på homosexualitet. Ibland undrar jag om det är religiösa regler eller bara kulturella sedvänjor, hämtade från de länder människor kommer ifrån. I vårt glesbefolkade land har vi en individkultur, medan många som kommer hit som flyktingar kommer från länder med gruppkultur. Det har nog sin betydelse för hur man socialt fungerar och interagerar.

Många av de här värderingskonflikterna har i vårt land sopats under mattan och att diskutera detta har beskyllds för islamofobi. Jag tror att tack vare att man inte diskuterat konfliktytorna har ökat just islamofobi och bidragit till att SD vuxit sig starka. Språkrören och andra miljöpartister är otydliga om vilka värderingar man står för. De personer jag hört uttala sig som är muslimer i miljöpartiet har varit anmärkningsvärt luddiga. Luddiga på ett sådant sätt att jag tolkar luddigheten att de utvecklat en strategi att genom allmänna formuleringar uttrycka att man står för fred, frihet och att bekämpa patriarkat med mera. Kaplans och Yasri Khans handlingar tyder på att bakom fasaden finns andra värderingar. Detta görs inte tydligt.

 

Jag tror att det är viktigt att tydliggöra på vilka punkter det finns allvarliga värdekonflikter. Man får ha vilka värderingar man vill i vårt land. Men av politiker måste man kräva en ärlighet om vad man står för.

Om man lyfter fram de punkter där värderingarna inte är förenliga kan man se på alla de andra punkterna där de är förenliga. Både Kristendomen och Islam är gamla religioner som i sina texter har mycket ålderdomliga värderingar. I Sverige har vi utvecklat ett sekulärt samhälle. Men det är inte så länge sedan religionen utövade ett starkt tvång på människorna. Här har skett en utveckling och man måste förvänta sig att människor med muslimsk tro anpassar sig efter tiden? Vi har vant oss vid att se religion som en privatsak. Kungen har i sitt valspråk för Sverige i tiden. Det är det synsätt som det svenska samhället bygger på. Det har varit ett framgångskoncept att inte hålla fast vid gamla och ålderdomliga synsätt.

För mig som inbiten ateist är religion oavsett om det är Kristendom eller Islam problematiskt. ( Jag bestämde mig redan i andra klass att det inte kunde finnas någon gud när småskolelärarinnan i Jesu namn behandlade mig illa) Men jag märker att jag integrerat mycket av kristen etik i mina värderingar. Jag går omkring och strör en del Jesuscitat hämtade från Jesuslegendernas urkund Bibeln; Den av eder som är utan synd kastar första stenen, är en mina favoriter.

Det finns nog tidlösa tankar om människan och hennes relationer med andra människor och naturen, men dessa måste anpassas efter den verklighet vi just nu lever i. Här skaver det ibland med både kristen etik och muslimsk. Och om detta måste man tala klart och tydligt.