Varför är jag så arg?

Jag funderar på varför jag ofta känner mig så arg. Det finns ju förstås ibland personliga anledningar. Jag var ursinnigt arg efter att ha slutet på Socialförvaltningen i Helsingborg.  Men oftast är det om företeelser i samhället och stora världen som gör mig upprörd. Klimathotet och sociala orättvisor som den bristande fördelningen av samhällets tillgångar och de växande klyfterna mellan rika och fattiga är sådant som gör mig upprörd. Den amerikanske presidenten Donald Trump är naturligtvis en daglig anledning till upprördhet. Hatiska och rasistiska uttalanden, uppsägning av Iranavtal som lett till ökade krigsrisker i världen, uppsägning av Parisavtalet och kärnvapenavtal, handelskrig med EU och Kina och otaliga andra exempel gör en dagligen arg och upprörd. Vart är världen på väg? Att världens politiker inte gör tillräckligt för att stoppa uppvärmningen av jorden, att skogspolitiken innebär kalhyggen av Sveriges skogar, att man har gjort om barnomsorgen till en skola där man nu talar om digital kompetens för ettåringar, att bara kulturkändisar och människor ur samhällets eliter och aldrig vanligt folk får plats i TVs och radions intervjusoffor är några exempel på saker som nyligen gjort mig arg och upprörd. Jag är mer upprörd nu när jag inte längre arbetar. När jag arbetade var jag mer orolig än arg. Egentligen känns det mycket bättre att vara arg än orolig! Kan min arghet ha att göra med att man som pensionär inte räknas och att man hamnar i ett slags utanförskap när man är pensionär? Jag försöker delta i föreningsliv och samhällsdebatt men jag känner mig ganska maktlös. Att skriva detta ger ändå lite lindring och hopp.