Det är bra att ta bladet från munnen och säga som det är - Sverigedemokraterna är ett nyfascistiskt parti

Det är bra att Stefan Lövfén och Magdalena Andersson tagit bladet från munnen och tydligt sagt att Sverigedemokraterna är nyfascister. De fick också stöd av Henrik Arnstad som skrivit e n bok om fascismen. http://hd.se/skane/2014/12/07/expert-ger-andersson-och lovfen-om/  

Det är viktigt nu, inte bara utifrån att Sverige är i en konstitutionell kris, att ta tydlig kamp mot mörkermännen i SD. De högerextremistiska krafterna har flyttat fram sina positioner i hela Europa, i Norden. De sitter i regeringen i Norge, vilket blir märkligt efter massakeren i Utöja. Man får inte glömma att Breivik var en gång medlem i Framstegspartiet. Uppenbarligen fanns krafter i djupet av nationen som gjorde honom möjlig.   Idag kan vi läsa att de lyckats stoppa en artikel i SAS flygtidning om högerextremismen.

Man kan också läsa idag i HD att en moské utsatts för vandalisering. I flera facebookinlägg går anhängare till SD ut och med ett våldsamt och vulgärt språkbruk går till angrepp mot Lövdén. Detta är några uttryck för fascistiska beteenden, så typiska för nazisterna i Tyskland, fascisterna i Italien och Lapporörelsen i Finnland på 30-talet.

Det blir ju ganska tydligt att när SD röstade ned regeringens budgetförslag handlade det inte om att rösta mot anslag till flyktingmottagning. Alliansens förslag skiljer sig inte så mycket på den punkten. Det handlade istället om ett angrepp och sabotage mot det parlamentariska och demokratiska systemet. Att skapa kaos och oordning var taktiken för 30-talets nazister och fascister.  

Det tycks mig som att borgligheten inte förstått hur illa det är och darrar på manschetten. Men mycket talar för att de, som lyckades regera med en minoritetsregering förra mandatperioden med stöd av SD, ser fram emot detta efter nyvalet.  

Det ska bli ganska intressant se hur SD lyckas i valet om de inte kan få Åkesson i form utan tvingas skicka de inte så välslickade råskinnen i hans omgivning.

Har vi lärt något av historien eller skall vi behöva uppleva samma sak igen som under 30-40 talet. Hur har skolan skött historieundervisningen?