Många människor har svårt att ta detta som de
uppfattar som kritik. Kritik uppfattas nog som att man gjort något fel och man
kommer ihåg att man blev bestraffad i tidig barndom när man gjort något som
misshagat de vuxna.
En del kan inte ta till sig beröm heller. Vi
människor är sociala varelser. Vi kan inte leva isolerade egentligen. En del
människor lever i sin bubbla med förödande konsekvenser. Tänk på lasermannen
och Breivik. Vi människor behöver bli speglade av andra människor för att
utvecklas och fungera socialt. Om speglingen är negativ eller positiv kan
ibland vara lite svårt att se och det är egentligen ointressant.
Det är
just speglingen och feedbacken som är viktig. Att få beröm är väl bäst tycker
nog de flesta. Näst bäst menar jag är att få negativ kritik. Det som är allra
sämst är tystnad. Inte sällan kombineras tystnaden med prat bakom ryggen.
I mitt arbete inom socialtjänsten har det
funnits exempel på det mesta. Men min erfarenhet av socialarbetarna är att de
är tränade på att ge feedback till sina klienter.
Som chef fick jag möta människor som var
mycket ärliga i sin feed back och detta tycker jag är en gåva att få! Inte alla
chefer tycker så!
Några exempel på hur människor tar feed back:
·
När
jag slutade mitt arbete i Helsingborgs stad så överlämnade jag till
stadsdirektören Palle Lundberg dokumentet Mitt liv i samhällets tjänst; en
berättelse om mitt arbete. Detta mottog inte stadsdirektören nådigt. Han
tappade koncepterna och tog mycket illa vid sig och beskyllde mig för att vara
bitter och hämndlysten. Han tyckte inte mina synpunkter var en gåva!
·
När
jag hade ett samtal med min efterträdare som socialchef Dinah Åbinger var läget att hennes personal var mycket kritisk
mot henne och hon bjöd först in mig att ge
mina synpunkter men när hon märkte att jag var kritisk sa hon: Nej nu vill jag
inte höra mer! Hon tog inte emot feed back som en gåva minsann.
·
Jag
brukar ibland skicka in synpunkter på program i radio och TV och i tidningarna på
det som rapporterats. Johan Esk i Dagens Nyheter kritiserade i vintras
Charlotte kalla för att hon inte ville tala med pressen efter sina mindre
lyckade skidlopp. Jag tyckte Erk på ett ojust sätt gav sig på en ung kvinna som
uppenbarligen var ledsen och besviken. Rent utsagt mansgrisigt. JohanEsk blev
inte alls glad. Han såg inte mina synpunkter som en gåva och svarade mycket
syrligt. Men han svarade i alla fall.
·
En
som inte svarade på synpunkter var Mats Skogkär ledarskribent i Helsingborgs dagblad.
Han skrev en syrlig vidräkning med socialismen som var mycket osaklig. Jag
skrev några kommentarer men fick inget svar. Det blev tyst!
·
Sara
Skyttedal blev intervjuad i radion P1 Studio ett med anledning att hon tyckte
att alliansen skulle driva sin egen budget i Riksdagen. Jag skickade in en
kommentar att Skyttedal kom undan lite billigt genom att hon inte fick några
frågor om hon i sin ”regering” skulle stödja sig på Sverige demokraterna.
Studio ett tyckte tydligen inte att mina synpunkter var en gåva och det blev
tyst.
·
En
annan person som inte svarat när jag skickat mail till honom är kommunekologen
i Helsingborg Fredrik Bengtsson. Jag skickade en kommentar till honom om
Vresrosen. Han vill nämligen utrota Vresrosen från badstränderna i Helsingborg.
Låt vara att min kommentar var lite ironisk men inte heller han tyckte att mina
synpunkter var en gåva och det blev tyst från honom också.
Många människor är nog konflikträdda och
väljer fegt tystnaden. Jag tror att detta blivit värre. På nätet kan man kräka[U1] av sig anonymt men
titta en människa i ögonen och säga vad man tycker kräver mer mod. All heder
till de människor som vågar ta emot både negativ och positiv kritik och feed
back.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar