Till minne av min vän Björn Manninge

Till minne av min vän Björn Manninge

Under min ungdom var jag nära vän till Björn Manninge. Vi umgicks från att vi var i 17 årsåldern till i slutet av 1990-talet. Vi tappade då kontakten och jag har på senare år undrat hur det är med min gamle vän. Av olika skäl tappar man kontakten med människor. Jag kunde inte se något spår efter honom på nätet och skrev till skattemyndigheten för att få veta var han befann sig. Jag fick då veta att han var död. Detta besked träffade mig hårt. Han var i ungdomen en av mina bästa vänner och vi umgicks mycket. Vår geografiska beröringspunkt var Råå. Jag är uppväxt på Råå och Björns morföräldrar bodde i ett gammalt fiskarboställe på Råå. Som tonåringar blev vi bjudna på saft och kakor hos mormor ”Memme”.

Vi delade politiska värderingar och gjorde två fjällvandringar tillsammans. Den första 1976 till Jämtland, med målet att nå Sylarna, tillsammans med vår gemensamme vän Ronny. På denna för oss första fjällvandringen gjorde vi de flesta misstag man kan tänka sig. Jag hade inte avbärarbälte på ryggsäcken, hade inga regnbyxor och till råga på allt släpat med mig kamerastativ. Vi åkte till Storlien. Fick gå på landsvägen och sedan på leden till Blåhammarens fjällstation. Vi kom till en gammal timrad stuga vid ån Enan, gräns mot Norge. Samtidigt dök tre unga kvinnor upp vid stugan, systrar som kallade oss sörlänningar. Gentila som vi var lät vi tjejerna ta stugan tillsammans med Ronny. Björn och jag skulle ligga i mitt cykeltält jag hade med mig. Det blåste rejält när jag skulle slå upp tältet i lätt sluttning så jag fick lägga stenar i hörnen innan jag med besvär fick upp tältet. Vi gick och la oss. Under natten regnade och blåste det. Framåt småtimmarna hade det bildats kondens på insidan av tältet och varje gång det kom en vindpust regnade det över oss. På den lägsta delen av tältsidan uppstod en flera centimeter djup vattenpöl. Så vid pass 5-tiden svor Björn till och sa nu gav han upp och han gick in i huset. Jag låg kvar en stund innan även jag fick krypa till korset. Efter detta landade vi på Blåhammarens fjällstation och bodde där flera dagar innan vi åkte hem. Vi hade släpat med oss två kamerastativ. Det var nämligen så att dessa tre unga män var mycket fotointresserade. I Helsingborg hade vi och några andra ett fotolabb där många timmar spenderades mestadels på lördagar. På helgerna åktes många färjeturor och många gånger landade vi på borgarkrogen i Helsingör där vi hade många djupa samtal om politik och ibland olycklig kärlek. Ibland satt Björn och jag hela nätter i hans lägenhet och lyssnade på musik.

Den andra fjällvandringen gjorde Björn och jag tillsammans. Vi åkte även denna gång till Jämtland och steg av i Jämtlandia, en station knappt mer än en hållplats. Vandrade över ett fjäll som heter Snasahögarna. Det var blocktärräng och när vi kom upp högt började det snöa och det blev otäckt kallt. Jag minns att när vi stannade till för rast började jag skaka och det var som om benen började gå av sig själv, bara för att hålla igång och få upp värmen. Sent omsider nådde vi ett vindskydd som vi övernattade i. Senare dök två killar upp utsända av Boliden för att leta malm. Trevliga killar som hade många historier från fjället att berätta. Dagen efter bjöd på bättre väder nedför fjället och vi stötte på en stor renhjord. Ledarrenen täckte renarnas återtåg när de såg oss. Han stod på stigen framför oss tills vi närmade oss då drog han sig tillbaka en bit och så fortsatte det ett tag innan renhjorden försvann ur sikte. Vi nådde fram till Sylarnas fjällstation och jag vill minnas vi bodde på vandrarhemsdelen. I alla fall gjorde vi en dagsutflykt till en litet fjäll i närheten. Vi gick upp från baksidan till toppen. Då fick jag ett ryck att jag skulle då ned mot framsidan. Det ville inte Björn följa med på så han stannade. Jag sprang iväg. Rutschade med för en snölega och hamnade på en platå och upptäckte misstaget att det sedan stupade brant ned. Det gick inte att ta sig ned där. Jag gick åt ena sidan av platån för att upptäcka att det inte gick att gå upp där. På andra sidan gick det som tur var. Annars kunde detta äventyr slutat illa. När jag kom upp till Björn igen satt han och hängde med huvudet. Jag trodde inte att jag skulle få se dig igen sa han.

Ett annat äventyr utspelade sig på Öresund. Björns familj ägde en rååsnipa tror jag det var. En öppen träbåt med en mast och segel. En septembereftermiddag föreslog Björn en liten tur med båt. Vi seglade till Ven, gjorde ett kort strandhugg och vände sedan åter. Vi försökte kryssa, det vill säga segla mot vinden. Det gick inte så bra. Vi drev mot Landskrona. Så vi fick börja ro båten. Det var som sagt mot vinden och det var mycket tungt. Vi turades om att ro men det tog lång tid att ta sig tillbaka till Råå. Havet låg som tur var helt lugnt. När vi närmade oss hamnen i Råå såg vi att våra båda pappor stod på kajen och väntade på oss. De hade blivit oroliga när vi dröjde. Vi var aldrig i fara men ändå ett äventyr man minns.

Björn och jag fortsatte att träffas i många år fram till slutet av nittiotalet då vi kom ifrån varandra. Jag vet inte egentligen varför. Man måste ju vara två för att upprätthålla en kontakt och det blev så att vi inte träffades. Björn hade då träffat en japansk kvinna som han sammanbodde med. Jag hade ett tufft chefsjobb och familj med tre barn. Björn var en person med stark känsla för ärlighet och rättvisa. Han trodde fast på ett socialistiskt samhälle. Men han var en känslig människa och besvärades av en svår diabetes som han fick i ungdomen. Musik och fotografering var nog de största intressena. Musikintresset delade han med den som nog var hans bästa vän från ungdomsåren Håkan Wikell från Höganäs. Han som komponerade låten Höganäs håla blus. Björn som var son till en lärare i grafik hade stor kunskap inom detta område och arbetade sedermera på ett tryckeri på Råå.

När jag fick veta att Björn var död sedan flera år kände jag en bedövande sorg och ville därför hedra honom med denna berättelse. Tack Björn för många trevliga stunder hemma hos någon av oss, på krogen eller färjan, på vandring i fjällen eller i fotolabbet.