Folkrörelserna skapar kraften i demokratin

Så har hundra år förflutit sedan Riksdagen fattade beslut om allmän rösträtt som innebar att även kvinnor fick rösträtt i Sverige. Beslutet drevs igenom av Socialdemokraterna i armkrok med Liberalerna i starkt motstånd av Högerpartiet. Detta hade nog inte inträffat vid denna tidpunkt utan den starka kraften av folkrörelser särskilt inom arbetarrörelsen och kvinnorörelsen. Att det inträffade just då hade nog att göra med oredan i slutet av första världskriget med upprorsstämningar i vårt land och kraften i rädslan hos överheten efter ryska revolutionen och för ”de röda horderna”. Man kan nog faktiskt tacka Lenin och hans bolsjeviker för att det växte fram kompromisser och socialpolitik mellan de som hade den ekonomiska makten och den pockande arbetarrörelsen som så småningom bäddade för det välstånd som vi så småningom fick. Med Keynes politik och samförstånd mellan arbetsgivarna och fackföreningsrörelsen, främst efter depressionen på 1930-talet, kunde en del extrema svängningar i den kapitalistiska ekonomin mildras.

Nu har vi haft allmän rösträtt under ett sekel och det välfärdssamhälle vi har i dag kunde 1917 års människor bara drömma om. Men läser man Per Albin Hanssons folkhemstal från 1928 kan man se att mycket han drömde om har senare blivit verklighet – med ett mycket tydligt undantag – ekonomisk demokrati har inte genomförts förutom det halvhjärtade försöket med löntagarfonder som gick i stöpet.

Jag tycker inte man kan tala om verklig demokrati innan det finns folkmakt både politiskt och ekonomiskt.

Och man ska inte ens ta den allmänna rösträtten för given. Idag med ett mörknande världsläge och auktoritära nationalistiska rörelsers tillväxt i USA och Europa är även den ofulländade demokratin hotad.

Det som har gjort demokratin och tilliten till vårt gemensamma samhälle så stark är föreningslivet och folkrörelserna som gett uttryck för vår starka förmåga till samarbete och sammanslutning i Sverige. Man har nu sagt att MeToo rörelsen fått så starka uttryck i Sverige är just vår förmåga till organisering och sammanslutning för våra samhälleliga strävanden.

Så skall demokratin räddas och utvecklas kräver det att människor förutom att rösta var fjärde år också deltar i det civila livet i föreningar och organisationer – inte bara är aktiv på sociala medier.  Folkrörelserna har under lång tid varit länken mellan folket och de politiska institutionerna. Idag är aktiviteten mycket lägre i föreningar och folkrörelser och detta är farligt Om människorna inte deltar och försöker påverka känner man sig maktlös och frustrerad och då får populistiska rörelser möjlighet att underminera det som är fint i vårt samhälle tillit och demokrati. Det skulle kunna vara mycket mer demokrati men lyft blicken över världen så förstår man att det kunde också vara mycket sämre, oerhört mycket sämre.