Möte med min farmor
Farmor Ellen bodde hela sitt liv i Svalövstrakten.
Hennes föräldrahem var ett torp i en by utanför samhället som heter Munkagårda.
Hennes föräldrar hette Håkan och Cecilia Bengtsson. Håkan var snickare och hade
byggt torpet. Det finns en massa lagfartsbevis i min besittning från detta hus
på 1800-talet. Cecilia beskrevs som en
klok gumma med utomordentligt gott minne. Hon hade varit mjölkerska i Danmark
och talade med dansk brytning brukade min pappa säga. Ellen hade tre äldre
systrar, Anna som fick 10 barn och bodde i Helsingborg med sin man Alfred som
var sjöman, Inez som jag tror bodde i Teckomatorp och Klara som bodde i
Helsingborg. Klara förresten gav upphov till en av min fars bästa historier.
Min far och jag besökte Klara i hennes hus med stor trädgård på Eskilsminne med
många äppelträd. Vi var inne i huset och då sa Klara: Ja ni vill väl inte ha
något kaffe. Sedan gick vi ut i trädgården och jag minns att jag gärna hade
velat ha ett av de många äpplena som växte i trädgården. Ja ni vill väl inte ha
några äpplen sa Klara. Ja vad svarar man på det?
Som jag tidigare berättade dog min
farfar redan 1941, när andra världskriget var som mörkast, då han blott var 58
år i någon njuråkomma. Han var
magasinsarbetare på Utsädesbolaget. Farfar saknade fyra fingrar på höger hand
efter att han hade råkat ut för en sprängolycka i det militära. Han skulle
putsa två granater, på order av överstinnan på regementet i Kristianstad, som
användes som prydnader och när han hade putsat dessa färdigt sprängdes den ena
och slet sönder hans högra hand.
De sista åren jobbade farfar som nattvakt.
Farmor kom att överleva honom med 40 år. Hon dog först 1982, 86 år gammal.
Farmor bodde de senaste åren i en liten pensionärslägenhet i Svalöv. Det var
ett rum med sovalkov och kokvrå. Där var vi ganska ofta och hälsade på. Inte
sällan var också alla syskonen på besök vid födelsedagar och andra
bemärkelsedagar. Farbror Allan och hans fru var annars de som brukade samla
familjen. En sådan släktträff finns förevigad på ett foto på hela släkten 1970.
Jag har FNL-märket på kavajen. Allan var en stor skämtare. En gång i den lilla
lägenheten ropar han från kaffebordet ut till kokvrån där farmor befinner sig:
Mor idag är kaffet så tunt så man kan se cyklarna nere i källaren.
Farmor var en ganska tystlåten och
snäll kvinna som inte märkets så mycket. Hon kunde recitera verser som hon lärt
sig i skolan. Långa verser. Farmor besökte oss ofta och stannade i flera
veckor. Hon var alltid hos oss på julen. Hon hade haft ett strävsamt liv. Det
kan inte ha varit lätt att bli ensam med fem hemmavarande barn, där den yngste
var blott 6 år. Och som om detta inte var nog så, som jag tidigare berättat,
eldhärjades bostaden som alla kallar för nummer nio några veckor efter farfars
död. Nummer nio var en del av en kringbyggd gård inne i samhället. Pappa talade
ofta om detta och inte minst de sista åren av sitt liv, att mor Ellen hade gått
i brandresterna och letat efter användbara tillhörigheter. Hon hittade sitt
besman, en våg som används till att väga barnen. Den finns i min ägo nu.
Det har länge varit okänt vem som
var Pehrs biologiska far. Hans mor var som det står i kyrkoboken inhyst dövstum
piga och hette Pernilla. Hon bodde på en
gård i Virke vid Lille Harrie. På gården fanns bondens familj och en dräng.
Pernilla hade tidigare fått ett barn som också hette Pehr men som dog. I
släkten trodde man att drängen var den skyldige och att han skickades till
Amerika. Men detta stämmer inte. Efter DNA-test vet vi nu att det var en dräng
som hette Jöns Svensson som var biologisk far till min farfar. Pernilla dog
1889 när Pehr var i 6 årsåldern och han kom till ett fosterhem i Billeberga.
Denna familj hette Pålsson och varifrån namnet Jönsson kommer vet jag inte.
Kanske efter sin far vem vet. Min
farfars liv före giftermålet med Ellen 1920 är ganska okänt. Han berättade inte
mycket brukade pappa säga. Senare skulle
det visa sig att han varit trolovad och fått en son som föddes 1914 som hette
Hilding. Syskonen hade ingen kontakt med honom och först efter hans död tog
hans dotter kontakt med syskonen. Min farbror Lennart säger att han träffade
Hilding när han levererade varor till en kyrka där tydligen Hilding jobbade.
Men han visste inte att det var hans bror.
Pehr Jönsson var en mycket aktad och
arbetsam man brukade pappa säga om sin far som han beundrade mycket. Som
magasinsarbetare på Svalövs utsädesbolag kunde han knyta säckar med hjälp av
munnen. Pehr var fackligt organiserad och kassör i fackföreningen och pappa
brukade säga att han propagerade för borglig konfirmation. Han var inte konfirmerad
precis som inte heller pappa eller jag är det heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar